Jag läser en insändare som beskriver svårigheten i att organisera en utbildning med begränsade resurser. Nils Ekelund är prefekt på institutionen NMS och det är ovanligt att chefer markerar på detta sätt. Grundinställningen är att le och försöka hålla skenet uppe. Ibland diskuterar vi om det går att göra utbildning effektivare, mer digitalisering, mer kamratrespons och mer självständigt arbete. Samtidigt möter vi studentgrupper som fostrats in i ett lärarberoende – de vill ha mycket detaljerade anvisningar och förväntar sig utförlig respons efter varje uppgift.