Den siste normkritikern

Niklas Orrhenius bok om Lars Vilks är bedövande välskriven. Lågmäld och resonerande.

Efter 400 sidor snurrar frågorna fortfarande i mitt huvud: 

 – Varför är det så viktigt att definiera sig som god?

Och går det egentligen att bevisa att man inte är rasist?

Under tiden rasar debatten om normkritik och olika grupper kämpar om tolkningsföreträdet.

Konstnärer (och akademiker) kanske bör ta några steg tillbaka och fundera över vad som är uppgiften. Ska vi verkligen uppfostra (eller ”medvetandegöra” som det heter idag) folket?

Alternativet är att se livet som ett konstprojekt.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Estetiska processer, Högskola, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s