Vad var det som hände?

På radio lyssnar jag till ett program om Harriet Löwenhjelm. Den här dikten oroar mig.

JAKT PÅ FÅGEL

Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,
en dront har jag skjutit med luntlåsgevär,
då solen rann ned mot en blek horisont
och havet låg blankt mellan öar och skär.
Då bolmade rök i en luft, som stod ljum,
och rymden var som ett ekande rum,
där skottet skallade fjärran och när.

Jag har skjutit en dront, jag har skjutit en dront.
Mina bröder, stån upp av er makliga ro.
I kunden väl aldrig er tänkt något sån´t,
I krasse, förkrumpne och sene att tro.
Han var en stor, han var brun, och han skrek som ett barn
och vingarna klapprade som på en kvarn,
då han föll till det rum, där som fiskarna bo.

Jag har skjutit en dront, jag har skjutit en dront.
Och nu går jag till byn, där som bröderna bo.
Nu vänder jag åter, men tom är min kont
och jag ropar ej mer: tallyho, tallyho.
Och jag talar väl ej om det undret, som skett.
Jag känner er väl, I ha´n förr mig belett,
I krasse, förkrumpne och sene att tro.

Den unga konstnärinnan skrev dikten under sin tid på konstakademin och lär beskriva en förvåning över att hon vågade göra något storartat och överraskande. Symboler är riskabla och idag är det svårt att inte läsa dikten som en kommentar till den norska tragedin. Jag är rädd att gärningsmannen på något plan är en romantisk drömmare – mycket mer lik oss än vi vill tro. Kanske är han idag lika förvånad som diktjaget över sin handling?

 

 

Om Editor

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Politik, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Vad var det som hände?

  1. andersbwestin skriver:

    I vår kollektiva genbank finns det naturalistiska utfallet.

    55 miljoner år av evolution mellan jordekorrar på Borneo och den sk urbana nutiden är inte enkel att förstå.

    Det är nog därför som min hjärna ständigt producerar obehagliga mardrömmar och varför jag hellre än annat gillar andra norska män:

    http://musiksignaler.wordpress.com/2011/07/24/tva-andra-norska-man/

    Gilla

  2. Jan Lenander skriver:

    Harry Potter liknar Voldemort men väljer att kämpa för mycket bättre ideal. Nog kan det finnas likheter mellan oss och den norske terroristen som hjälper oss att förstå men det är våra val som definierar oss och vi kan känna oss stolta över de demokratiska medmänskliga val vi gör. Vi är inte han.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Sant!!! Frågan är vad som döljer sig bakom de här valen?

      Just den här dikten sveper in handlingen i en form av gåtfull grandiositet. Spännande och förförisk – men farlig!

      Gilla

  3. Den här drontskjutaren har emellertid inte slutat ropa. Tvärtom verkar han ha en mycket hoppfull inställning till sin egen förmåga att göra de ”sene i tron” snabbare.

    Det är mycket tal om hur man skall kunna identifiera, oskadliggöra och avskärma dessa potentiellt farliga unga män. Jag är mer intresserad av hur ett samhälle ska se ut för att vi ska producera så få sådana som möjligt.
    Tack för ett fint och tänkvärt inlägg, Mats.

    Gilla

  4. Mats skriver:

    Tack för uppmuntran!
    Jag börjar få tillbaka lite språkligt självförtroende men det känns fortfarande svårt att hitta tonen. Vi längtar efter snabba och enkla förklaringar till något som nästan inte går att förstå.

    Ett samhälle som inte producerar sådana monster? Jo det är den stora utmaningen. Kanske (om man ska tro Anders b Westin) är det mer förvånande att inte fler flippar ut oftare.

    Min analys av ABB ligger nog mer på det individpsykologiska planet. Jag tycker det är mer spännande hur en person kan tappa respekten för människoliv än hur han lyckas skapa en ideologisk bas för sitt hat.

