Om genusperspektiv på lärarutbildningen

Jag försöker samla tankarna och uppsöker ett ödsligt bibliotek. I morgon ska jag prata om genus för mina kolleger och som vanligt försöker jag undvika de biologistiska trampminorna.

Martin Ingvars text om könsskillnader försvårar positionen för dem som betonar den sociala konstruktionens betydelse. Det var ganska slugt av regeringen att släppa in honom i DEJAs arbete. I stället för att addera arv och miljö menar han att vi bör multiplicera dessa faktorer.

I den första kursen möter studenterna etnologiska och starkt manskritiska texter (“Kulturnavigering i skolan“). Frågan är om de tål mer än ett perspektiv?

Läs Martin Ingvars text här (nytt fönster)

Se Vikarien!

Anders ser dokumentären Vikarien och deppar ihop. För er som missat filmen finns några gyllene tillfällen att se en av de mest betydelsefulla debattinläggen om svensk skola.

Länk

När filmen förhandsvisades på lärarutbildningen var det en (numera pensionerad) professor som reste sig upp och beskrev filmen som en hyllning till gammeldags handfast pedagogik och ledarskap. Vi var ganska många som såg helt andra budskap.

Sändningstider: Vikarien
SVT1 Tisdag 17 aug 2010 kl 22.00
SVT1 Torsdag 19 aug 2010 kl 01.15
SVT1 Söndag 22 aug 2010 kl 12.05
Kunskapskanalen Onsdag 15 sep 2010 kl 21.05
Kunskapskanalen Lördag 18 sep 2010 kl 00.05

Det här med tydlighet, kunskapskrav och betyg

Efter en dag av hårdmangling i ny skollag och nya kunskapskrav är jag både förvirrad och utmattad. Vilka problem löser den nya betygsskalan? Skulle det inte bli enklare, rättvisare och mer likvärdigt?

Karl-Gunnar Stark tog exempel från bildämnet och jag anar att det kommer att väcka oro ute i landet när lärarna ska förklara skillnaderna mellan nivåerna för barn och föräldrar

Betyget E
Eleven framställer bilder med viss säkerhet och utgår i huvudsak från givna syften

Betyget C
Eleven framställer bilder med säkerhet och utgår i huvudsak från egna initiativ med givna syften.

Betyget A
Eleven framställer bilder med god säkerhet och utgår då från egna initiativ med givna syften.

Om det föreligger oklarheter ska rektor gripa in och se till att även föräldrarna förstår underlaget för bedömningen

Religionsämnet erbjuder andra obehagligheter:

E=  Redogöra för grundläggande drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

C= Redogöra för väsentliga drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

A= Redogöra för omfattande och centrala drag inom kristendom, islam, judendom, buddism, hinduism och andra livsåskådningar

Är det verkligen landets skarpaste hjärnor som har skrivit det här?

Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande

Äkta konstnärer känner en viss osäkerhet i bildskapande

Framåtsyftande disciplinära åtgärder?

Jag är på utbildningsdag och studsar till inför vissa begrepp.

Tre mål och fem sidor innehåll i fysikämnet – är det fortfarande en målstyrd skola? Det luktar regler…

Återprofessionalisera läraryrket

Lars Strannegård beskriver i GP (länk) en möjlig väg att återprofessionalisera läraryrket:

Utvecklingen som skett inom läraryrket är välkänd inom organisationsteorin. Den kallas avprofessionalisering. Kåren upplever en mycket diffus kravbild från allehanda intressenter: kommunen, staten, föräldrarna och skolledningen. Lärarna omgärdas av så kallade målbilder: de skall skapa världens bästa skola, bygga värdegrunder, vara representativa marknadsförare och kreativa utvecklare av skolans konkurrensstrategier. De skall motverka mobbing utan att veta hur långt deras ansvar sträcker sig och vad de kan förvänta sig av föräldrarna. Samtidigt upplever de en otydlighet kring vad undervisningen skall innehålla, ett missnöje med sin utbildning som inte tillräckligt förberett dem för det dagliga skolarbetet, samt en hårdare reglering avseende hur och var arbetstiden skall användas och förläggas. När lärare nödgas bidra till alla dessa kringaktiviteter som saknar direkt koppling till undervisningen berövas de möjligheten att utöva sin profession, nämligen att undervisa. Därmed blir avprofessionaliseringen ett faktum, och den leder, som ett brev på posten, till minskad attraktivitet för yrket, sämre löneutveckling och lägre status.

