Om vi nu ska ha fristående skolor…

Verkligen intressant! Läs om ett ansvarstagande kösystem.

“När urvalet i Londons skolor görs, har barn i familjehem högst förtur av alla, därefter barn med medicinska skäl. Många skolor har syskonförtur, men andra har tagit bort det med motiveringen att större barn ändå tar sig till skolan själva och då blir det inget extra krångel för föräldrarna att ha barn på olika skolor. De flesta skolor har en slags närhetsprincip, på andra avgör lotten vem som får plats.

I kommunen Hackney testas alla elevers förmågor inför antagningen till de högre årskurserna. Sedan delas eleverna in i grupper utifrån nivån på förmåga. Varje skola antar sedan lika många elever från varje nivå, så att alla skolor får elever från alla nivåer.”

Bilden av män i förskolan


Serien är från ETC och har hyllats som “klockren” på Facebook. Jag funderar över vad det är som gör att debatten om män på förskolan måste föras på en så erbarmligt låg nivå?

Det borde finnas fler lägen än likhetsfeminism och styckmordssexism. Vem tjänar på den här polariseringen?

Kan verkligen männen i förskolan vara ett så allvarligt hot att de måste förlöjligas? Jag tycker att det räcker med den statliga mobbningen från Delegationen i högskolan.

Länk.

Om lekens nedgång

Länk

När jag var liten trodde jag att allt som kom från USA var sant. Det visade sig inte stämma. Men den här texten är värld att fundera över.

I still recall the days of preschool for my oldest daughter. I remember wanting to desperately enrich her life in any way possible – to give her an edge before she even got to formal schooling. I put her in a preschool that was academic in nature – the focus on pre-reading, writing, and math skills. At home, I bought her special puzzles, set up organized play dates with children her age, read to her every night, signed her up for music lessons, put her in dance, and drove her to local museums. My friends and I even did “enrichment classes” with our kids to practice sorting, coloring, counting, numbers, letters, and yes….even to practice sitting! We thought this would help prepare them for kindergarten.

Like many other American parents, I had an obsession: academic success for my child. Only, I was going about it completely wrong. Yes, my daughter would later go on to test above average with her academic skills, but she was missing important life skills. Skills that should have been in place and nurtured during the preschool years. My wake-up call was when the preschool teacher came up to me and said, “Your daughter is doing well academically. In fact, I’d say she exceeds expectations in these areas. But she is having trouble with basic social skills like sharing and taking turns.” Not only that, but my daughter was also having trouble controlling her emotions, developed anxiety and sensory issues, and had trouble simply playing by herself!

Vem är teknikfientlig?

https://twitter.com/jonaslinderoth/status/727414040323088384

Jonas Linderoth ger sig ut på farlig mark, Han riskerar att marginaliseras som “teknikfientlig”. Jag vet hur det känns.

Idag har jag varit på utbildning om programmering. Vi testade KOJO och jag ser poängen med att introducera barn till grunderna i datalogiskt tänkande. Men jag tror inte att det kommer att bli en stor grej inom skolan.

När Sherry Turkle skrev sina epokgörande böcker i början av 90-talet var det ett försök att förstå varför barn fascinerades av datorer. Hon delade upp barnen i två kategorier. De flesta var ANVÄNDARE och ville helst utnyttja datorna som redskap för sin kreativitet. Ett fåtal var BEMÄSTRARE och ville förstå hur datorn och programmen var uppbyggda i detalj.

De som fascineras av programmering är antagligen vår tids bemästrare. Problemet är att kodspråket JAVA är föråldrat och resultatet måttligt spännande. En sköldpadda som kan rita?

Men det finns naturligtvis möjligheter att gå vidare. Om vi lär oss programmera kanske går att förstå datorns brist på intelligens. Då kanske det är lättare att avmystifiera den?

Det känns som om Jonas Linderoth har upptäckt att kejsaren är väldigt naken.

Teachers As Collaborative Curriculum Designers

Det fanns en tid (för inte alltför länge sedan) då många trodde att skolans framtid berodde på lärares förmåga att tolka kursplaner och formulera mål på ett lokalt plan. Idag blåser andra vindar i Sverige. I andra delar av världen lever diskussionen om lärares delaktighet i design av undervisning.

Äntligen, äntligen, äntligen…

img_6578

 

Jag är som vanligt obotligt entusiastisk och tror verkligen att denna gången menar regeringen allvar.

Länk

Kampanjen För det vidare innehöll mycket bra.

Jag är full av beundran inför dem som gjorde den här filmen. Att lyckas beskriva män positivt utan att ramla ner i någon av alla de identitetspolitiska fallgroparna är i sig en bedrift.

Det vore extra spännande om UKÄ satte press på lärosätena när det gäller avbrotten. En konferens kring den frågan vore välkommen!

Och nu kom redovisningen av Skolverkets uppdrag – uppdaterad

  
Skola och förskola ska digitaliseras. Jag läser förslaget och stannar upp vid delarna om lärarutbildningen.

Länk

Den digitala kompetens en förskollärare eller lärare behöver, måste ingå i utbildningen, så att en nyutexaminerad förskollärare eller lärare har de verktyg och förhållningssätt som är nödvändiga för att kunna arbeta i ett digitaliserat skolväsende. Skolverkets samråd har uttryckt att det finns stora behov av att förtydliga och utveckla området digital kompetens i lärarutbildningarnas undervisning och examensmål. Regeringen bör överväga hur examensmålen kan skärpas. Universitetens lärarutbildningar har också att förhålla sig till den kompetens som strategin förutsätter att lärare har. Att alla lärarstudenter, oavsett utbildningsort, har rätt att få en adekvat digital kompetens i sin utbildning är en nationell likvärdighetsfråga.

Texten har fokus på undervisning och jag saknar en djupare förståelse för hur digitaliseringen skulle kunna se ut i förskolan. En snabb sökning på lek, estetik, skapande och omsorg ger inga träffar. På oklara grunder tycks “erfarenheten” visa att behovet av utrustning är mindre?

Utredarna är välformulerade när det gäller tekniska resurser men märkligt tystlåtna när det kommer tillinnehållet. Kanske är det upp till huvudmännen att definiera någon form av digital visdom och etik? Jag hade nog väntat mig en mer kvalificerad diskussion i de här svåra frågorna.

  
“Skolväsendet präglas av att digitaliseringens möjligheter tas tillvara så att de digitala verktygen och resurserna bidrar till att resultaten förbättras och verksamheten effektiviseras.”

Det här är nog en ganska snäv syn. Jag tänker mig ett bredare uppdrag i förskolan.

Uppdatering:

Emil Jansson har gjort en Wordcloud av texten. Jag saknar Skolverkets tankar om digitalisering i samband med lek, skapande, delaktighet, etik och omsorg. Risken finns att vi hamnar i en mycket traditionell syn på datorn som träningsredskap.