Nussbaum – myra eller trollslända?

Jag funderar vidare på Helenas uppdelning av pedagoger. Länk. Vad ska man säga om den amerikanska filosofen Martha Nussbaum som kraftfullt pläderar för en skola som inriktar sig mot att fostran till medborgarskap? Länk till Svd – nu rätt.

Enligt den ekonomiska tillväxtmodellen bör barn och ungdomar förutom de basala färdigheterna att läsa, skriva och räkna primärt lära sig vissa mer avancerade förmågor som har att göra med teknik och datorer. Däremot krävs det inte mer än högst rudimentära kunskaper i historia och knappast någon konst och litteratur över huvud taget. Jämlikhet, jämställdhet och demokrati framstår egentligen inte heller som särskilt betydelsefulla. Det enda som räknas är gynnandet av bruttonationalprodukten per capita. Allt annat är av underordnat intresse.

Många vittnar om naturvetenskapens betydelse för vår möjlighet att klara framtida försörjning och jag är orolig över att den här polariseringen låser  tanken i förlegade kategorier.

Visst, Nussbaum överdriver medvetet för att få fram sin poäng, men den är å andra sidan desto mera tänkvärd. Med en drastisk formulering poängterar hon att vi idag befinner oss mitt i en världsomspännande utbildningskris som vi knappt ännu lagt märke till men som i det tysta sprider sig. Utifrån sin övertygelse att en välfungerande demokrati förutsätter välorienterade, empatiska och kritiskt tänkande medborgare är hon genuint bekymrad över att dagens skolor och universitet i allt högre grad förväntas producera användbara mänskliga maskiner.

I tidigare böcker har Nussbaum diskuterat begreppet ”Liberal education”. Vem tar upp den handsken?

Hjulahultsbacken - Österlens högsta punkt

Hjulahultsbacken - Österlens högsta punkt

Jag behöver nya perspektiv och uppsöker Österlens hemliga höjdpunkt Hjulahultsbacken (185 möh).

Det känns fortfarande som om Nussbaum inte kommer att påverka den svenska debatten i någon högre grad. Anders Burman avslutar artikeln med några skarpa reservationer:

Trots att Nussbaum försöker vara mer konkret i den här boken i jämförelse med ”Cultivating humanity” är det många frågor som förblir obesvarade. Det mesta som hon skriver låter förvisso bra och fint, men det är något världsfrånvänt och naivt i hennes beskrivning av världen i allmänhet och barns och ungdomars levnadssituationer i synnerhet. Det är som om hon här utgår från amerikanska, välbärgade medelklassungdomar som inte tycks ha något liv utanför skolans väggar.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Österlen, Bedömning, Lärarutbildning, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

31 kommentarer till Nussbaum – myra eller trollslända?

  1. Anders B Westin skriver:

    Med naturvetenskap kan man numera leda i bevis att det goda samhället är både lönsamt och altruistiskt. Matematik, teknik, entreprenörskunskap, socialpsykologi, grupprocesser, anknytningsteori, evolutionslära, evolutionspsykologi, kreativa processer, insikten om evolutionens ”slumporättvisa” kan faktiskt vara verktygen för det kreativa folkhemmet.

    Historia och religion i den meningslösa urtrista katekesformen med rabblandet av cirkelbevisande satser och kungalängder kan vi däremot slänga på soptippen. Mycket tid för nyttigheter kan därmed frigöras.

    Gilla

  2. Mats skriver:

    Är det så enkelt?

    Det är möjligt att tanken på att ”lära ut” demokrati och empati är feltänkta projekt – men nog måste skolan erbjuda möjligheter att träna barnen i de här förmågorna? samtidigt blir det ohållbart om allt ska bedömmas – VG i empati?

    Gilla

    • Anders B Westin skriver:

      Nej inte så enkelt. Men själva principen är enkel.

      Jag minns en händelse från min gymnasietid. Jag hade samma lärare i filosofi och religion.

      Första timman hade vi filosofi och timmen därefter religion.
      Under filosofitimmen gick läraren igenom begreppet cirkelbevis och var mycket tydlig och pedagogisk.
      När vi sedan hade religion timmen därefter undervisades i bibelkunskap Jag upp begreppet cirkelbevis och frågade läraren om inte detta ämne (bibelkunskap) var ett väldigt bra exempel på begreppet cirkelbevis.

      Jag fick svaret nej. Bibeln var något helt annat. Det var Guds bok.

      Det tog mig hårt. Jag har inte hämtat mig än nu 35 år senare.

      Hur fungerar egentligen människan? Kan man ha sådana människor som lärare?

      Sådant borde man väl kunna reglera i skollagen. Eller?

