Doktor Ruben – en IKT-guru till?

Twitter har skimrat av hyllningar till Dr. Ruben R. Puentedur som tycks vara het på IKT-himlen.

Länk till film

Frågan är om datorerna ändrar vårt sätt att tänka – eller om det bara är en väg mot ökad effektivitet. Ruben skissar upp en väg där de olika delarna befruktar varandra och jag inser att han sätter ord på vinsterna med IKT:

  • Social computing
  • Digital storytelling
  • Educational gaming
  • Visualization and realisation

Efter ett tag fångas jag av budskapet och min misstänksamhet avtar. Doktorn är trovärdig och alla som predikar delandets evangelium är per definition goda.

Någon måste tyda tecknen!

Någon måste tyda tecknen!

Missa inte Claes Erikssons introduktion.

Vilket SET!!!!!!?

Kaliber granskar åter ämnet “livskunskap” och upptäcker stora problem med de metoder (läs SET) som marknadsförs som evidensbaserade.

Länk

Åsa Bartholdson skräder inte orden i programmet och i Sydsvenskan lämnar inte MarieLouise Samuelsson sten på sten (länk) svd, Zoran summerar

Jag önskar att min kollega Camilla Löf hade haft bättre tur med timingen av sitt avhandlingsarbete. Nu hittar jag en gammal text och anar att det finns fler dimensioner av det här fenomenet att blottlägga . (Länk) Förhållandet mellan forskning och journalistik fascinerar mig.

Antagligen finns det många andra metoder som förtjänar att granskas. Bakom den vänliga ansatsen att stödja barns utveckling döljer sig ibland otäcka mönster av kontroll och normativitet. Dokumentation är inte alltid så oskyldigt som det kan tyckas. Beskrivningen innebär  en maktutövning och pedagogens tolkningsföreträde är ett moraliskt dilemma.

Vem undersöker RUS?

Den ignorante betygsdebattören

Just när det är som allra mest spännande går jag och tappar intresset. Socialdemokraternas uppgörelse med alliansen gäspar jag åt och vänsterns besvikelse över sveket känns ganska avslaget. Som tur är bevakar Christermagister frågan och han gör det som vanligt bra.

Länk

Christer har dessutom börjat sälja kläder (inte klänningen ovan) och jag hoppas att tröjan med texten Relationspedagog blir årets julklapp.

Allvarligt talat har jag tre invändningar mot betyg

1) Jag förstår inte alltid kriterierna

2) Min förståelse är ofta annorlunda än barnets/studentens

3) Jag riskerar ibland att ha ett bristfälligt underlag för bedömning

Nu vet jag att det är min skyldighet att sätta betyg och att det hör till professionen att skaffa sig ett stabilt underlag. För en del kolleger tycks detaljerade matriser vara lösningen på de tekniska svårigheterna att garantera rättvis betygssättning. Jag menar nog att de här textmassorna skapar andra problem.

Kriterieryttare tycker jag är ett bra ord.

Jag lider av fläckvis lättsinne.

DNSvDSydsvenskanBetygsuppgörelse backas av lärarförbundNya betyg får blandade omdömen,
S låter sig påverkas av vad SD tycker,

En darwinistisk syn på skönhet


Studenterna brottas med svåra begrepp som kultur och estetik i en kurs som utmanar en del av skolans traditionella kunskapssyn. Vi ser en film om Bifrostskolan och en vanlig reaktion är ungefär:
– Jo det verkar trevligt, men hur går det med målen?

Tanken på att kultur skulle kunna ha ett eget värde är svår att fånga i ord och många tycks vara fast i en instrumentell världsbild där vi använder kultur för att uppnå något syfte. Barnen sjunger för att träna språket och ritar för att utveckla motoriken.

Anders B Westin tipsar om en film som beskriver en darwinistisk syn på skönhet. Det skulle vara spännande att möta någon annan teori från studenterna än Vygotskij! Jag är inte säker på att mina kolleger uppskattar den här TED-filmen, som antagligen kategoriseras som biologistisk eller något ännu värre!

