Lämpan?

Jag minns att ungdomsförsyndelser kunde påverka ens möjligheter att få lämplighetsintyg för körkort. Vi talade ofta om hur viktigt det var att “fixa lämpan”.

Nu återuppstår ordet i diskussionen om hur vi rekryterar de mest lämpliga personerna till läraryrket genom antagningstester. Förhoppningen är antagligen att kunna sortera bort de verkliga stolpskotten (hoppsan – vem kränkte jag nu) och på lång sikt höja yrkets status.

Jag tror inte på förslaget och ser uppenbara risker med att den dolda normativiteten som plågar yrket blommar ut i de här intervjusituationerna. Vi har en tendens att vilja belöna de som ser ut och tänker som vi.

Max Entin är som vanligt elakast och roligast. Christer är klok och lugn. LN, SvD, DN Regeringens besked välkomnas brett.

Själv tror jag det kan bli spännande diskussioner på Twitter under den oavsiktligt roliga hashtaggen #intagningsprov

Debattör i huvudstaden – uppdaterad

20110614-024956.jpg

Hur många bildade och trevliga taxichaufförer finns det i Stockholm. Idag har jag nästan tvingat en iransk gymnasielärare i matematik att undersöka möjligheterna att komplettera de få poängen som saknades i hans examen.

Debatten gick nog bra. Programledaren verkade nöjd.

Helena skriver på DNdebatt!

Jag är stolt över att lärare tar plats i debatten om skolan och jag är glad över att Helena von Schantz lyfter frågan om betydelsen av extern examination.

Länk till DN , Helenas blogg

Bristen på uppföljning är också en av huvudorsakerna till lärarnas låga frihet, status och kompetens. Så länge det inte går att följa upp hur vi gör vårt jobb återstår bara att se till att man vet var och när vi gör det vi gör. 

Jag håller inte alltid med Helena, men just i det här fallet är vi helt överens. För mig är innehållet i examinationen avgörande – vad är det för kunskapssyn vi styr barnens väg genom skolan mot? Sättet att mäta kommer att bli helt avgörande för systemets trovärdighet. Om provet fokuserar på reflektion kommer också undervisningen att förändras i den inriktningen.

Vår dotter gick på IB-gymnasiet och det var en välsignelse att möta hennes lärare. Krävande, ödmjuka och stolta – helt fokuserade på att deras blivande studenter skulle klara den krävande slutexamen ingick de i en äkta handledarrelation med barnen. Proven rättades i Peru och det fanns inga vinster med inställsamhet. De lärare vars studenter uppvisade brister fick veta det och ålades att förbättra sin undervisning om de skulle arbeta kvar på programmet.

En omfattande essäuppgift och sluttenta med starka reflekterande inslag övertygade mig om att det gick att kombinera en modern kunskapssyn och skriftliga examinationsformer. Jag är övertygad om att skolformen ger studenterna en god förberedelse inför universitetsstudier.

Om det var stressigt? Om det  var orättvist? Om de mådde dåligt under provveckorna?

Jo – men det är tyvärr en del av skolans väsen. Idag skriver Nina Björk tacksamt om tigermammans bidrag till att riva bort den vänliga förlåten från konkurrenssamhället.

Länk

Läs även Johan Kant, Anna Kaya