Jag läser Geir Gulliksen recension av Therese Bohmans nya roman och plötsligt är luften lite lättare att andas. Vi män är beroende av att möta kvinnor som inte spelar det gamla spelet.
”För min del handlar feminism om att slippa bli sedd som representant för ett helt kön. Alltså om att frigöra sig själv som individ. Och kanske står feminismen öppen för mig på ett annat sätt än för Karolina, just för att jag är man? Som man kan jag definiera mig själv genom att vara hemma med barn och ta huvudansvaret för det husliga, till exempel. Hade jag varit kvinna hade jag inte kunnat göra det utan att känna att jag gled rakt in i gammal och lite hånad husmorsroll. Men det förutsätter att jag får lov att göra det. Det hjälper ju inte att byta roller heller i längden.
Vi blir till i mötet med andra; för att jag ska kunna vara ett annat slags man måste jag umgås med kvinnor som inte behöver känna sig som typiska kvinnor”
Pod med Gulliksen och Bohman.
Tysta tankar 
Jag som varit så korkad. Jag som trodde att feminismen handlade om grovt sett två spår.
1) Kvinnor som jobbar i vård skola omsorg skulle få löneökningar som motsvarade deras viktiga arbete.
2) Att övriga kvinnor i lika hög ´grad som män skulle ta ansvar och känna plikt att bygga stora exportföretag som kunde skapa förutsättningar (intäkter) för att punkt 1 skulle kunna uppfyllas.
Men nu inser jag att andra människor har haft helt andra bilder i sina hjärnor.
GillaGilla