Två tummar i samma näsborre?

Gårdagens diskussion om innehållet i förskoleklassen var rätt tuff men idag är jag lugn och snäll.

Länk till tidigare blogginlägg

Bandet mellan Fp och LR knyts allt starkare.

DN, Svd

För tio år  sedan gjorde jag två filmer om hur förskolor jobbar med språkutveckling och tidig läs- och skrivlek. Därför gör det extra ont att läsa Fjelkners försök att monopolisera frågan åt sina medlemmar – de så kallade “riktiga lågstadielärarna”.

Tidig läs- och skrivlek


Ännu tidigare läs- och skrivlek

Var står Nyamko Sabuni?

Och Ylva Johansson? Var det så här du tänkte när förskoleklassen infördes?

“Riktiga lärare – d.v.s. lågstadielärare”

Metta Fjelkner och LR fortsätter sina attacker mot landets förskollärare. På morgonnyheterna presenteras förslaget om tidigare skolstart och förskoleklassen blir då ett första obligatoriskt skolår. Ibland önskar jag att ordförande Fjelkner tog ut foten ur munnen och inser att förskollärare har lärarexamen. (GP)

Zoran sprider myter om förskollärare som lär ut bokstäver på fel sätt. Fram med de gamla skrivböckerna igen. Uppifrån och ner, uppifrån och ner.

Samtidigt ligger retoriken väl i linje med utbildningsministerns kunskapssyn och alliansen mellan LR och Fp är skrämmande stark.

Förslaget strider mot internationell forskning och Sven Perssons sammanställning ger goda argument för att inte delta i tramset. Länk till SOU

Annekteringen av barndomen fortsätter och de grumliga fackliga motiven (att skapa arbetstillfällen för medlemmarna) blir allt mer obehagliga. Vem står upp för leken idag?

Rättelse: Citatet i rubriken kommer från Nyhetsmorgon och är redaktionens tolkning av texten:
“Men viktigast är att barnen och eleverna tidigt får möta fler riktiga lågstadielärare som vet hur man lär ut och hjälper eleverna rätt”

Jag undrar om Fjelkner vet att det är ganska länge sedan det utbildades “lågstadielärare” i Sverige. “Riktiga lågstadielärare” vet jag inte ens vad det är.

Israelisk humor?

Det obegripliga iPhonespelet Angry birds har under några månader dominerat familjen. Grisar stjäl ägg och spelaren skjuter fåglar som förstör grisarnas hus. Det är ett svårt beroendeframkallande spel som med sitt långsamma tempo och små framsteg är perfekt avpassat för den stressade nutidsmänniskan.

Samtidigt är det svårt att inte se paralleller till den palestinska konflikten och  skrattet fastnar i halsen när jag ser den israeliska filmen.

Nu lämnar vi den Gutenbergska parentesen

Jag läser en text i Huffington post som beskriver baksidan av vår fixering vid den skrivna texten. Kanske är blinda och dyslektiker bättre lyssnare. (Länk)

A group of Danish academics say we are passing through the other side of what they wonderfully call theGutenberg Parenthesis, leaving the structured, serial, permanent, authored, controlled era of text and returning, perhaps, to what came before the press: a time when communication and content cross, when process dominates product, when knowledge is distributed by people passing it around, when we remix it along the way, when we are more oral and aural.

Som lärareutbildare sorterar vi studenter utifrån deras färdigheter inom läsande och skrivande. Kanske är det dags att i högre grad fokusera på lyssnandets och samtalets konst?

“Detta är professionens kursplaner”

“Det finns inte en stavelse, inte ett kommatecken i de här kursplanerna som inte är vägda på guldvåg!”

Så säger min kollega Per Eliasson om de nya kursplanerna i en presentationsfilm från Skolverket. Det känns ganska tryggt. Jag är nyfiken på om han säger så även efter regeringens bearbetning av förslagen. Länk

Nu kastar jag mig ut i havet av informationsmaterial från Skolverket. Länk