Min Björklundvänliga vecka är över

Jag mjukstartar med att hänvisa till Ekots reportage om den framstressade lärarutbildningen.

Länk, Intervju med Krantz

Högskoleverkets projektledare och Stockholms universitets vicerektor oroar sig över att processen går  för snabbt. Målet att minska antalet lärosäten från 26 till 15 bygger på att HSV gör en kvalificerad granskning av de ansökningar som har skickats in. Nu visar det sig att förutsättningarna för ansökandet har varit ytterst besvärliga och stora beslut riskerar att fattas på bristfälliga grunder. Det är samhällsekonomiskt dyrt att lägga ner fungerande verksamheter.

Ett enkelt och populärt sätt att mäta kvalitet är att räkna andelen disputerade. Det finns andra dimensioner av lärarutbildning som den  ansvarige politikern borde bevaka. Annars spelar regeringen ett högt spel med landets framtid.

Helena liknar Björklunds insatser för utbildningssverige vid myrans idoga strävande. Jag tänker mig helt andra djur.

Det kan bli ett riktigt spännande val och nu gäller det att satsa rätt. Oddsen förändras ständigt. Länk

När jag började arbeta på lärarutbildningen 2002 var jag mycket imponerad av visionen – att vi arbetade åt samma håll och att många faktiskt verkade tro på idéernas bärkraft. Nu har en del av adjunkterna (de små arbetsmyrorna) sagts upp och verksamheten ska saneras utifrån oklara förutsättningar. Den ska både bli friare och mer detaljstyrd. Den ska vara handfastare och mer akademisk.

Varför tänker jag på Robert Gustavssons trädgårdsmästare? (Länk)

Nätet som utökad familj

En spännande och vänskaplig diskussion pågår hos Morrica (Länk).

Det finns en gemenskap på nätet som kan vara stark och sann. Några av er som kommenterar här tycker jag mig känna väl och tvekar inte inför tanken på att kalla er  “vänner” – även om vi inte träffats. Men hur verkliga och betydelsefulla är de här mötena? Ersätter det vårt behov av fysiska vänner? Är nätet den nya familjen?

Järn, sten och mossa

Järn, sten och mossa

Jag vet att mina bildval kan vara en smula mystiska ibland.

“Har du solat i Vitaby?”

Det finns några skämt som aldrig åldras. “Har du solat i Vitaby?” är kanske inte det allra bästa exemplet, men just nu kommer jag inte något roligare. Jag återser mina arbetskamrater efter sommaruppehållet och de ser oförskämt fräscha ut. Jag anar att solen har ett finger med i spelet och avstår från att pröva lyckan med det gamla skämtet. Alla har inte samma humor.

Just nu är det bråda dagar och alla brinner av arbetslust (tror jag). Den första september kommer studenterna och då ska det helst se ut som om vi har en plan. Dessutom gäller det att skapa utrymme för deras erfarenheter och initiativ. Jag vacklar mellan nervös lust att överplanera kursen  och  programmatisk tro på frihetens möjligheter inom pedagogiken.

Ständigt dessa val.

Min andra arbetsdag

Det går bättre och bättre. Jag kommer att vara ansvarig för den första kursen som våra studenter möter och det känns som ett viktigt uppdrag att deras första kontakt med Malmö  högskola blir positiv. Samtidigt gäller det att inte vara alltför omhändertagande. Målet är självständiga studenter – tror jag.

Jag planerar höstens verksamhet för det manliga nätverket. Vi måste hitta en form som gör träffarna meningsfulla både för nyantagna studenter och redan yrkesverksamma lärare. Jag försöker lita på att de som kommer till träffarna har erfarenheter de vill diskutera och vill lägga band på min kontrolliver. Ett nätverk är ingen kurs.

Mitt uppdrag att ringa till avhoppade studenter går trögt. Den naiva förhoppningen att hitta en enkel förklaring till varför män avbryter sina lärarstudier har havererat och mina försök till kategorisering av materialet blir allt mer motsägelsefullt.

Kanske är jag fortfarande en smula bitter över att DJ ratade vår  och Borås ansökan om att ordna en nationell konferens för manliga nätverk vid landets lärarutbildningar.  Nu gäller det att samla sig till nya tag lokalt och förhoppningsvis kommer studentkår, fack och kommun inse att det är en viktig fråga.

Vi måste diskutera olika former av manlighet!

Vi måste diskutera olika former av manlighet!

Björklund lovade ordning och reda i tal

Jag har en Björklundvänlig vecka och refererar därför helt kort folkpartiledarens förslag AB:

– Jag är rätt övertygad om att Kalle som spelar Allan och ska vara cool i klassrummet kommer att uppföra sig betydligt bättre om mamma eller pappa sitter på en stol längst bak i klassrummet.

