Att få lov att knuffas under organiserade former

Den här sporten verkar kul. Vi diskuterar ofta hur viktigt att barn lär sig samarbeta och de flesta är övertygade om att det är viktigt med beröring för att utvecklas.

Filmen är från Japan och det verkar vara viktigt med regler för att minimera skaderisker.

Frågan är väl om sådana här lekar ryms i en ängslig svensk skolkultur. De flesta ser nog aggressivitet och utslagning.

Min kamikazepersonlighet

Jag är alltså officiellt emot detaljstyrning av förskolans verksamhet.

Om vi ska diskutera digitalisering tycker jag att den här bilden är en bra utgångspunkt. Risken är annars stor att vi hamnar i teknikromantik – och fortsätter att pumpa ut fördummande träningsprogram.

Jag har kalla fötter

Har en diffus känsla av att Johannes hade väntat sig ett annat och mer empatiskt svar.

Att bli den man jag vill vara

Jag läser Geir Gulliksen recension av Therese Bohmans nya roman och plötsligt är luften lite lättare att andas. Vi män är beroende av att möta kvinnor som inte spelar det gamla spelet.

“För min del handlar feminism om att slippa bli sedd som representant för ett helt kön. Alltså om att frigöra sig själv som individ. Och kanske står feminismen öppen för mig på ett annat sätt än för Karolina, just för att jag är man? Som man kan jag definiera mig själv genom att vara hemma med barn och ta huvudansvaret för det husliga, till exempel. Hade jag varit kvinna hade jag inte kunnat göra det utan att känna att jag gled rakt in i gammal och lite hånad husmorsroll. Men det förutsätter att jag får lov att göra det. Det hjälper ju inte att byta roller heller i längden.

Vi blir till i mötet med andra; för att jag ska kunna vara ett annat slags man måste jag umgås med kvinnor som inte behöver känna sig som typiska kvinnor”

Pod med Gulliksen och Bohman.