    Ett samhälle utan spänningar är inte min utopi. Kanske behöver vi alltid träna vår tolerans. Just nu är min lite svajig.

    Gilla

  5. Plura skriver:

    ABB är tyvärr inte den siste och tro att det går att skapa ett kontrollsamhälle är befängt. Snarare ska vi se 22 juli som då kontrollsamhället försvann sedan nine eleven.

    Det är bättre att ta ut trollen i ljuset då spricker de. Eftersom jag befarar att ABB en som speglar sig själv och tror sig vara en messias som frälst värden från onska. Sådan som människor blir när de befinner sig i sekter. Skillnaden här är en inåtvändhet i ensamhetsens tecken där det egna tänmkanet blir sanningar. I ABBs värld är det ett krig han för. Möjligen där kan man kanske börja förstå hur det går att gå från tanke till handling.

    Gilla

    • Morrica skriver:

      Kloka ord, Plura

      Gilla

    • Mats skriver:

      I så fall är det ensamhet som är nyckelord för att förstå honom? Inte engagemang eller vilja att förändra samhället?

      Jag försöker förstå skillnaden mellan ABB:s kamp och den som jag känner igen från vänstern. Den viktigaste skillnaden var nog att vi betonade kollektivet – samtidigt som han romantiserar någon form av nationell identitet. Paradoxalt nog lyckas han faktiskt skapa någon form av sammanhållning – fast inte på det sätt han planerade.

      Gilla

      • Morrica skriver:

        Jag tror snarare nyckelordet är krig.

        Gilla

      • Mats skriver:

        Kanske.

        RAF beskrev sin kamp som en form av krig mot kapitalismen och samhället. En del av retoriken och det oförsonliga tonfallet är delvis likartat.

        Men att starta ett krig ensam – det är en så oerhört sorglig tanke.

        Gilla

        • Plura skriver:

          Men Mats han lever i sin egen bubbla där sanningarna är riktig för honom och obegriplig för oss andra. Finns ingen, vad jag kunnat uppsnappat, på extrem högerkanten som ställer sig bakom detta.

          Lika lite som RAF, Bader-Mainhoff-ligan eller vad de hett på 70-talet fick stöd från vänstern. Enda skillnaden var att det på 70-talet var kollektivismens tidevarv och där med fler sympatisörer. De liknade mer sekter än något annat.

          Gilla

        • Trofinios skriver:

          Han var ensam om att utföra sitt dåd men han ser sig nog inte som en ensam krigare. Snarare att han ingår i någon slags förtrupp (den riddarorden han säger sig vara del av) som visar vägen och ger råd och mod till andra att med våld delta i kampen mot försvararna av multikulturalismen. Hur ensam han i realiteten är att tillgripa extremt våld för att nå sina syften är svårt att säga och är något för säkerhetspolis etc. att undersöka. I sitt manifest nämner han ytterligare två celler.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Kanske försöker han skrämmas – kanske göra sitt dåd en aning mindre patetiskt genom att beskriva det som en del av något större.

          Men du har rätt – hotet finns. Jag kanske psykologiserar.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Kanske gör du det. I DN berättar idag hans advokat lite mer om terroristen och hans syn på världen:

          http://www.dn.se/nyheter/varlden/forsvarsadvokaten-han-tror-att-han-ar-i-krig

          Gilla

        • Plura skriver:

          Trofinios, norske säpochefen påstod igår att det inte finns några kopplinga till extremhöger eller islamister. Det är en sak att orera på nätet en helt annan sak att göra det i verkligheten. Han betraktar sig som soldat och lider nog av höggradig klinisk narcissim.

          Gilla

  6. Anonym skriver:

    ABB: Grandios personlighet?

    Gilla

  7. Otto von Plös skriver:

    Tally ho tally ho jag har skjutit en sko utbrast Otto von Plös efter sitt misslyckade självmordsförsök.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s