Övertygande av Beppe Singer om betydelsen av att visa vem man är i mötet med barnen. Och om att drivas av lustfylld revanschism. Och att aldrig skämmas.
Bloggstatistik
- 1 262 041 hits
Senaste kommentarer
Mats om Erotisk jazz Magnus om Erotisk jazz Mats om Är detta världens roligaste… Anonym om Är detta världens roligaste… Jonas om Den glömda frågan Magnus om Vem får skämta om vad? Mats om Ett konstigt land Magnus om Ett konstigt land telach om Barnskötarnas återupprättelse J.G om Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström om I det oändliga vetandets kylig… Magnus om Är det så en tågolycka ser… Mats om Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson om Två artiklar på samma dag… Kristian om Är det så en tågolycka ser… -
Senaste inläggen
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
- Värdegrunden och toleransen
- Tomelilla som bild av folkhemmet
- Manlig mat?
- Om undervisningsbegreppet i Skollagen
- Förslaget till modern föräldraförsäkring
- Jag försöker skriva feministiska julsånger
- Jag vill förnya och vårda jultraditionen
- Mitt förhållande till julen är kluvet
- Max Lund i högform
- Den svenska forskningen om könsskillnader i skolan är tunn
- Så var det med den myten
- Den dubbla måttstocken
- Läs och lär!
Twitter
- RT @slutreplik: Nokias fall och Apples uppgång https://t.co/gMcOQ5sqf9 23 hours ago
- RT @jerhov: När en Inspektion som till stor del inspekterar verksamheternas egen inspektion av sin verksamhet i sin tur behöver inspekteras… 2 days ago
- RT @DanielDarpe: Jag har inte riktigt förstått hur @Lararforbundet fungerar, men är det ungefär så här — vi har kongress där det bestäms hu… 2 days ago
- RT @StenSvensson1: När man trodde att botten var nådd fortsätter Lärarförbundet nedåt i tidningspolitiken. journalisten.se/nyheter/lararf… 3 days ago
- RT @asp_karl: NCLB (NO Child Left Behind) är ett katastrofalt misslyckande som alla skoldebattörer bör känna till. Inte minst de som locka… 5 days ago
Meta
Lärare och förskollärare är ju ledare för sin klass/barngrupp. Det första de bör fråga sig är: Vem är jag att leda? Då är det bra att veta som ledare är tydlig och lyhörd, Det senare är ju viktigt eftersom vi är skapta med en mun och två öron.
Det andra att kunna sina saker är självklara.
GillaGilla
Förskolans tradition är mycket kollektiv – jag tror att en del gärna blundar för det individuella ledarskapets plågor (och möjligheter)
GillaGilla
Där håller jag med dig. Problemet uppstår när man ska tolka Lpfö98/10. Där är den minsta enheten förskollärare. Inte precis som Lpfö98. Då var det arbetslaget som var minsta enhet = kollektivet i barngruppen.
Här kommer kulturkrocken och konflikten mellan förskollärare och barnskötare.
GillaGilla
Jag möter alltför många utbildningsoptimister. Det är något väldigt äppelkindat över entusiasmen – och med läroplanen i ryggen blir det nästan plågsamt.
GillaGilla