Den här appen gör jobbet åt mig.
Det är aldrig för sent att göra en sång
1
En liten text om manlig vänskap
Alexander Bard är aldrig ointressant! Frågan är om hans tankar går att förena med Ulf Brunnbergs vision? Troligen inte – troligen aldrig på tiden!
Slumpläsning
Tidigare var jag ofta orolig för att hamna i sysslolöshet utan läsning. På senare tid har jag nog bekymrat mig mer över dålig internetuppkoppling. Efter en dag på Kiviks marknad utan böcker och nät är jag glad över iBooks. Gratis klassiker, sparade för lämpliga tillfällen.
När det gäller Nalle Puh är alla tillfällen lämpliga. De här raderna är från jakten på Heffaklumpen.
Så här ser mitt bibliotek ut just nu. Pdf-filerna med utredningar står på en annan hylla.
Jag begriper mig inte på LR
https://twitter.com/lararnas/status/93545674527879168
Jag förstår att läkarbrist är bra för läkarnas löneutveckling, men är det verkligen en strategi som LR tror ska öka kvaliteten i skolan?
Det finns en uppenbar risk att det här cyniska spelet drabbar eleverna. Samtidigt är jag imponerad av att förbundet lyckats förankra strategin på regeringsnivå. Utbildningsministern och Metta Fjelkner tycks ha ett mycket nära förhållande.
Helena – vänlig och vass
Helena von Schantz är verkligen ett föredöme när det gäller att ta hand om en diskussion! Själv är jag lättprovocerad och ramlar lätt ner i sarkasmer – Helena är orubbligt vänlig och resonabel.
I dagens DN går debatten om studentexamen vidare. Helena försöker driva diskussionen mot frågan om framtiden. Olof Peterssons inlägg handlade mer om historieskrivningen. Kanske går det att dela upp debatten.
Dagens nyheter utmärker sig genom att hitta på en rubrik och sätta den inom citationstecken.
”Vi ska inte damma av den gamla studentexamen”
Min far tog studenten 1948
Min dag på Kiviks marknad
Jag hittar mig själv utslagen i en solstol bakom vårt marknadsstånd. En bristning i vadmuskeln gör mig gnällig. Jag trivs inte i käpp och stödstrumpa. Skämten om Dr House börjar bli slitna och jag är besvärande onyttig.
Efter fem timmar inser jag att försäljning inte är min bästa gren. I ståndet intill säljer en ettrig dansk 50 par strumpor för 200 spänn.
Jag tror vi har krånglat till det för oss genom att ha olika varor. Fast till slut vänjer jag mig vid affärslivet. Det går inte att tvinga folk att handla.
I skolan gäller samma logik. Det går inte att tvinga barn att lära sig något!
Jag stapplar runt marknaden och vinner fyra signerade vykort på lyckohjul i Feministiskt Initiativs stånd. Bra marknadsföring! Nästa år hoppas jag Malmö högskola tar chansen och möter folket här. Om vi menar allvar med breddad rekrytering är detta rätt plats!
Det är aldrig för sent för en rasistisk eftermiddagsfilm?
Michael Tapper skriver spännande om en undanskymd del av den svenska filmhistorien.
Länk till sydsvenskan
Inte en enda kritiker invände mot dessa filmer som rasism. Tvärtom kan man i exemplet “I mörkaste Småland” se ett beklämmande exempel på konsensus tvärs igenom dagspressens politiska beteckningar.
Signaturen Lill (Ellen Liljedahl) i Svenska Dagbladet hyllar den som “varm och äkta folklivsskildring” där man “trots inslaget av tattarpack” aldrig blir “direkt rå”. Movie (Robert Stångberg) instämmer i Stockholms-Tidningen och kallar filmen en “äkta miljöskildring” där “uppgörelsen med tattarna hade en pricksäker komedieffekt”. Dagens Nyheters Jerome (Göran Traung) upphöjer den till “bilddikt av förnämlig kvalitet”, där fördrivningen av “tattarbyket” från bygden är “fyndigt tillrättalagt för ett bra filmslut”.
Denna obekymrade normalisering av rasism är dessvärre åter aktuell, fast med biologin utbytt mot “kultur”. Just därför är det viktigt att lyfta fram rasismens svenska historia, gärna åskådliggjort på film och gärna inramat av en diskussion med filmvetare, historiker och företrädare för den utpekade etniska gruppen. På så sätt kan vi synliggöra denna perversa idétradition i all sin försåtlighet
Tisdag 13.00 sänds I mörkaste Småland. Kanske är det ett bra material för att diskutera rasismens folkliga rötter?
Alla har åsikter om Rosengård
Nu börjar de som arbetar där tröttna på politikernas utspel:
Slutklämmen är svår att värja sig mot:
“MALMÖ. Det säger språklärare Camilla Weiger på Värner Rydénskolan. Hon och flera av hennes kollegor reagerade starkt på uttalandet från Rosengårds stadsdelsfullmäktiges ordförande i Sydsvenskan i slutet av juni.
Konstantinides sa att lärarna förklarade bort elevernas svaga resultat med oroligheter i området och den socioekonomiska situation som råder i många familjer.
– Det handlar inte om bortförklaringar utan rena fakta. Skolverket slår fast att social bakgrund får all större betydelse för elevers kunskapsutveckling. Och att hävda att kravaller och bråk inte skulle påverka våra elever negativt är mycket naivt, säger hon.
Bediz Pekgöz är också lärare på Värner Rydénskolan och fackligt skyddsombud för Lärarnas riksförbund. Han menar att Konstantinides uttalande är ett bevis på hur långt från verkligheten han befinner sig.
– Han kan omöjligt veta under vilka förutsättningar skolpersonalen arbetar under. Han har uppenbarligen inte heller läst revisionsfirman Ernst & Youngs rapport från i fjor som riktade kritik mot förvaltningens alltför många chefer.
– Istället för att satsa på fler lärare och specialpedagoger, som Skolinspektionens rapport tydligt visar att många av våra elever är i behov av, väljer politikerna att omorganisera och anställa ännu fler nya chefer. Problemen finns ju kvar, hur ska dessa åtgärder förbättra elevernas måluppfyllelser, säger Bediz Pekgöz.
Såväl han som Camilla Weiger ställer sig även frågande till hur den nya profileringen av stadsdelens skolor ska förbättra elevernas möjlighet till högre betyg när politikerna, enligt dem, inte satsat tillräckligt med pengar på profileringen.
– Konstantinides säger att skolors väg till framgång inte handlar om pengar. Det är sant, till viss del. Men att genomföra en profilering utan pengar är tämligen meningslöst. Vi ska kalla oss IT-skola. Skolan har sammanlagt fjorton gamla datorer, placerade i ett rum där man inte får plats med en hel klass. Hur ska vi konkurrera med andra skolor utifrån dessa förutsättningar, säger Camilla Weiger.
Bediz Pekgöz konstaterar att det är uttalanden som Konstantinides som gör att lärare känner att det kvittar hur mycket de anstränger sig.
– Varför ska vi fortsätta kämpa?”
Jag ska jobba med kurser i entreprenörskap i höst
Nu är en bra tid att träna in några nya ord
Kiviks marknad – årets höjdpunkt
På tisdag ska jag hjälpa till med försäljning till förmån för vår indiska fadderfamilj och hoppas någon bloggläsare kommer förbi. Adressen är: Havet 2, plats 13.
Tysta tankar 