Övertygande av Beppe Singer om betydelsen av att visa vem man är i mötet med barnen. Och om att drivas av lustfylld revanschism. Och att aldrig skämmas.
Bloggstatistik
- 1 282 640 hits
Senaste kommentarer
Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… Nanaz Fassih om Att tala MED föräldrar –… Mats om Erotisk jazz Magnus om Erotisk jazz Roger J Danielsson om Denna valrörelse… Mats om Är detta världens roligaste… Anonym om Är detta världens roligaste… Jonas om Den glömda frågan -
Senaste inläggen
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
- Värdegrunden och toleransen
- Tomelilla som bild av folkhemmet
- Manlig mat?
- Om undervisningsbegreppet i Skollagen
Twitter
- Läser Genusdoktrinen och inser att det är ett extremt effektivt grepp att låta Anna-Karin Wyndhamns erfarenheter… twitter.com/i/web/status/1… 1 day ago
- Jag lyssnar på intervjuer med elever som börjar tröttna på distansstudier. Kanske kan den här käcka sången från Nor… twitter.com/i/web/status/1… 1 day ago
- RT @JonasLinderoth: Definitioner/betydelser av "undervisa". Tycker nog "To teach someone something means to make them think, feel, or act i… 2 days ago
- En mycket motiverad fråga! Jag ser fram emot att @Skolinspektion rycker ut! (Eller inte) twitter.com/ErikaKyrkSeger… 1 week ago
- Jag behöver hjälp att reda ut en sak! På Spotify finns ungefär 70 versioner av Hajarna (utan Baby Shark) och nu fö… twitter.com/i/web/status/1… 1 week ago
Meta
Lärare och förskollärare är ju ledare för sin klass/barngrupp. Det första de bör fråga sig är: Vem är jag att leda? Då är det bra att veta som ledare är tydlig och lyhörd, Det senare är ju viktigt eftersom vi är skapta med en mun och två öron.
Det andra att kunna sina saker är självklara.
GillaGilla
Förskolans tradition är mycket kollektiv – jag tror att en del gärna blundar för det individuella ledarskapets plågor (och möjligheter)
GillaGilla
Där håller jag med dig. Problemet uppstår när man ska tolka Lpfö98/10. Där är den minsta enheten förskollärare. Inte precis som Lpfö98. Då var det arbetslaget som var minsta enhet = kollektivet i barngruppen.
Här kommer kulturkrocken och konflikten mellan förskollärare och barnskötare.
GillaGilla
Jag möter alltför många utbildningsoptimister. Det är något väldigt äppelkindat över entusiasmen – och med läroplanen i ryggen blir det nästan plågsamt.
GillaGilla