Övertygande av Beppe Singer om betydelsen av att visa vem man är i mötet med barnen. Och om att drivas av lustfylld revanschism. Och att aldrig skämmas.
Bloggstatistik
- 1,247,839 hits
Senaste kommentarer
Mats på Är detta världens roligaste… Anonym på Är detta världens roligaste… Jonas på Den glömda frågan Magnus på Vem får skämta om vad? Mats på Ett konstigt land Magnus på Ett konstigt land telach på Barnskötarnas återupprättelse J.G på Vem vill vara mansrättsaktivis… Rolle Bergström på I det oändliga vetandets kylig… Magnus på Är det så en tågolycka ser… Mats på Två artiklar på samma dag… Katharina Andersson på Två artiklar på samma dag… Kristian på Är det så en tågolycka ser… Kristian på Två artiklar på samma dag… Mats på Jag vill förnya och vårda… -
Senaste inläggen
- Loppmarknadssommar
- Fridolin presenterar den nya läroplanen
- Den glömda frågan
- Årets söktal
- Berlin, extra allt
- Kastanienallé by night
- Boros i Berlin
- Vem får skämta om vad?
- Lärarbristen en gång till
- Ett konstigt land
- Kanske borde jag gå vidare nu
- Ibland tycker jag att förskolan slösar med barnens lektid
- Att träna risktagande
- Vi läste mycket för våra barn
- När Twitter är som bäst
- Hurra?
- En farlig känsla
- SKL om lärarbristen
- Barnskötarnas återupprättelse
- Det händer att jag tvivlar på examensarbetets betydelse
- Jag har skådat barnmusikens framtid…
- Vem vill vara mansrättsaktivist?
- Detta Lärarförbund
- Journalister är inte kommunikatörer
- Hjälp till att sprida – skriv under!
- Jag är arg och besviken
- Två artiklar på samma dag!
- Är det så en tågolycka ser ut?
- De orimliga kraven på skolan
- Om könsbalans i förskolan
- Värdegrunden och toleransen
- Tomelilla som bild av folkhemmet
- Manlig mat?
- Om undervisningsbegreppet i Skollagen
- Förslaget till modern föräldraförsäkring
- Jag försöker skriva feministiska julsånger
- Jag vill förnya och vårda jultraditionen
- Mitt förhållande till julen är kluvet
- Max Lund i högform
- Den svenska forskningen om könsskillnader i skolan är tunn
- Så var det med den myten
- Den dubbla måttstocken
- Läs och lär!
- Frågan för dagen
- Skulden och oskulden
- Hur hamnade vi här?
- Bästa mannen
- Min far och jag
- 45 minutes of fame
- Och förskollärarstudenterna blir äldre!
Twitter
- RT @EmmaLeijnse: Personalomsättning på Malmös förskolor i fjol: nästan 19 procent. Då räknas ändå inte de som byter jobb inom förskolor i M… 4 days ago
- RT @BromanTallberg: 38 000 personer med lärarutbildning arbetar idag inom andra sektorer än förskola skola vuxenutbildning https://t.co/Dh… 5 days ago
- RT @Skolinkvisition: Jag ska nu skriva en lång rant om Svenskt näringslivs lyckade opinionsarbete, managementkonsulter i välfärden, skolan,… 6 days ago
- Jag undrar om det är dags att belöna uthållighet i lönesättning? sverigesradio.se/sida/artikel.a… @Lararforbundet @lararnastidning 6 days ago
- RT @ACErnehall: 35 högskolerektorer med övertygande argument o forskning som stöd, mot en riksdag bestående av...ja, vilka då kan man undra… 1 week ago
Meta
Lärare och förskollärare är ju ledare för sin klass/barngrupp. Det första de bör fråga sig är: Vem är jag att leda? Då är det bra att veta som ledare är tydlig och lyhörd, Det senare är ju viktigt eftersom vi är skapta med en mun och två öron.
Det andra att kunna sina saker är självklara.
GillaGilla
Förskolans tradition är mycket kollektiv – jag tror att en del gärna blundar för det individuella ledarskapets plågor (och möjligheter)
GillaGilla
Där håller jag med dig. Problemet uppstår när man ska tolka Lpfö98/10. Där är den minsta enheten förskollärare. Inte precis som Lpfö98. Då var det arbetslaget som var minsta enhet = kollektivet i barngruppen.
Här kommer kulturkrocken och konflikten mellan förskollärare och barnskötare.
GillaGilla
Jag möter alltför många utbildningsoptimister. Det är något väldigt äppelkindat över entusiasmen – och med läroplanen i ryggen blir det nästan plågsamt.
GillaGilla