Lars H Gustafssons goda råd

Min favoritbarnläkare ger ut en ny bok och jag är glad att det är någon som leder motståndet mot tidens obehagliga tendens att koppla samman uppfostran med belöning och bestraffning.

Länk till DN

Normalt är jag motståndare till goda råd, men i det här fallet  – slit dem med hälsan (vad betyder det egentligen?)

LARS H GUSTAFSSONS RÅD:

■ Tro alltid barnet om gott!

■ Respektera ditt barns integritet, kräv inte full insyn i barnets liv, drömmar eller planer.

■ Ha så få fasta regler som möjligt, men gott om tålamod.

■ Bevaka barnets rätt till en känsla av värdighet och värde, använd aldrig bestraffningar som kan kränka.

Nu är jag coachad!

I fortbildningskursen jag går ingår ett coachningstillfälle och jag var nog lite orolig innan. Vi skulle fokusera på uppdrag och jag har  svårt att sätta upp gränser mellan mina olika roller. Min dröm om att få bloggpersonlighet och vardagsjag att smälta samman i en yrkesroll är nog lite naiv och vi kunde snabbt konstatera att jag inte har någon tydlig plan för var jag befinner mig om fem år.

Att vara lärare är ofta att befinna sig i coachrollen – därför är det spännande att prova på att själv bli coachad. Dessutom gillar jag att prata om mig. Ibland ser jag nog bloggens läsare som mina oavlönade coacher.

Tack alla!

1968 – studentrevoltens år?

Jag var 13 år och mer förvirrad än någonsin. I historieböckerna (länk) kommer antagligen andra händelser  än Frank Sinatras inspelning av Cycles att dominera.

Just nu känns den här sången märkvärdigt aktuell.

So I’m down and so I’m out
But so are many others
So I feel like tryin’ to hide
My head ‘neath these covers
Life is like the seasons
After winter comes the spring
So I’ll keep this smile awhile
And see what tomorrow brings

I’ve been told and I believe
That life is meant for livin’
And even when my chips are low
There’s still some left for givin’
I’ve been many places
Maybe not as far as you
So I think I’ll stay awhile
And see if some dreams come true

There isn’t much that I have learned
Through all my foolish years
Except that life keeps runnin’ in cycles
First there’s laughter, then those tears

But I’ll keep my head up high
Although I’m kinda tired
My gal just up and left last week
Friday I got fired
You know it’s almost funny
But things can’t get worse than now
So I’ll keep on tryin’ to sing
But please, just don’t ask me how

Nej – jag har inte fått sparken och jag är fortfarande gift.

En refererenspunkt: Rickie Lee Jones – Cycles

Valentines day – måste vi?

Kärleken lever på svenska skolor och förskolor. Jag var på ganska många besök i veckan och lovar att Alla hjärtans dag får mycket uppmärksamhet i skånska skolor och förskolor.  Läroplanerna betonar traditionernas betydelse (länk till newsmillartikel) och jag tror ingen behöver oroa sig för hjärtligheten på måndag.

En del skolor tar chansen och lyfter värdegrundens betydelse – andra tycks vara mer inställda på tillverkning av röda och hjärtformade produkter. För mig som är notoriskt misstänksam mot amerikanskt kulturinflytande är det ganska svårsmält.

Läs mer om dagen här

Bild från: Mark Gstohl

En spotifylista om kärlek

Jag borde kanske träna mina romantiska sidor?

 


Hälften av de femåriga pojkarna är misslyckade

I Sverige har vi inte “mål att uppnå” i förskolan och jag tror inte att en sådan rubrik vore möjlig i dag. Det engelska skolsystemet är mer målstyrt och rakt på sak.  The Telegraph

Half of boys failing at school by five
More than half of all five-year-old boys in England are already failing to make sufficient progress at school, according to official figures.

Vad är lösningen? Mer tester och mer individuellt stöd.

“To do this, we will put in place a pupil premium to support the most disadvantaged children, introduce a reading progress check for six year olds to identify those falling behind before it’s too late, and raise standards in education across the board through our schools reforms.”

Samtidigt skär staten ner på bokprogram för utsatta områden.

Allt jag vet om England har jag lärt mig av Brian Kotts. Följ honom på Twitter.

