…men nu känner jag kammen resa sig igen.
Kanske behöver jag höra AndersBWestin förklara varför män behövs i skolan? Teorierna om påfågleri gör mig en smula yr i huvudet och jag möter lärarstudenter som inte vill eller kan leva upp till de här bilderna. Deras position blir fort besvärlig.
Jag har i uppdrag att ringa upp avhoppade manliga lärarstudenter och undersöka vilka orsaker som ligger bakom avbrottet. Det är en väldigt heterogen grupp som är svår att beskriva med ord.
Jag förbereder en lektion om något som kallas “pedagogiskt ledarskap” och bläddrar i Stensmos heltäckande bok. Han identifierar sju möjliga kategorier av störande moment och nu behöver jag bloggläsarnas hjälp med att fokusera. Vad är den viktigaste orsaken till att lektionerna inte blir som vi vill?
De två sista hittade jag på själv.
Kanske är jag inte övertygad om att ordning är det viktigaste i skolan, men jag anar att ledarskap kommer att vara en eftersökt central egenskap/färdighet i den framtida lärarlegitimationen som ska utfärdas på lokal nivå.
Reaktionerna på alliansens utspel om lärarlegitimation är översvallande. DN lyckas på ledarplats kritisera förslaget på avgörande punkter och ändå hylla det. Sydsvenskan gör ungefär samma sak. Fackförbundens och oppositionens entusiasm vet inte heller några gränser.
Svd är en smula återhållsam, men dryper som vanligt av hat mot den existerande lärarutbildningen. Varför kräver ingen legitimering av ledarskribenter?
Jag tänker på slagordet från Moment 22: What´s good for the company is good for the country (var det så?)
I svensk översättning skulle det då bli ungefär: Det som är bra för lärarna är bra för barnen.
Jag hittar en kritisk röst som lyfter fram den obehagliga undertonen i diskussionen om behöriga/ickebehöriga som länge har förgiftat stämningen på många lärarrum.
Just när jag håller på att ge upp hoppet om en innehållsinriktad skoldiskussion hittar jag Peter Gärdenfors text om inre och yttre motivation.
Länk Gärdenfors
Luften blir lättare att andas. Jag går till jobbet idag också.
Antagligen skrev hon många viktiga böcker, men för mig är Godnattsagor om Anders, nästan 4 en mycket speciell bok.
De flesta barn älskar bilderböcker, men steget till den första kapitelboken utan bilder kan vara stort och problematiskt. Att enbart lyssna och göra egna bilder kräver en viss språklig förmåga. Kerstin Thorvalls bok är den perfekta introduktionen till verklig läsning och jag minns de enkla berättelserna med glädje. Den boken fungerade alltid.
Jag läser minnesrunorna med blandade känslor. Thorvall gjorde allt det som män tillåtit sig göra och kanske kan hon fungera som feministisk ikon för dem som behöver förebilder. Jag tror inte att hon skulle varit särskilt bekväm i den rollen.
Sannolikheten att världens ledande genusteoretiker skulle föreläsa på Malmö högskola är inte så stor. Min forskarvän himlar med ögonen och utbrister:
– Det är ungefär som om U2 skulle spela på fritidsgården!
Raewyn Connell är inte oväntat kritisk mot en manlighet som ofta hämtar inspiration från idrottsvärlden och tar med sig dessa förhållningssätt ut på livets övriga arenor. Om livet var en rugbymatch kanske detta vore rationellt. Som avslutning lyfter hon bodysurfing som den ultimata sporten. En aktivitet som utövas i en tävlingsfri miljö, långt bortom genus- och ålderdiskriminering.
Jag är skeptisk.
Läs mer om konferensen
Alliansregeringen satsar stort och lanserar kravet på legitimation (se där jag lyckades skriva rätt!) i pompös debattartikel.
DN
Duktiga lärare utför dagligen stordåd i klassrum runt om i Sverige, många gånger utan att få den uppskattning som de förtjänar. De möter varje elev med höga förväntningar och lyckas år efter år lära barn att läsa, skriva och räkna, får dem att upptäcka världen, ett nytt språk eller uttrycka sig kreativt och konstnärligt. Samtidigt vet vi att det finns lärare som inte borde vara lärare men som trots det fortsätter att utöva sitt .
