Övertygande av Beppe Singer om betydelsen av att visa vem man är i mötet med barnen. Och om att drivas av lustfylld revanschism. Och att aldrig skämmas.
Bloggstatistik
- 1 315 181 hits
Senaste kommentarer
LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… LARZ GUSTAFSSON om Hötorgskonst och banal na… Mats om Hångelmanifestation – By… Lennart Palm om Hångelmanifestation – By… Mattias Besell om Sanningens minut Otto von Plös om Vad var det som hände? Anonym om Att hämta kraft i det pri… Anders Björklund om ”Skamvrån gjorde oss til… Ola Andersson om ”Banta med Demis Ro… Magnus om Berlin 2019 – 2 Mats om En dag på Caroli city –… Martin om En dag på Caroli city –… Anonym om Jag är väldigt förtjust i… Mats om Jag är väldigt förtjust i… Sirkka Ivakko om Jag är väldigt förtjust i… -
Senaste inläggen
- Leva – och låta leva!
- Hallsbergs stenar!
- Art versus nature?
- Drönartillvaron
- Ikoniska barnskivor #14
- Ikoniska barnskivor #13
- Ikoniska barnskivor #12
- Ikoniska barnskivor #11
- Ikoniska barnskivor #10
- Ikoniska barnskivor #9
- Ikoniska barnskivor #8
- Ikoniska barnskivor #7
- Ikoniska barnskivor #6
- Ikoniska barnskivor#5
- Ikoniska barnskivor #4
- Ikoniska barnskivor #3
- Ikoniska barnskivor #2
- Ikoniska barnskivor #1
- Sprickdalen väster om Stenshuvud
- Mitt liv som elkund
- Varför vill jag inte kallas fröken?
- Efter Pedagogiska magasinet
- Det saknas inte goda råd
- Vart tog artiklarna från Lärarförbundets tidningar vägen?
- I förvirringens tid
- Svordomar i förskolan?
- Att hämta kraft i det privata
- Jag är väldigt förtjust i midsommardans
- Kultbandets årliga kultspelning!
- Lite statistik
- Berlin 2019 – 2
- Berlin 2019
- Att tala MED föräldrar – inte OM!
- Ojdå!
- Orkestern som vägrar att dö
- De dolda strukturernas begränsade inflytande
- Jag har nästan gett upp debatten om skolan och genus
- Denna valrörelse…
- Människan och naturen
- En kväll när stearinljuset inte fladdrar
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
Twitter
- RT @Sydsvenskankult: ”Det är en nästan löjligt tydlig illustration av polerna i klassamhället anno 2022.” Karin Olsson läser Emma Leijsnes… 23 hours ago
- Jag är mer lik Anne Lundberg än jag trodde. Och mindre lik den där förskolläraren. Den här löpsedeln väcker så mång… twitter.com/i/web/status/1… 2 weeks ago
- RT @NewYorker: In the new Beatles documentary, the band lifts our spirits now, as all those years ago, with their playful energy and their… 3 weeks ago
- Jag är förvånad över att den här serien berörde mig så starkt. Kanske handlar det om att jag just nu gärna vill tro… twitter.com/i/web/status/1… 3 weeks ago
- RT @olaberg: Jag är född 1969. Jag har varit fascinerad av datorer sedan barnsben, började koda på ABC-80 som nördigt tjock och ful 13-årin… 1 month ago
Meta
Tysta tankar 
Lärare och förskollärare är ju ledare för sin klass/barngrupp. Det första de bör fråga sig är: Vem är jag att leda? Då är det bra att veta som ledare är tydlig och lyhörd, Det senare är ju viktigt eftersom vi är skapta med en mun och två öron.
Det andra att kunna sina saker är självklara.
GillaGilla
Förskolans tradition är mycket kollektiv – jag tror att en del gärna blundar för det individuella ledarskapets plågor (och möjligheter)
GillaGilla
Där håller jag med dig. Problemet uppstår när man ska tolka Lpfö98/10. Där är den minsta enheten förskollärare. Inte precis som Lpfö98. Då var det arbetslaget som var minsta enhet = kollektivet i barngruppen.
Här kommer kulturkrocken och konflikten mellan förskollärare och barnskötare.
GillaGilla
Jag möter alltför många utbildningsoptimister. Det är något väldigt äppelkindat över entusiasmen – och med läroplanen i ryggen blir det nästan plågsamt.
GillaGilla