Den manliga sårbarheten

Jag är intresserad av sårbarhet och tror det är möjligt att förena maskulinitet och empati. Den traditionella mansrollen är både fascinerande och fånig. Utan skörhet stannar Sverige. Livet är fullt av överraskningar och full kontroll är inte längre ett alternativ.


Just nu försöker jag tyda tecken i skyn. De ser bra ut.

There’s a Leonard Cohen line I often think of, when he went on stage and couldn’t perform for some reason. He said he didn’t feel strong enough because “somehow the male and female parts of me refuse to encounter one another tonight”. I like the idea of acknowledging that both need to combine in an individual for a person to function. The same is true of society. By balancing notions of strength which tend to be thought of in a binary way, as either feminine or masculine, people might be much healthier. A world without sexism would be better for everyone. Not only would women be respected, but men might be better able to appreciate more feminine traits and strengths, in others and in themselves.

Jag förstår inte svensk jämställdhetspolitik

Idag presenterade regeringen den nya jämställdhetsmyndigheten. 

Uppdatering : denna utredning är från 2015. Den nya texten har inte kommit än.
Länk till utredning
Jag letar förgäves efter stöd för att rekrytera fler män till förskolläraryrket.

På s.197-198 mumlar utredningen (under en rubrik som handlar om chefer) men frågan är genuint stendöd sedan Delegationen för jämställdhet i förskolan har lagt beslag på den.

När det gäller pojkars skolprestationer luftas åters Kimmels trötta tankar om antipluggkultur som enda förklaring.

Märks det att jag är besviken?

Fars dag

(Tack för bildidén Fredrik)

Jag ställer frågan om Fars dag i ett förskoleforum och möter ett kompakt motstånd. Det verkar som om landets pedagoger inte är särskilt angelägna om att bevara denna tradition från 1931.

Länk

Själv funderar jag ofta över vad min far har betytt för mig. Och ibland hur jag har påverkat våra barn. 

Presenter och tacksamhet klarar jag mig utan.
Pelle Ossler -Fars dag

Uppdatering :

Min far kunde inte bara ro. Han lärde mig även att göra pilbågar och fiskespön.

Den siste normkritikern

Niklas Orrhenius bok om Lars Vilks är bedövande välskriven. Lågmäld och resonerande.

Efter 400 sidor snurrar frågorna fortfarande i mitt huvud: 

 – Varför är det så viktigt att definiera sig som god?

Och går det egentligen att bevisa att man inte är rasist?

Under tiden rasar debatten om normkritik och olika grupper kämpar om tolkningsföreträdet.

Konstnärer (och akademiker) kanske bör ta några steg tillbaka och fundera över vad som är uppgiften. Ska vi verkligen uppfostra (eller “medvetandegöra” som det heter idag) folket?

Alternativet är att se livet som ett konstprojekt.

Normkritikens mörka månad

Ibland undrar jag över utrymmet för kritiskt tänkande på min arbetsplats. Frågan är hur högskolan klarar sig från den pågående politiseringen av statliga verksamheter?

Ola Wong 1

Ola Wong 2

Karin Pihl

Högskolan går inte fri. Den som kritiserar normkritiken riskerar att hamna i kylan.