Det aningslösa skuldbeläggandet

   

Länk

Kommunalarbetarförbundet har genomfört en undersökning och medlemmarna är mycket bekymrade över hur föräldrarna väljer att organisera sina liv. Det handlar om barnens vistelsetider och att sjuka barn lämnas på förskolan.
Jag önskar att en del av den här energin hade använts till att granska den egna verksamheten.
I min svarta själ tror jag dessutom att de kvinnliga barnskötarna är särskilt kritiska mot mammor som gör karriär.

Ibland snuddar jag vid tanken på att förskolorna lyckats alltför bra i sin marknadsföring av verksamhetens livsavgörande betydelse för barnens livschanser. En ansvarskännande förälder vågar inte riskera att barnet missar en språksamling.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Genus, jämställdhet, Normativitet, Personligt, Politik. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Det aningslösa skuldbeläggandet

  1. Anna skriver:

    Jag tar inget som Kommunalarbetaren skriver om förskolan på allvar sedan de hade en ”jubelochfanfarer-artikel” om ”förskolan” där det bara arbetade barnskötare. De var så nöjda så med sin verksamhet… och barnen kan säkert ha det bra där, men förskola borde det inte få heta…

    • Mats skriver:

      Puh – frågan är väl om det finns någon underliggande politisk agenda här?

      Hemmafruns återkomst?

      • Anna skriver:

        Agendan borde ju vara den omvända: barn långa dagar på förskolan = mer jobb för barnskötare = fler medlemmar i Kommunal…

        • Mats skriver:

          Är det alltför minerad mark att beträda om vi diskuterar revideringens 2010 av Lpfö98 som ett steg mot skärpning av förskolan kunskapsuppdrag – där stressade förskollärare idag oroar sig för barnens kunskapsutveckling och barnskötarna bekymrar sig för omsorgen?

          Den här uppdelningen vill ingen se – och ändå växer den.

          I det ljuset kan Kommunalarbetarens utspel vara ett sätt att flytta fram omsorgspositionen – och putsa lite på den egna glorian.

  2. andersbwestin skriver:

    Jag tycker barnpsykologen var ovanligt sansad. Jag har svårt att förstå laddningen i detta.
    Rimlig rådgivning är att de minsta barnen slipper vara på förskola 8-10 timmar och istället det mer sansade 5-7 h.
    Hemmafrun lär inte komma tillbaka bara för den insikten infinner sig. Snarare den lämpliga insikten – vill man ha barn så får det konsekvenser för det egna egots yttre påfågling mot vuxensamhället.
    Jag brukar kalla det för att bli VUXEN.

    • Mats skriver:

      Njae – håller inte med. De här slängiga generaliseringarna är uttryck för en djupare frustration. Tyvärr möter jag alltför mycket av moraliserande förhållningssätt från pedagoger som missförstått sitt uppdrag.
      http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/debatten-om-l%C3%A5nga-dagar-p%C3%A5-f%C3%B6rskolan-forts%C3%A4tter-panelen-sl%C3%A5r-tillbaka-3201493

      • andersbwestin skriver:

        Exakt vad är det du inte håller med om? Skall man diskutera dessa frågor så är det väl ofrånkomligt att det uppkommer sk generaliseringar relativt individnivå.
        Men det hindrar inte att det är rätt att ifrågasätta lämpligheten att att hålla barn i 1-3 ettårsåldern 8-10 timmar i förskolan om man ser frågan ur ett sk ”grupperspektiv”.
        Man får väl isåfall börja hantera medelvärde och standardavvikelser i diagramformat.

        • andersbwestin skriver:

          Varför länkar du till de där som sitter och svamlar. Dom pratar ju om något helt annat – dvs inte om barnens utveckling, trygghet, anknytningsschema och långsiktigt vuxenblivande till trygga vuxna – dvs inte ett ord om det som jag har i åtanke.

          Hur det gick med kibbutzromantiken vet vi ju redan.

        • Mats skriver:

          Psykologen (och barnskötarna) beskriver mönster på generell nivå.

          Vi kan diskutera barnens välbefinnande utifrån många aspekter: vistelsetider, gruppstorlek, personaltäthet, utbildning, utemiljö.

          Problemet är att det inte finns trovärdiga studier (den typen av fullskaliga longlitudiella studier är svåra att genomföra av bl.a. Etiska skäl) som stödjer psykologens teser. Däremot vet vi att förskolans kvalitet går att relatera till framtida skolframgång (hos alla grupper – även de som har svåra hemförhållanden)

          Men det svajar i forskningen här. I princip vet vi väldigt lite om konsekvenserna av förskoleutbyggnaden.

          Den politiska striden om hemmafrun avgjordes på 70-talet. Det kan ha varit en pyrrhusseger.

          • andersbwestin skriver:

            Forskningen sysslar i detta fall alltid med statistik. Vilket alltid innebär att vissa grupper i personlighetsspektrat med logik diskrimineras. Personligheter med analytisk, högkänslig och introvert personlighet är i detta sammanhang/ rådande diskurs de sk diskrimineringssubjekten/objekten.
            Det har stort släktskap med den rådande akvariefiskdiskursen att bygga storkontor för glatt pladdrande extroverta profeter.

            Konsekvens: I TV4 sitter ofta pladdrande extroverta icke analytiska personligheter och påfåglar sina synpunkter medan den andra diskriminerade ”sorten” bara trött gäspar.
            Kan jag kortfattat få framföra synpunkten att allt inte handlar om rasifisering, genus och annat vrålpoppis.

            Ett annat problem. Folk med extrovert personlighet har sällan koll på framtid och gruppnivå varför kulturer helt plötsligt krockar med virtuella bergväggar.

            Varför var det ingen som protesterade – är det helt plötsligt några som skriver tjocka böcker om. Min bokhylla är full med just sådana böcker.

          • andersbwestin skriver:

            Jag hoppas att du inte missförstår mig. Jag tror stenhårt på en bra förskola. Men med stort M. Föräldrar och barn måste hinna att anknyta under harmoniska omständigheter. Det tar några timmar per dygn innan det uttröttade ”etterlägget” somnar i sängen efter förhoppningsvis en halvtimmas bokläsning och kärleksöverföring.

          • Mats skriver:

            Jo – i grunden är det här personliga och etiska frågor som vi försöker hitta politiska svar på.

            Jag hör också till dem som stressat för att våra barn skulle ha korta dagar på förskolan. Sen ville de sällan gå hem.

  3. klalin skriver:

    Hämta honom tre timmar senare än vad jag gör. Jag hade gått sönder. Erkänner…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s