      Gilla

      • Mats skriver:

        Jag tänker att det finns en del frågor (typ ”Meningen med livet” och ”vad finns bortom universum”) som är för svåra och därför är svåra att härbärgera inom skolans väggar – de spränger liksom ramarna för vår lilla värld där vi gärna kunna formulera oss i språkliga logiker.

        Men det där med Guds bok klarar vi oss bra utan- väldigt bra till och med!

        Gilla

        • Anders B Westin skriver:

          För mig är det som jag tidigare påpekat kunskapen om försörjning och överlevnad som är det centrala. Men på andra plats kommer ovillkorligen att undervisa just i de frågor som du benämner är ”för svåra och därför är svåra att härbärgera inom skolans väggar – de spränger liksom ramarna för vår lilla värld”.

          Resten är liksom bara utfyllnad och virtuella konstruktioner. Sådant som jag personligen lägger mycket stor energi på att upptäcka och att avslöja.

          Tyvärr finns det ganska många människor som viger sina liv till motsatsen. Dvs att konstruera luftslott och mentala lögner.

          Senast idag Schlingmann som likt en pingstpastor utan att skämmas konstaterar att Moderaterna är det enda arbetarpartiet.

          Exakt sådan bullshiit som skolan skall lära ut att avslöja.

          Ett land kan väl inte ha manipulativa lögnare som ledare.

          Gilla

        • Plura skriver:

          Anders även jag är naturvetare och logiker. Men så in ihoppsan rationalist som du är jag inte. Naturvetenskapen är inte i allt den sköna rationella konsten. Även den har svarta fläckar som inte kan bevisas.

          Och Anders har du inte förstått människans behov att dominera och försköna. Det är inte det som är skrämmande. Det är det Cordielia Edvardsson tog upp i sin krönika idag i SvD.

          Hur kan de vanliga gå på detta?

          Gilla

        • Mats skriver:

          Tyvärr går det nog att hitta många exempel på just det!

          Gilla

  3. Plura skriver:

    Visst är naturvetenskapen nyckeln till välstånd men inte allenast. Den är det verktyg som gör att vi kan underlätta våra liv. Ett medel inte ett mål som jag tycker somliga blandar in i det hela.

    Sedan är väl all vetskap frånsätt de basala kunskaperna i matematik och språk färskvara. Och det är väl det som nu idag har statuerats i nya läroplanen för förskolan. Redan där ska barnen drillas i matematik t ex.

    Mats förskolan och skolan har ett uppdrag att inte bara lära ut ämneskunskaper utan och färdigheter och social förmåga. I det senare ligger ju det här med demokrati och empati. Hur knäcker du koderna i olika sociala konstruktioner.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Färskvara är kanske hårt, men det finns ett besvärande romantiserande av den egna betydelsen hos vissa grupper som försvårar samtalet. Även om jag är naturvetare på rymmen blir det ibland pinsamt när skolor försöker sälja sig som Nobelprisplantskolor…

      Gilla

  4. Mats, den där artikeln talade rakt till mig. Jag har länge ondgjort mig över vårt utilitaristiska samhälle och vår utilitaristiska skola. Man biter bara sig själv i svansen för en utilitarist sneglar bakåt och tror sig på så vis veta vad som är utilt. Men vi står inte stilla och vet inte vad som komma skall. Det är möjligt att det är naturvetenskapen som ”löser” klimatproblemen. Men det är inte sagt. Kanske kan vi lära oss något av historien, av varandra och av litteraturen som har större effekt. Just nu är en stor svensk exportprodukt deckare, en annan är musik. Genom vår starka fokus vid vad vi med ögat i backspegeln uppfattar som utilt begränsar vi oss. Vi lyckas också göra naturvetenskap till hostmedicin för alla istället för en fantastiskt spännande och stimulerande värld för rätt personer.

    Men dessutom handlar inte allt om maskiner och att tjäna pengar. I skolan ska vi också ge eleverna redskap för att hantera sina liv, sina relationer, sina kriser och – vilket kanske är lika svårt – sina framgångar.

    Understreckaren var mycket intressant, men jag lärde mig mer om artikelförfattaren än om Nussbaum i den så henne vill jag läsa utan mellanhänder.
    Här är länken, för du har gjort som jag så ofta gör och använt den gamla länken. Så i ditt inlägg går alla vägar till mig. 🙂

    http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/blir-du-empatisk-lille-van_5105743.svd

    Gilla

    • Mats skriver:

      Tack för hjälpen – ibland går det för snabbt!