Omtänksamma arbetskamrater ger mig rådet att vara mer nyanserad:

Fyra nyanser av Mats

Fyra nyanser av Mats

Kungens tal – fast på engelska

The King´s speech är en lysande film. Colin Firth gestaltar rädslan för att tala på ett sätt som jag tror alla kan förstå. Skräcken i att stå framför en grupp främmande människor och uppleva varje ord som en fiende – jag känner igen mig och hoppas att scenskräcken släpper innan jag blir pensionerad.

Är jag “genusdebattör” nu? Uppdaterat

Lärarnas tidning beskriver problemet att pojkarnas betyg inte motsvarar  resultaten i de nationella proven.

Jag är glad och smickrad över att reportern ringde upp mig. Risken finns att jag börjar uttala mig i diverse frågor som jag inte har en aning om – säg till mig då!

Johan Kant diskuterar problemet på ett sätt som markant avviker från hans vanligtvis ganska tvärsäkra hållning:

Johan Kant kan tänka sig att den stora betygsskillnaden mellan könen beror på att flickorna helt enkelt sköter skolarbetet bättre.

— Min upplevelse är att tjejerna generellt har bättre koll på sina studier, och är måna om att göra det de ska. De lägger ner mer tid vilket lönar sig kunskapsmässigt.

Peter Fägersten invänder mot resonemanget:

— Men då borde ju de kunskaperna visa sig på provet också! Det förklarar ju inte diskrepansen mellan prov- och slutbetyg. Det kan ju inte vara så att fliten lönar sig enbart de sista veckorna efter provet, eller hur?

— Okej du har en poäng, men en annan orsak skulle kunna vara att flickorna har högre krav på sig, och därför blir nervösa och presterar sämre på proven, säger Johan Kant.

Lärare efterlyser tydligare krav

 

Uppdatering: Lärarnas nyheter summer det mediala genomslaget:

Ekot

Studio Ett

TV4 Nyheterna

Sveriges radio P3

Lärarförbundet

Lärarnas riksförbund (som dock undviker att ange källan, d v s Lärarnas tidning!)

Ekots tidningskrönika

Ledare Sydsvenskan

Ledare i Norrköpings tidningar

Ledare Östgötacorrespondenten

Ledare Vestmanlands läns tidning

Signerad ledare Norran

Ledare Västerbotten-Kuriren

Panelen i Godmorgon världen

Bloggaren David Holman på SVT Debatt

Bloggen Genusnytt

Bloggen Aktivarum

Bloggen Prestationsprinsen

Webbtv Hela Gotland

Fria tidningen

 

Jag blev aldrig jurist…

…men har sedan den gamla teveserien Perry Mason sändes haft en olycklig kärlek till dramatik i rättssalar.

Assangefallet är en utmaning på många plan och jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om Reinfeldts försvarstal för svenskt rättsväsende.

Här är Assanges försvarsadvokaters sammanställning. En stor del av argumentationen bygger på att de drivande är socialdemokratiska feminister och därigenom förlorat sin juridiska trovärdighet.

Witness Statement of Goran Rudling – det här blir spännande. Vilken vikt lägger domstolen vid raderade tweets?

“Hallå, mansrörelsen,­ var är du?”

Lisa Bergman skriver på Fokus om tomrummet i debatten. Den plats som borde intas av män som inser att det finns en könsmaktsordning i delar av samhället, men som inte undviker att diskutera mäns problem.

Hittills har den feministiska diskursen och jämställdhetspolitiken i Sverige främst handlat om kvinnor, att jämföra med övriga Norden där båda könen mer har stått i centrum. I Sverige får man till exempel inte särbehandla på grund av kön, och därför skrotades kvoteringen av män på kvinnligt dominerade utbildningar. Eftersom jämställdhetens företrädare inte prioriterar manliga problem är det också svårt att säga något om efterfrågan på politiska förändringar. I valrörelsen, till exempel, var det knappast slagord om manlig ohälsa eller pojkars dåliga betyg som drog storpublik till torgmötet.

Lisa Bergman visar att det är möjligt att tycka synd om män utan att vara antifeminist. Nästa steg är att göra handling av insikten.