Går det att avpolitisera frågan om pojkars skolprestationer

Det tycks vara många som gärna vill polarisera. Jag ser ingen anledning till att förhållandet mellan arv och miljö skulle vara möjligt att sortera in på den politiska skalan.

Men när GP:s nykonservativa ledarsida på Internationella kvinnodagen lyfter sveket mot pojkarna är det svårt att inte se det kamikazeaktiga anslaget i tilltaget.

Jag vill gärna slå ett slag för att män tar ut mer föräldraledighet



Njut av den här reklamfilmen och beundra modet hos upphovsmännen.

Länk

Kanske är det ofint att föra frågan på tal just idag?



 Jag delar inte Wolodarskis analys av datorspelens betydelse.

Men är glad att diskussionen lever och att begreppet ANTIPLUGGKULTUR inte nämns.

Hittade den här intervjun från en annan tid. Oron för pojkarna är ingen ny fråga.

Jag gillar inte statistik som bygger på anmälningar

Begreppet kränkning är svårt och jag är osäker på värdet av den här statistiken. Vem som helst kan anmäla vem som helst för vad som helst – och sedan är processerna igång. Ofta med förödande konsekvenser för den anmälde.

Men om nu de här siffrorna betyder något kanske det är intressant att 80% av de påstådda kränkningarna drabbade pojkar.

Länk till Sydsvenskan.



Skulle det vara bra för män att inte ha manliga kollegor?



Jag funderar på om det här avslutande citatet i Mia Heikkiläs intervjustudie med 19 män på förskollärarutbildningen sammanfattar budskapet? Om männen är ensamma blir de liksom mindre patriarkala.

Varför tänker jag på gisslansituation och Stockholmssyndrom?

Länk

Är det något fel på pojkarna?

Jag möter ofta åsikten att barnets kön inte är intressant. Sedan läser jag om könsfördelningen bland de barn som personalen anser borde få särskilt stöd (pojkarna är kraftigt överrepresenterade).

Länk

Är det något fel på pojkar i största allmänhet – eller är det förskolans verksamhet som inte lyckas möta dem?



Fast det här visste vi väl om? Jag undrar om det finns en s.k. “Antipluggkultur” även i förskolan?



Att baxa upp en fråga på dagordningen

Tack Fredric Gieth och Christian Eidevald för bra samarbete!

Det är något visst med papperstidningar

jag väntar fortfarande på att nyheten ska uppmärksammas i övriga medier och högskolevärlden.