Vad var det som hände?

På radio lyssnar jag till ett program om Harriet Löwenhjelm. Den här dikten oroar mig.

JAKT PÅ FÅGEL

Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,
en dront har jag skjutit med luntlåsgevär,
då solen rann ned mot en blek horisont
och havet låg blankt mellan öar och skär.
Då bolmade rök i en luft, som stod ljum,
och rymden var som ett ekande rum,
där skottet skallade fjärran och när.

Jag har skjutit en dront, jag har skjutit en dront.
Mina bröder, stån upp av er makliga ro.
I kunden väl aldrig er tänkt något sån´t,
I krasse, förkrumpne och sene att tro.
Han var en stor, han var brun, och han skrek som ett barn
och vingarna klapprade som på en kvarn,
då han föll till det rum, där som fiskarna bo.

Jag har skjutit en dront, jag har skjutit en dront.
Och nu går jag till byn, där som bröderna bo.
Nu vänder jag åter, men tom är min kont
och jag ropar ej mer: tallyho, tallyho.
Och jag talar väl ej om det undret, som skett.
Jag känner er väl, I ha´n förr mig belett,
I krasse, förkrumpne och sene att tro.

Den unga konstnärinnan skrev dikten under sin tid på konstakademin och lär beskriva en förvåning över att hon vågade göra något storartat och överraskande. Symboler är riskabla och idag är det svårt att inte läsa dikten som en kommentar till den norska tragedin. Jag är rädd att gärningsmannen på något plan är en romantisk drömmare – mycket mer lik oss än vi vill tro. Kanske är han idag lika förvånad som diktjaget över sin handling?

 

 

Kulturmarxism?

Jag tror att vissa ord kommer att få en ny innebörd efter dåden i Norge. I Metapedia hittar jag den här beskrivningen:

http://sv.metapedia.org/wiki/Kulturmarxism

“Att kritisera vita, heterosexuella, kristna, svenska män i kärnfamiljer för att vara en alltför tråkig och förtryckande grupp är en vanlig tanke i den kulturmarxistiska vänstern och alla som influeras av den. Kulturmarxism är vanligt i bland annat svenska skolor.”

20110725-164247.jpg

Ring inte P1!

Det är alltid ett riskabelt projekt att låta folket tala direkt i radio. Idag var ingen stor dag i programmets historia. Sju haverier i rad?

Nej – det är inte vad världen behöver.

Det tar emot att skriva

Norge dominerar fortfarande nyhetsflödet. Jag pendlar mellan att vilja veta allt och lama försök att stänga ute händelsen från medvetandet.

Igår hade vi fest och efteråt pratade vi om det vi inte hade pratat om. Antagligen behövde vi dra oss undan de ohyggliga bilderna.

För en gångs skull tar det emot att skriva. Jag är glad att slippa kommentera händelserna.

Jag fokuserar på att leva som en bra människa och kör till återvinningsstationen med resterna efter festen. Glascontainern är full och jag ställs inför ett begränsat etiskt dilemma.

Norge – mycket nära

Jag försöker förstå vad som händer. Twitter är kaotiskt, men innehåller viktiga ledtrådar.

http://twitter.com/#!/search/%23osloexpl

Rykten snurrar snabbt och det finns anledning att vara återhållsam. SVT sänder NRK och det är nog tur. Aktuellt famlar och programledaren ser olycklig ut.

Hur mycket vill jag veta? Jag undviker de ocensurerade bilderna som sprids på twitter.

 

 

In treatment

Jag har inte lyckats följa serien helt, men SVTplay erbjuder tröst.

Mötena mellan Paul och Adele är sanslöst intensiva. För oss som älskar The Wire är det svindlande att se Amy Ryan i den här rollen.

20110722-095527.jpg

Vad är det som händer när vi tappar passionen? Går det arbeta utan engagemang? Är det en flykt att vilja hjälpa andra?

Borde vi lärare gå i kollektiv terapi?

Vilka meriter hade Pippis pappa?

Jag följer diskussionen om vilken yrkesbeteckning Pippis pappa ska få i framtida utgåvor. Mer intressant är kanske hur öborna tänkte när de utsåg den ilandflutne sjökaptenen till statsöverhuvud. Vilka meriter åberopade han? Hur lyckades han i löneförhandlingen?

Min lille vän lär inte kunna upprepa bedriften!

20110721-033011.jpg

Tyskt genusperspektiv?

Det kanske går att ersätta jämn könsfördelning med balla smeknamn?

Nelson, Lasse, Mackan, Bullen, Mange, Micke, Jim, Patrick, Matte, David, Johan, Jocke, Sebbe, Merlina, Richard, Alen, Jocke, Larsa, Bank, Stefan, Dogge och Micke.

Det påminner mig om mellanstadiet då vi tävlade om att ha coolast smeknamn. Min tes är att mediajätten försöker skapa närhet till kunderna.