Krimkvarten med Hasse Aro

  

Länk

Christian Eidevald och jag medverkar i veckans program. Det ska bli spännande att se reaktionerna. I morgon är Christian hos Malou. 

Det har blivit svårare att blunda för mäns utsatthet i förskolan.

P.S. Det är inte 48 FÖRSKOLLÄRARE som friats. Jag gissar att det till stor del handlar om outbildade vikarier. Medier har svårt att förstå betydelsen av utbildning. Män som män.

P.S.S. Formellt sett har de inte “friats” eftersom fallen inte har prövats i domstol. Utredningarna har lagts ner “i brist på bevis”.

En svåröverträffad personkult

 

Länk 

Jag är lite avvaktande och undrar vad det är som får svenska pedagoger att falla handlöst för det här hopplocket av idéer? Min gissning är att det bygger på en vurm för Italien och konst. Och lite revolutionsromantik. Och mycket barnromantik.

Arbetsfördelningen med lärare, pedagogistor och atelieristor tycker jag är underligt. I min vision är alla pedagoger ansvariga för att estetiken är närvarande.

Bör vi skilja mellan terrorism och psykisk sjukdom?

Jag läser Behrang Miris text och skakar på huvudet. Vad menar han?

Länk 

  

Vi har fått ta del av många detaljer om själv- och massmördaren Andreas Lubitz. Kanske hjälper de oss att förstå hans handlingar – risken är stor att de ytterligare stigmatiserar gruppen psykiskt sjuka.

För en del av oss är det meningsfullt att dra en gräns gentemot religiöst och politiskt inspirerad terrorism. Om vi inte gör det riskerar händelserna i Nigeria och Kenya att framstå som väldigt svåra att förstå. Miri antyder självbelåtet att vi skulle vara rasister som använder dubbla måttstockar.

Samtidigt drar the Guardian igång en spännande serie med läsargenererat material  om hur vi kan förstå och beskriva personer med psykiska svårigheter.

Länk

  

Vi behöver andra bilder än folk som håller sig för huvudet (#goodbyeheadcluther) – nu handlar det om att bryta stigmatiseringen.

#getthepicture