Är det något fel på pojkarna?

Jag möter ofta åsikten att barnets kön inte är intressant. Sedan läser jag om könsfördelningen bland de barn som personalen anser borde få särskilt stöd (pojkarna är kraftigt överrepresenterade).

Länk

Är det något fel på pojkar i största allmänhet – eller är det förskolans verksamhet som inte lyckas möta dem?



Fast det här visste vi väl om? Jag undrar om det finns en s.k. “Antipluggkultur” även i förskolan?



Att baxa upp en fråga på dagordningen

Tack Fredric Gieth och Christian Eidevald för bra samarbete!

Det är något visst med papperstidningar

jag väntar fortfarande på att nyheten ska uppmärksammas i övriga medier och högskolevärlden.

Jag tycker synd om maten

Vi diskuterar skillnaden mellan bordsskick,  etik och religion. Jag är inte övertygad om att den går att definiera.

Jag tycker synd om maten när den ska ätas opp
den ligger där på faten och viskar till mig: stopp!
ät inte opp spenaten! du är vårt enda hopp!
jag tycker synd om maten när den ska ätas opp.

spenaten är ju ängen där köttbullarna går.
potatisen är drängen som mitt i flocken står.
och gaffeln den är sängen där drängen sussa får.
spenaten är ju ängen där köttbullarna går.

nog kan dom väl få leva en stund i alla fall
och slippa gå och bäva för vad som komma skall!
ett dike ska jag gräva! snart är spenaten kall.
nog kan dom väl få leva en stund i alla fall.

Riskerar Borås att sexualisera barndomen?

Många är oroliga över att det är så svårt att skydda barn mot kränkningar och övergrepp på förskolan. Jag försöker förstå hur Borås stad argumenterar när de förbjuder alla förskollärarstudenter att ”deltaga vid blöjbyten och toalettbesök” under sin utbildning. Problemet är att dessa regler riskerar att motverka sitt syfte.

Länk till bakgrund

 I skollagen beskrivs ansvarsförhållandena inom förskolan. Förskolechefen har det övergripande driftsansvaret och handledaren ansvarar för att studenten får arbetsuppgifter som gör det möjligt att uppnå kursens mål. Tanken är naturligtvis att studenten under utbildningen ska skolas in i allt större självständighet i förhållande till de arbetsuppgifter som förekommer. Kommunen bör inte gå in och detaljreglera verksamheten – det är ett hot mot utbildningens kvalitet.

Stadsdelschef Bo Drysén i Norra Borås menar i Studio Ett att det handlar om barnets integritet och att det är viktigt att vara särskilt försiktig vid de här ”intima situationerna”. Det låter rimligt och de flesta av oss känner stor förståelse inför tanken på att vilja  vara i fred vid toalettbesök. Problemet är att vi använder ett utpräglat vuxenperspektiv och projicerar våra egna skam- och skuldkänslor på barnets värld. För en ettåring är det inte konstigt att få sin blöja bytt, det är en handling som är lika vardaglig som att bli påklädd, äta och vila.

En ettåring bör förhoppningsvis inte känna skam och skuld över sina könsdelar. De här konventionerna om när och var nakenhet är olämplig kommer barnet tids nog att förstå. Jag menar att all interaktion med barn är känslig och vi i varje situation måste ha stor respekt för barns integritet. Därför är omsorgsetiken ett centralt inslag i förskollärarutbildningen

Om vi ska använda ett striktare barnperspektiv kan det hända att vi hamnar i freudianska teorier om barns komplicerade förhållande till att skiljas från sin avföring – men jag tror inte att de styrande i Borås är intresserade av sådana djupsinnigheter. Tyvärr drabbas kommunen av moralpanik och famlar efter regelboken. Risken finns att de här åtgärderna sprider sig över landet och trots Dryséns deklamationer om att det gäller alla är det inte svårt att förstå vilken grupp som representerar hotbilden i Borås.

Även om tanken är god och avsikten att skydda pedagoger från misstankar lyser misstänksamheten mot män igenom. I stället för stöd och dialog får vi regler. Låt mig vara tydlig här. Omsorg är grundläggande för barns utveckling och att byta blöja kan för den oinvigde framstå som en teknisk procedur. Den erfarne förskolläraren förstår att det är i dessa samspelssituationer som den verkliga yrkesskickligheten blir synlig. Här läggs grunden för en relation – här skapar vi förutsättningar för dialog och tillit. Om studenterna ska gå en utbildning under 3,5 år utan att få gå in på toaletten riskerar vi att skapa en konstig bild av yrket.

 Och en mycket underlig bild av vad som händer på toaletter.



(Författaren som treåring – mycket privat bild)