Ett effektivt sätt att återprofessionalisera ett yrke är att plocka bort arbetsuppgifter istället för att lägga till. I skolans fall handlar det exempelvis om att lärarna inte skulle behöva ägna sig åt kontroll av närvaro.

Lösningen skulle då vara specialisering. Frågan om barnens närvaro och föräldrarnas medverkan hanteras av en särskild Elevvårdsenhet med speciella befogenheter enligt franskt mönster.

Jag blir lite nervös när företagsekonomer ger sig in i skoldebatten – men nog måste det finnas andra sätt att höja yrkets status och attraktivitet än den spretiga kravkatalog som tornar upp sig i framtiden.

Jan Björklund visar nya mjuka sidor i Public service den 15/8.

Läraryrket och romantiken

I en annan tråd har vi diskuterat sagornas betydelse och jag har försvarat fantasins och myternas kraft i skolans värld. Det är en riskabel position som lätt kan uppfattas som antirationell och vetenskapsfientlig. Samtidigt tror jag det är viktigt att vi som yrkesgrupp skapar och vårdar våra egna hjältesagor och gårdagens film Freedom writers var en skamlös sådan.

Den nyexaminerade lärarinnan (Hilary Swank) tar sig an den hopplösa gettoklassen och uträttar underverk (trots motstånd från kollegiet) med hjälp av Anne Franks dagbok och sitt stora engagemang. Jag låter mig villigt manipuleras av den fullständigt förutsägbara berättelsen och jublar åt det triumfatoriska slutet och eftertexterna som förklarar att det är “based upon a true story”.

I dagens svd analyserar Lina Kalmteg Harlequinböckerna och beskriver det förutsägbara i berättelserna som en avgörande framgångsfaktor. Författarna skriver efter en mall och det finns inget utrymme för brott mot den uppgjorda dramaturgin. (Länk)

Länk till Mats romantiska bildspel (Vad hände med inbäddningsfunktionen?)

Går det att jämföra harlequinberättelsernas banala romantik med framgångssagan från skolvärlden? Jag är rädd att det finns mer gemensamt än vi vill tro.

Förskolans nya läroplan – ansvarsfördelningen

Mats Öhlin beskriver turerna kring ansvarsfördelningen i den nya läroplanen för förskolan:

Länk

I den slutgiltiga versionen finns en tydlighet som liknar skolans – förskolechefen har det övergripande ansvaret. Innebär detta att förskollärarna, arbetslaget eller alla  i personalgruppen får mindre ansvar? Troligen inte – begreppet ansvar bygger på en viss form av kontroll och delegering. Då kan inte alla ta ansvar för allt.

Jag minns de spännande diskussionerna på 80-talet då arbetslagstanken var som hetast i Malmö. Frågan komplicerades av att barnomsorgschefen (som var höjdare i VPK) dessutom var gift med en av de tunga ombudsmännen i SKAF. Det var ett av de sista utslagen av centralism i barnomsorgspolitiken då åldersblandade grupper och gemensamt arbetslagsansvar genomfördes i hela kommunen. Sedan kom stadsdelarna och andra aktörer tog över.

När det gäller det infekterade  förhållandet mellan barnskötare och förskollärare är jag glad att lagstiftarna inte har fallit för frestelsen att fördela ansvaret efter utbildning. Nu får chefen göra de nödvändiga bedömningarna utifrån erfarenhet och kompetens.

Ibland springer alla bara omkring...

Ibland springer alla bara omkring...

Nussbaum – myra eller trollslända?

Jag funderar vidare på Helenas uppdelning av pedagoger. Länk. Vad ska man säga om den amerikanska filosofen Martha Nussbaum som kraftfullt pläderar för en skola som inriktar sig mot att fostran till medborgarskap? Länk till Svd – nu rätt.

