Är förskollärare verkligen så tråkiga?

  
Morgonpasset i P3 är inget seriöst program. Ändå är det något med undersökningen som känns viktigt att prata om.

Min tes är att många förskollärare tar med sin präktiga och moraliserande yrkesroll efter arbetstid. Då blir det plågsamt att möta föräldrar på krogen.

Min tes är att det är resterna av en helgonlik yrkesroll som vibrerar under ytan. En traditionell kvinnorollen.
Mikael Ekströms krönika är fortfarande lysande.

Det aningslösa skuldbeläggandet

   

Länk

Kommunalarbetarförbundet har genomfört en undersökning och medlemmarna är mycket bekymrade över hur föräldrarna väljer att organisera sina liv. Det handlar om barnens vistelsetider och att sjuka barn lämnas på förskolan.
Jag önskar att en del av den här energin hade använts till att granska den egna verksamheten.
I min svarta själ tror jag dessutom att de kvinnliga barnskötarna är särskilt kritiska mot mammor som gör karriär.

Ibland snuddar jag vid tanken på att förskolorna lyckats alltför bra i sin marknadsföring av verksamhetens livsavgörande betydelse för barnens livschanser. En ansvarskännande förälder vågar inte riskera att barnet missar en språksamling.

Det ser bättre ut i papperstidningen

Grafiken är annorlunda. På nätet får vi siffrorna per skola.

LR:s recept är att minska antalet lärosäten. det låter som en tveksam strategi.

“Visa vem ni är först…”

Övertygande av Beppe Singer om betydelsen av att visa vem man är i mötet med barnen. Och om att drivas av lustfylld revanschism. Och att aldrig skämmas.