Enligt förslaget ska skolan och föräldrarna först och främst nå en frivillig överenskommelse. Om föräldrarna vägrar och skolan bedömer det som nödvändigt ska kommunens utbildningsnämnd kunna besluta om obligatoriskt deltagande.

Föräldrarna ska ersättas för förlorad arbetsinkomst. Jag funderar på om det går att tvinga mor- och farföräldrar också? Till sist är det kanske deras ansvar?

Vad är det han lovar idag?

Vad är det han lovar idag?

En dag på bruket

Stödgalan mot gasborrningen var lång och bjöd på ett varierat program i spännande miljö. Länk

Greven bjöd på rundtur mellan slagghögarna som berättar tysta historier om den gamla tidens mineralbrytning. Länk

Konstlotteriet bestod av skänkta priser i skiftande material. Jag tycker nog att “Landskap i olja” var en provocerande titel.

Skilla spelade sist och det lät riktigt bra.

This slideshow requires JavaScript.

Vädret kunde varit bättre och det fanns plats för betydligt fler besökare. Håkan Skytte gästade Molly på rymmen och skedar är instrumentet för dagen.

Går det att backa från friskoleländet?

Läsåret 2008-09 var 14 % (677 st) av landets grundskolor och 44 % (414) av gymnasieskolorna friskolor. Majoriteten, 64 % drivs som aktiebolag.
Intresset för att starta fristående skolor har varit rekordstort i år. Under 2010 års ansökningsperiod som sträcker sig fram till 31 mars, har Skolinspektionen totalt tagit emot 689 ansökningar, jämfört med 506 året innan.

Svenska Dagbladet beskriver friskoleexplosionen i siffror och det är inte enbart jag som är orolig. Metta Fjelkner är besviken över lärarlönerna inte har stigit och att vinsterna i stället hamnar i ägarnas (riskkapitalisternas) fickor. Det är ett ganska begränsat perspektiv – kanske måste vi vänja oss vid att det mesta av LR:s utspel handlar om just detta?

Tack för tipset Stefan!

Himmelsk stödgala i Andrarum

I morgon lördag klockan 11.00  är det dags för den stora stödgalan vid Christinehof Andrarum.

Länk till programmet som ser spännande och varierat ut. Vädret verkar bli lagom varmt. Den politiska enigheten är stor och oberoende liberala Sydsvenskan formulerar sig skarpt på ledarsidan.

Stödgalans officiella kamplåt färdig!! Lyssna

Det amerikanska exemplet – om skuld

Den artonårige studenten Justin Hudson chockade föräldrar, lärare och utbildningsvärlden genom att i sitt avgångstal kritisera elitskolan Hudson College i New York som han lämnade. Efter ett försiktigt tackande och hyllande talar han om skuld (länk till NY times):

However, ladies and gentlemen, more than happiness, relief, fear or sadness, I feel a very strong emotion that I cannot ignore today. More than anything else, today I feel guilty.

I feel guilty because I don’t deserve any of this. And neither do any of you. We received an outstanding education at no charge based solely on our performance on a test we took when we were eleven year olds, or four year olds. We received superior teachers and additional resources based on our status as “gifted”, while kids who naturally needed those resources much more than us wallowed in the mire of a broken system. And now, we stand on the precipice of our lives, in control of our lives, based purely and simply on luck and circumstance.

If you truly believe that the demographics of Hunter represent the distribution of intelligence in this city, then you must believe that the Upper West Side, Bayside and Flushing are intrinsically more intelligent than the South Bronx, Bedford-Stuyvesant and Washington Heights, and I refuse to accept that. It is certainly not Hunter’s fault that socioeconomic factors inhibit the educational opportunities of some children from birth, and in some ways I forgive colleges and universities that are forced to review eighteen year-olds, the end results of a broken system. But, we are talking about eleven year-olds. Four year-olds. We are deciding children’s fates before they even had a chance. We are playing God, and we are losing. Kids are losing the opportunity to go to college or obtain a career, because no one taught them long division or colors. Hunter is perpetuating a system in which children, who contain unbridled and untapped intellect and creativity, are discarded like refuse. And we have the audacity to say they deserved it, because we’re smarter than them.

Talet mottogs med blandade känslor av lärarlag och styrelse. Det ser ut som om rektorn Ms Copolla tvingats avgå:

Reading from a statement, Dr. Coppola, who was the principal for two years, said Ms. Raab told her in late May that she seemed to resent the senior staff at the college. She was told to consider whether the job was a good fit.

Vi behöver prata om tester och sortering i skolvärlden. Starka krafter arbetar för att upprätthålla bilden av att det är ett rättvist och effektivt sätt att organisera utbildning.