      Jag håller med Burmans kritiska frågor är tuffa och avdramatiserar den här fotbollsmatchen mellan humanister och naturvetare som jag tycker genomsyrar stora delar av vårt utbildningssystem. De här ämnesgränserna kanske är bra för att avgränsa en forskningsdisciplins verksamhetsområde, men för oss i skolan är det ofta väldigt opraktiskt och sådant som lek, kritiskt tänkande, demokratisk fostran fladdrar lätt förbi om alla bara tänker i sin låda.

      Risken finns att din myrliknelse uppfattas som ett ställningstagande för utilitarismen – vi som stretar och dra våra små strån till stacken utan att ha en aning om vad vi gör.

      Gilla

  5. Mats, det var en skrämmande tanke. Det ska finnas stort utrymme för dagsländor i skolbänkarna. Det är precis så jag tänker med att vi skall ge rätt frihet och ställa rätt krav. Eleverna ska få tänka fritt, inte komma och gå eller störa fritt.

    Inte vill jag ha bort alla dagsländor från skolpolitiken heller. Det är när man tappar verklighetsanknytning och låter bli att ärligt och noggrant utvärderas sina reformer och när den egna prestigen väger tyngre än de faktiska resultaten som det går fel.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Metaforer är riskabla och det finns naturligtvis stora risker med de här projekten som har varit populära över landet de senaste åren. Antagligen har det ibland mer handlat om att sysselsätta konstnärer än att utveckla skolan.

      Jag vet inte om vi behöver dagssländor – men trollsländor har jag svårt att tänka mig en utan! (Fast det kanske är nästan samma sak…)

      Gilla

  6. Trollsländor är vackra och magiska. Jag tror faktiskt att de är precis samma sak för trollsländor lever bara en dag…

    Gilla

  7. Anders B Westin skriver:

    Metaforer är riskabla – ändå så snackar ni trollsländor.

    Hopplösa sagoberättare.

    🙂

    Björklund är tydligare. Han talar elementär svenska. Svart är svart , vitt är vitt, trollslända är trollslända.

    I love Europe är I love Europe

    Gilla

  8. Du har så rätt Anders. Någon sagoberättare är han inte, men tack vare Nussbaum vet vi nu hur mycket sådana behövs.

    Metaforer är kul. Risker och trollsländor likaså.

    Gilla

  9. Mats skriver:

    Kanske är metaforer en del av den klassiska retoriken och då ägnad att förföra åhöraren – samtidigt är det omöjligt att tänka sig ett språk utan bilder. till sist är också orden ett tecken som representerar något annat som vi gör preliminära antagande om utifrån konventioner.

    Drömmen om det rena vetenskapliga språket känns väldigt förlegad och semiotiken har lärt oss att se allt som ett system av tecken, något vi kallar text.

    Hur tänker du Anders om musikens symboliska karaktär? Den är vag och gåtfull men samtidigt finns det ibland ett viktigt innehåll som inte enkelt låter sig översättas till ord. Ändå tror jag att det går att beskriva musik som ”sann” – åtminstone i förhållande till avsändarens avsikter.

    Gilla

    • Anders B Westin skriver:

      Mats
      Jag lyssnar mest på instrumentalmusik eftersom jag är så känslig för ordens manipulativa förmåga.

      När det gäller språk så är jag ständigt i beredskap. Är dom ute efter att luras eller gäller raka rör.

      Björklunds absolut största plus. Han säger i klara korta meningar exakt vad han anser. Inte någon gång har jag upplevt att han försökt lura mig. När frågan är svår och tvetydig så säger han detta.

      Att jag inte alltid håller med honom är en helt annan sak.

      Schlingmann är Björklunds motpol.

      En jäkla charlatan. Retorisk bluffmakare. Sådana som jag har en extrem överkänslighet inför.

      Många Präster har samma effekt på mig. (det finns undantag.) Jag mår dåligt. Men vill jag söka andlighet vilket jag ofta vill så sätter jag tex på detta.

      Goreckis musik kan inte luras.
      Bara vara underbar.

      Gilla

      • Mats skriver:

        Jag tror också att han är ärlig i den betydelsen att han tror på det han säger. Däremot menar jag att den här tvärsäkerheten som många politiker tycks födas med är farlig. Kanske har jag en tendens att överproblematisera men när det gäller skolan finns det en uppenbar risk att reducera uppdraget till enkla färdigheter.

        Hur ser du på andlighet i skolan? Är det möjligt att föra in den dimensionen i undervisningen? Jag anar att Goreckis väg in i klassrummen är lång och svår. Samtidigt borde det finnas lärare som vågar utmana barnens och föräldrarnas musiksmak!

        Gilla

        • Anders B Westin skriver:

          Mats
          När det gäller spridandet av musiksmak har jag på ett sätt gett upp. (men bevisligen inte helt eftersom jag bloggar mycket om musik)

          Jag har sedan många år upplevt mig lika udda som en transvestit vad gäller min musiksmak i den livsmiljö jag lever mitt liv.

