Vattnet kommer!

En helg i Malmö. Jag smiter från julhandeln och hamnar på Form design center.

Carola Wingren och Thomas Germundsson har producerat en spännande utställning i ett viktigt ämne.

Länk till Sydsvenskan.


Det gick nog inte att undvika Bob Dylan.


Publicerat i Estetiska processer, Malmö, Personligt, Politik, Uncategorized | Lämna en kommentar

Vår längtan efter symmetri

Jag inser att ordet likvärdighet är förbrukat. Alltför många använder det i betydelsen likformighet och jag orkar inte protestera längre.

Nästa gång någon indignerat frågar så här kommer jag att se ner i golvet och önska mig långt bort.

 – Varför gör inte alla på samma sätt?

Publicerat i Lärarutbildning, Personligt, Politik, Värdegrund | Lämna en kommentar

Förskoleprofilen?

Jag är inte helt bekväm i den rollen. Men tycker att det är en bra artikel och en fin bild.

Länk till Tidningen Förskolan.


Jag skulle nog  hellre varit revykung på 80-talet. När Nisse Alroth kom in på scenen skrattade alla.

Publicerat i Förskola, Genus, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Uncategorized, Utbildning, Värdegrund | Lämna en kommentar

Till vindlingarnas land


Jag läser Margareta Rönnbergs referat av Michael Rosens analys av Till vildingarnas land med svindel. Det var länge sedan jag först stötte på konsekvent marxistisk litteraturkritik och en del känns lite fyrkantigt. Jag är tillbaka i Lund på 70-talet.

Länk

Frågan är varför boken fortsätter att fascinera efter 50 år? För mig handlar det mer om maskulinitet och initiering än om kolonialism.

Så här skrev jag till Margareta:

”Oj – det var ett läsäventyr. Jag är osäker på om det ör en medveten felskrivning som återkommer (till VINDLINGARNAS land) men din text innehåller verkligen många omruskningar.

Jag är ju intresserad av maskulinitet på ett mer grundläggande sätt och försöker värja mig mot de moraliserande inslag som oftast tynger ner analyserna. Frågan är väl om det går att värja sig från de ideologiska och maktkritiska aspekterna som av tradition har gjort marxismens analyser lite tungfotade och förutsägbara. (Talar vi fortfarande om ”vulgärmarxism”?).
Max kanske är en representant för kolonialism och manlig överhet. Jag är mer intresserad av det omnipotenta draget och vet ju att du skrivit mycket om barns (pojkars) förhållande till hjältar utan att moralisera. Kanske är det lätt att ramla ner i terapeutiska och psykolanalytiska förhållningssätt, men för mig är den aspekten helt nödvändig. Annars blir boken bara platt. Och jag tycker nog att den försonande varma maten är ganska skör som gest. Frågan är väl om Max verkligen är den samme efter resan? 
Antagligen läser jag boken mer som en form av ritualiserad initiering. Genom de vilda lekarna är det möjligt att ta steget från moderns kontroll. Frågan är om denna ansvarslösa orgiastiska position är möjlig att förena med organiserat samhällsliv? Det där sökandet efter autenticitet uttrycks i bästa fall på ståplatsläktarna. Och i sämsta fall i antisociala aktiviteter. Kanske är jag alltför mycket en del av samhället för att ställa mig utanför uppdraget att skapa lojala medborgare?
Nåja – jag måste läsa om boken. Ser fram emot att göra det med barnbarn och studenter.
Jag skickar gärna Pojkaktig sångbok 3. Den är nog inspirerad av tanken på att en pojke har lämnat familjen bakom sig och tvingats hitta sig själv bortom de enkla tryggheterna och anpassningsstrategierna.”

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Vridet i Virrestad

Loppmarknaderna på Österlen är ojämna.


Vi huttrar i snålblåsten utanför bränneriet i Virrestad. Idag har jag ingen vidare köplust.


Vinylskivorna är svåra att kategorisera.


En del nostalgi är svår att motstå.


Politisk satir från 60-talet?


Vem känner till dominoteorin idag? Kanske Trump dammar av den. Han är nog tillräckligt tokig.

Vi behöver luft. Knäbäckshusen har gott om det. Men inte så mycket strand.

Publicerat i Personligt, Österlen | Lämna en kommentar

I ett huj var jag uppe på scenen

Lyssnar på Snedtänkt om Henning Sjöström och överrumplas av kopplingen till Thomas Wiehe!

Publicerat i Estetiska processer, Musik, Personligt | Lämna en kommentar

Jag har ingen religiös kris

Kyrkan i S:t Olof är ett gammalt pilgrimsmål. Folk har vallfärdat hit sedan medeltiden. En skylt vid korset uppmanar oss att lämna de tunga känslorna i labyrinten.


Det är en lockande tanke.

Publicerat i Österlen, Personligt | Lämna en kommentar

Den manliga sårbarheten

Jag är intresserad av sårbarhet och tror det är möjligt att förena maskulinitet och empati. Den traditionella mansrollen är både fascinerande och fånig. Utan skörhet stannar Sverige. Livet är fullt av överraskningar och full kontroll är inte längre ett alternativ.


Just nu försöker jag tyda tecken i skyn. De ser bra ut.

There’s a Leonard Cohen line I often think of, when he went on stage and couldn’t perform for some reason. He said he didn’t feel strong enough because “somehow the male and female parts of me refuse to encounter one another tonight”. I like the idea of acknowledging that both need to combine in an individual for a person to function. The same is true of society. By balancing notions of strength which tend to be thought of in a binary way, as either feminine or masculine, people might be much healthier. A world without sexism would be better for everyone. Not only would women be respected, but men might be better able to appreciate more feminine traits and strengths, in others and in themselves.

Publicerat i Genus, jämställdhet, Personligt, Politik, Uncategorized | 1 kommentar

Kort summering

Eddy Nehls berättar om sina drivkrafter att blogga.

Jag känner igen mig och nickar instämmande. Kanske saknar jag en del av intensiteten från de första åren. Nu är jag mera loj.

Vad hände?

Publicerat i Högskola, Personligt, Utbildning, Värdegrund | 1 kommentar

Att bli den man jag vill vara

Jag läser Geir Gulliksen recension av Therese Bohmans nya roman och plötsligt är luften lite lättare att andas. Vi män är beroende av att möta kvinnor som inte spelar det gamla spelet.

”För min del handlar feminism om att slippa bli sedd som representant för ett helt kön. Alltså om att frigöra sig själv som individ. Och kanske står feminismen öppen för mig på ett annat sätt än för Karolina, just för att jag är man? Som man kan jag definiera mig själv genom att vara hemma med barn och ta huvudansvaret för det husliga, till exempel. Hade jag varit kvinna hade jag inte kunnat göra det utan att känna att jag gled rakt in i gammal och lite hånad husmorsroll. Men det förutsätter att jag får lov att göra det. Det hjälper ju inte att byta roller heller i längden.

Vi blir till i mötet med andra; för att jag ska kunna vara ett annat slags man måste jag umgås med kvinnor som inte behöver känna sig som typiska kvinnor”

Pod med Gulliksen och Bohman.

Publicerat i Förskola, Genus, jämställdhet, Utbildning, Värdegrund | 1 kommentar