Den vite riddaren har klivit ner från sin allra högsta häst och insett att nu gäller det att kavla upp ärmarna. Förslagen griper in i varandra och jag tror regeringen är på rätt väg. För mig som lärarutbildare innebär tanken på att framtidens lärare måste bekräfta sina kunskaper under ett års yrkesverksamhet innan de får sin legitimation – ja det är faktiskt en lättnad! Den lärarexamen de får efter dagens utbildning är ett ganska vagt “körkort” som inte med automatik innebär att de är mogna att möta alla utmaningar i dagens komplicerade skolvärld. Nu förläggs ansvaret att bedöma lämplighet för yrket utanför högskolan till de mentorer som ska finnas på skolorna.
Frågan är hur rättssäkert ett sådant system är? Kanske innebär det ett ytterligare krav på anpassning till den rådande skolkulturen?
Följ med strömmen?
Studenterna Johan och Jessica skriver examensarbete om musik i förskolan. De vill ha kontakt med folk som är intresserade av ämnet.
Jag läser deras frågeställningar och funderar över hur personalen tänker. Tyvärr tror jag att många är besatta av musikens nyttighet (Vi tränar språket, kroppsuppfattning, motorik o.s.v.) Få ser musiken som ett eget värde – misstänker jag.
Thomas Wiehe gör en körkonsert och funderar över sina gamla sånger:
Vad kan jag säga om mannen som lärde mig att vara en smula vilse utan att skämmas? I en tid när tvärsäkerheten regerade vågade Thomas ställa svåra frågor. Det är en skandal att hans tidiga skivor inte finns på cd/spotify. Mögel är fortfarande en svåröverträffad klassiker.
Ibland gäller det att hålla tungan rätt i mun. Det som i texten handlar om elevers meritvärde och resultat glider i rubrik över till ” elevers prestation” för att i debattartikeln handla om skolans prestation – som de flesta nog menar är något helt annat!
Svensk Näringsliv har gjort en undersökning som inte oväntat hyllar friskolorna:
Det finns dock inget som tyder på att de kommunala skolorna presterar sämre till följd av friskolor, tvärtom tyder våra resultat på att friskolorna bidrar till att höja nivån något även i de kommunala skolorna. Detta bedömer vi är en effekt av ökad konkurrens som slår igenom.
En delförklaring till att friskolor presterar bättre är enligt vår bedömning att dessa generellt sett är mer konkurrensutsatta. De måste, för att attrahera elever och föräldrar, i större utsträckning visa att de lyckas med sitt grundläggande uppdrag att förmedla kunskaper.
Andra delförklaringar kan vara att friskolorna attraherar elever och föräldrar som är mer motiverade och engagerade. Detta kan också ses som en kvalitetsaspekt hos friskolorna.
De avgörande aspekterna är svår att fånga med undersökningens parametrar. Om skolorna dräneras på engagerade föräldrar och högpresterande barn får det avgörande konsekvenser för den s.k. kamrateffekten.
De kommunala skolorna får looserstämpel och de glada statistikerna tror att de mäter skolans prestation – i själva verket bekräftar de klassamhällets obönhörliga logik. Sorteringen tar sig nya uttryck. För att vara effektiv ska den upplevas som rättvis och meningsfull.
Skolorna är inte längre den stora möjliggöraren av klassresor. Men det var roligt så länge vi lyckades bevara den illusionen.
Drömmarnas tempel - här är allt möjligt!
Rötterna, stammen, barken och parasiten
Den uppochnedvända världen gör tillvaron svår att begripa. Vi planerar en framtida lärarutbildning och brottas med något som kallas “utbildningsvetenskaplig kärna” (UVK). Någon menar att UVK är ungefär det samma som “Allmänna utbildningsområdet” (AUO) och det är i så fall illavarslande. HSV kritiserade lärosätena intensivt för att AUO var diffust och det finns inga förutsättningar för att tydligheten ska bli större i det nya förslaget. Samma vaga definitioner och förhoppningar om integration och fusion.
Vad är kärnan i UVK? Vad är fruktkött? Vad är skal? När blev lärarutbildningen en persika? Eller är det ett hallon med många kärnor?
Risken är stor att vi försöker pressa in ett gammalt innehåll i en ny form. Frågan är om den är så ny? Det är nog mest form och yta.
Jag saknar bildningstanken och snubblar vidare i modulträsket.
Tysta tankar 