De svenska papporna

Posted on by
1

Jag tycker verkligen om Johan Bävmans utställning på Malmö museum. De flesta bilderna är befriande opretentiösa och fotografen har verkligen lyckats beskriva den kaotiska tillvaron som småbarnsförälder.

En del av männen försöker göra föräldraledigheten till något storslaget och jag anar den politiska retoriken mellan raderna. Kontrasten mellan det pompösa självbelåtna och den vardagliga uppgivenheten är slående. Det var inte jätteroligt hela tiden. Jag är trött på att män som tar hand om sina barn hjälteförklaras.

Just do it.

Jämställdheten i högskolan 

Posted on by
3

  
“Få rapporter avser könsbundna val till högskolan
Ett av de prioriterade områden för DJ:s bidragsgivning var könsbundna studieval till högskolan och minskningen av andelen män som söker sig till högre utbildning.
Bara ett fåtal av projekten har dock avsett dessa frågor. Enligt UHR kan det tyda på att frågorna uppfattas som mycket svåra. Exempelvis är lärosätenas utrymme att påverka könsbundna utbildningsval vid rekryte- ringstillfället ytterst begränsat. Detta på grund av att tillträde till högsko- lan är hårt reglerat. Dessutom grundläggs könsuppdelningen inom utbild- ningssystemet mycket tidigare än vid rekryteringstillfället till högskolan.
”

Länk

Att utmana barns moraliska tänkande

Posted on by
Reply

I efterdyningarna av Alfonsdiskussionen kanske det går att diskutera litteraturens möjligheter att skapa förutsättningar för samtal om allvarliga saker. Jon Klassen har skrivit två böcker som är väldigt älskade i England. Jag är inte säker på att föräldrarna i Bunkeflo skulle uppskatta moralen.

Vilket ansvar har förskolan i förhållande till föräldrars krav?

Posted on by
5

Diskussionen om Alfons rullar vidare. Inte oväntat hakar andra medier på och många förfasar sig över beskyddande föräldrar. Jag är nog mer undrande över chefer som viker ner sig för föräldrar och inte försvarar pedagogernas bedömningar. Vi kan inte ha en verksamhet där alla aktiviteter måste godkännas av föräldrar och chefer. Då känns det inte så meningsfullt att utbilda förskollärare i 3,5 år på högskola.

På ett djupare plan handlar det om vilka känslor som ryms inom förskolans verksamhet. Om vi vill utveckla barnets alla sidor är det nödvändigt att även gå in i livets mörka sidor och bearbeta rädsla och ilska.

Det vore spännande att se hur förvaltning och Skolinspektionen reagerar på en förälder som klagar över att barnet är alltför glatt:
– Han har skrattat omotiverat i flera dagar. Vad har ni gjort?

Tjänstemannalojaliteten

Posted on by
Reply

Jag läser en insändare som beskriver svårigheten i att organisera en utbildning med begränsade resurser. Nils Ekelund är prefekt på institutionen NMS och det är ovanligt att chefer markerar på detta sätt. Grundinställningen är att le och försöka hålla skenet uppe. Ibland diskuterar vi om det går att göra utbildning effektivare, mer digitalisering, mer kamratrespons och mer självständigt arbete. Samtidigt möter vi studentgrupper som fostrats in i ett lärarberoende – de vill ha mycket detaljerade anvisningar och förväntar sig utförlig respons efter varje uppgift.