Enligt den ekonomiska tillväxtmodellen bör barn och ungdomar förutom de basala färdigheterna att läsa, skriva och räkna primärt lära sig vissa mer avancerade förmågor som har att göra med teknik och datorer. Däremot krävs det inte mer än högst rudimentära kunskaper i historia och knappast någon konst och litteratur över huvud taget. Jämlikhet, jämställdhet och demokrati framstår egentligen inte heller som särskilt betydelsefulla. Det enda som räknas är gynnandet av bruttonationalprodukten per capita. Allt annat är av underordnat intresse.

Många vittnar om naturvetenskapens betydelse för vår möjlighet att klara framtida försörjning och jag är orolig över att den här polariseringen låser  tanken i förlegade kategorier.

Visst, Nussbaum överdriver medvetet för att få fram sin poäng, men den är å andra sidan desto mera tänkvärd. Med en drastisk formulering poängterar hon att vi idag befinner oss mitt i en världsomspännande utbildningskris som vi knappt ännu lagt märke till men som i det tysta sprider sig. Utifrån sin övertygelse att en välfungerande demokrati förutsätter välorienterade, empatiska och kritiskt tänkande medborgare är hon genuint bekymrad över att dagens skolor och universitet i allt högre grad förväntas producera användbara mänskliga maskiner.

I tidigare böcker har Nussbaum diskuterat begreppet “Liberal education”. Vem tar upp den handsken?

Hjulahultsbacken - Österlens högsta punkt

Hjulahultsbacken - Österlens högsta punkt

Jag behöver nya perspektiv och uppsöker Österlens hemliga höjdpunkt Hjulahultsbacken (185 möh).

Det känns fortfarande som om Nussbaum inte kommer att påverka den svenska debatten i någon högre grad. Anders Burman avslutar artikeln med några skarpa reservationer:

Trots att Nussbaum försöker vara mer konkret i den här boken i jämförelse med ”Cultivating humanity” är det många frågor som förblir obesvarade. Det mesta som hon skriver låter förvisso bra och fint, men det är något världsfrånvänt och naivt i hennes beskrivning av världen i allmänhet och barns och ungdomars levnadssituationer i synnerhet. Det är som om hon här utgår från amerikanska, välbärgade medelklassungdomar som inte tycks ha något liv utanför skolans väggar.

Min Björklundvänliga vecka är över

Jag mjukstartar med att hänvisa till Ekots reportage om den framstressade lärarutbildningen.

Länk, Intervju med Krantz

Högskoleverkets projektledare och Stockholms universitets vicerektor oroar sig över att processen går  för snabbt. Målet att minska antalet lärosäten från 26 till 15 bygger på att HSV gör en kvalificerad granskning av de ansökningar som har skickats in. Nu visar det sig att förutsättningarna för ansökandet har varit ytterst besvärliga och stora beslut riskerar att fattas på bristfälliga grunder. Det är samhällsekonomiskt dyrt att lägga ner fungerande verksamheter.

Ett enkelt och populärt sätt att mäta kvalitet är att räkna andelen disputerade. Det finns andra dimensioner av lärarutbildning som den  ansvarige politikern borde bevaka. Annars spelar regeringen ett högt spel med landets framtid.

Helena liknar Björklunds insatser för utbildningssverige vid myrans idoga strävande. Jag tänker mig helt andra djur.

Det kan bli ett riktigt spännande val och nu gäller det att satsa rätt. Oddsen förändras ständigt. Länk

När jag började arbeta på lärarutbildningen 2002 var jag mycket imponerad av visionen – att vi arbetade åt samma håll och att många faktiskt verkade tro på idéernas bärkraft. Nu har en del av adjunkterna (de små arbetsmyrorna) sagts upp och verksamheten ska saneras utifrån oklara förutsättningar. Den ska både bli friare och mer detaljstyrd. Den ska vara handfastare och mer akademisk.

Varför tänker jag på Robert Gustavssons trädgårdsmästare? (Länk)