Det tycks vara många som gärna vill polarisera. Jag ser ingen anledning till att förhållandet mellan arv och miljö skulle vara möjligt att sortera in på den politiska skalan.
Men när GP:s nykonservativa ledarsida på Internationella kvinnodagen lyfter sveket mot pojkarna är det svårt att inte se det kamikazeaktiga anslaget i tilltaget.
Jag vill gärna slå ett slag för att män tar ut mer föräldraledighet
Njut av den här reklamfilmen och beundra modet hos upphovsmännen.
Jag delar inte Wolodarskis analys av datorspelens betydelse.
Men är glad att diskussionen lever och att begreppet ANTIPLUGGKULTUR inte nämns.
Hittade den här intervjun från en annan tid. Oron för pojkarna är ingen ny fråga.
Tanken på att barns förmåga att ständigt välja fritt har ökat behöver inte vara ett tecken på kompetens. Jag återkommer till den här bilden.
Och det här radioprogrammet:
Och sedan blir det bara bättre.
Begreppet kränkning är svårt och jag är osäker på värdet av den här statistiken. Vem som helst kan anmäla vem som helst för vad som helst – och sedan är processerna igång. Ofta med förödande konsekvenser för den anmälde.
Men om nu de här siffrorna betyder något kanske det är intressant att 80% av de påstådda kränkningarna drabbade pojkar.
En provisorisk styrelse är konstituerad och årsmötet är planerat. Den 17/4 träffas vi på Orkanen i Malmö. Läs mer på hemsidan
Länk
I min värld är förskolan en form av pedagogisk omsorg. Det är dags för förskolan att ta tillbaka det.
Den här definitionen borde även innefatta förskolan.
https://twitter.com/tystatankar/status/573538293893169152
Jag vet inte om man får skratta åt smålänningars problem med bokstaven R?
Själv tyckte jag det var kul när Annie Lööf försökte säga “regeringsöverenskommelse” med stort allvar.
Jag funderar på om det här avslutande citatet i Mia Heikkiläs intervjustudie med 19 män på förskollärarutbildningen sammanfattar budskapet? Om männen är ensamma blir de liksom mindre patriarkala.
Varför tänker jag på gisslansituation och Stockholmssyndrom?
Jag möter ofta åsikten att barnets kön inte är intressant. Sedan läser jag om könsfördelningen bland de barn som personalen anser borde få särskilt stöd (pojkarna är kraftigt överrepresenterade).
Är det något fel på pojkar i största allmänhet – eller är det förskolans verksamhet som inte lyckas möta dem?
Fast det här visste vi väl om? Jag undrar om det finns en s.k. “Antipluggkultur” även i förskolan?
Tysta tankar 