          För de flesta jag möter så vågar ”jag inte komma ut”.

          Herregud – de vill ju skicka mig på psyket.

          Men visst tycker jag att skolan skall undervisa i mänsklighetens samlade känslouttryck.

          Det är en pedagogisk metod att förklara evolutionslärans begrepp: variation, selektion och normalfördelning.

          Och därmed få folk att förstå livets stora gåta.

          🙂

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag undervisar ibland i musik och det finns en viss nyttofixering hos blivande lärare:
          – Lär oss trevliga sånger som fungerar överallt och som alla barn tycker om hela tiden!

          Ibland försöker jag säga att det inte spelar så stor roll vad de sjunger med barnen så länge de är ärliga och bjuder på sig själv, men de flesta längtar efter säkra kort.

          Musikens viktigaste funktion är att slå undan benen på oss – därför är det ingenting för tvärsäkra personer (Vilket för oss tillbaka till debattens startpunkt)

          Gilla

  10. Jag tycker att styrkan i metaforer är att de skapar bilder och associationer, dvs en stor del av styrkan ligger just i bristen på precision. Jag förstår om det retar en naturvetare. Mig förför det. 🙂

    Gilla

    • Anders B Westin skriver:

      Inom poesin förför det också mig.

      Men inte inom politiken.

      Den skall vara glasklart ärlig.

      Jag ogillar retorik.

      Därför lyssnar jag mest på jazz.

      Gilla

    • Mats skriver:

      Jag insinuerar att det finns en uppenbar risk att du överskattar din förmåga Anders att avgöra när en musiker är sann och ärlig. Det hör liksom till att trumpetaren böjer huvudet bakåt när han tar den högsta tonen. En stor del av armstrongs magi bygger på att han får det att verka som en kamp och när sluttonen väl brister ut skriker vi i publiken av lättnad!

      Jag tror att retoriken finns överallt. Ibland i mindre värdiga former!

      I konstens värld finns en överenskommelse: FÖRFÖR MIG!

      Gilla

      • Anders B Westin skriver:

        Mats
        Jag förstår vad du menar.

        Men i den textlösa musiken finns ingen direktkoppling till ett utlovat tillstånd.

        Där har du den skillnad som jag försöker peka ut.

        Jag vet att alla påfåglar. Det är liksom meningen med livet.

        Men ärlighet och tydlighet är den centrala parametern för min del.

        Nu pratar jag inte om mellanmänskliga nödlögner.

        Utan om de metoder som används när man eftersöker makt över andra.

        Då är jag fullständigt svartvit.

        Gilla

      • Mats skriver:

        Jag spelar Gorecki – efter tio minuter säger den andre personen i rummet:
        – Stäng av jag får ångest! Den här musiken ockuperar hela mig…

        Jag tror att det här med att verkligen lyssna på musik innebär att ge den andre makt över mig, att låta mig svepas med och njuta av en försiktig jagupplösning.

        Sedan finns det distanserade typer som analyserar, men jag tror de missar själva poängen!

        Gilla

  11. Anders B Westin skriver:

    Synd att ni inte lyssnade på torsdagens kulturradion.

    Om Ragnar Thoursie.

    Han vart min nya idol.

    Dessvärre har SR missat att lägga ut programmet på nätet.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=767&artikel=3910613

    Vilket samhälle skulle vi inte kunna ha om alla vore så ärliga som denna nu döda man.

    Journalisten försökte genom hela programmet upphöja Ragnar till något mycket stort. Vid varje försök så påpekade Ragnar nogsamt att det måste vara en efterhandskonstruktion och att han endast skrivit den poesi som han i stunden kände för.

    Jag som inte är speciellt språklig fick nästan tårfyllda ögon när de läste brottstycken ur Ragnars samlade alster.

    Snacka om ryggrad kombinerat med begåvning långt bortom standardfåran.

    Hans eftr. skulle vara vår nya statsminister.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jag hörde programmet. Jo det var en krock som hette duga. Han vägrade verkligen spela med i det där konstnärsspelet och jag blev också imponerad av hans integritet och tjänstemannastolthet.

      Gilla

  12. Plura skriver:

    Efter att läst den intressanta diskussionen kan jag bara säga att musik oavsett om den är instrumental eller vokal förför känslorna och skapar de där bilderna i hjärnan som för tankar.

    Och om retorik a la Björklund ställs mot Obama är dessa lika kortfattade och kärnfulla. Skillnaden är att utbildningsministern inte lärt sig att säga tre saker som är viktiga i samma mening med tydlig tystnad mellan.

    Gilla

  13. Plura, när jag får chansen (och om jag vågar) ska jag framföra det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s