”Riktiga lärare – d.v.s. lågstadielärare”

Metta Fjelkner och LR fortsätter sina attacker mot landets förskollärare. På morgonnyheterna presenteras förslaget om tidigare skolstart och förskoleklassen blir då ett första obligatoriskt skolår. Ibland önskar jag att ordförande Fjelkner tog ut foten ur munnen och inser att förskollärare har lärarexamen. (GP)

Zoran sprider myter om förskollärare som lär ut bokstäver på fel sätt. Fram med de gamla skrivböckerna igen. Uppifrån och ner, uppifrån och ner.

Samtidigt ligger retoriken väl i linje med utbildningsministerns kunskapssyn och alliansen mellan LR och Fp är skrämmande stark.

Förslaget strider mot internationell forskning och Sven Perssons sammanställning ger goda argument för att inte delta i tramset. Länk till SOU

Annekteringen av barndomen fortsätter och de grumliga fackliga motiven (att skapa arbetstillfällen för medlemmarna) blir allt mer obehagliga. Vem står upp för leken idag?

Rättelse: Citatet i rubriken kommer från Nyhetsmorgon och är redaktionens tolkning av texten:
”Men viktigast är att barnen och eleverna tidigt får möta fler riktiga lågstadielärare som vet hur man lär ut och hjälper eleverna rätt”

Jag undrar om Fjelkner vet att det är ganska länge sedan det utbildades ”lågstadielärare” i Sverige. ”Riktiga lågstadielärare” vet jag inte ens vad det är.

Om Editor

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Förskola, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

64 kommentarer till ”Riktiga lärare – d.v.s. lågstadielärare”

  1. MrsS skriver:

    Jag hörde det också, och blev liksom förvånad … Såg ett program på Kunskapskanalen om/från Kina om lärande för framtiden … de riktiga lärarna där sysslade mest med kommunikation …
    Är inte förskollärarna med i LR?

    Gilla

    • Mats skriver:

      De är inte särskilt välkomna.

      Men jag tror att det har varit lite kluven retorik och en del lärarstudneter har antagligen gått med utan att veta vad LR står för och deras pengar har nog glidit ner i fickorna utan betänkligheter. Nu blev det tydligt att förbundet har en annan tolkning än den som Sveriges riksdag beslutat om i examensordningen.

      Jag undrar vem LR menar är ”riktiga läkare”…

      Sektvarning!

      Gilla

  2. Jan Lenander skriver:

    Nu vill du tolka negativt Mats!

    Möta ”riktiga lågstadielärare” är uttrycket som Mette använder och det handlar om att olika lärare har olika kompetens. Det handlar inte om att vara negativ till förskollärare utan om att de lärare som ska undervisa i läsinlärning etc. ska ha den kompetens som behövs för just det. Nu vidareutbildar sig många förskollärare just i detta.

    Gilla

    • Mats skriver:

      En vanlig erfarenhet är att många barn lär sig läsa själva – trots skolan.

      Den formaliserade och analytiska ”läsinlärningen” kritiseras från olika håll.

      Jag tror inte Björklund och Fjelkner är helt uppdaterade när det gäller teorier om barns språkutveckling.

      Gilla

      • Anders B Westin skriver:

        Mina barn lärde sig att läsa medan jag låg i sängen med dom och läste sagor i mängder. Man använder höger pekfinger och så ljudar man tillsammans sida upp och sida ned.

        Sen helt plötsligt håller man själv käften och för fingret framåt.

        Barnmaskinen kör själv.

        Det var lika häftigt varje gång.

        Svårast var det med min mellanson. Han hade busat runt så mycket på dagarna så han somnade ofta efter 10 minuter.
        Då tar det lite längre tid.

        Men hör och häpna. Ingen av mina barn har trots idogt sagoläsande blivit fascinerade romanläsare.

        Dom tittar hellre på film.

        Vad gjorde jag för fel?

        Gilla

        • Mats skriver:

          ”Fel”?

          Var fick du den tanken ifrån?

          I perioder föredrar jag också film – skamlöst…

          Gilla

        • Anders B Westin skriver:

          Det var nog en fundering bara. Dom hade alla tre väldigt lätt att lära sig att läsa innan dom började skolan.
          Det fick mig liksom att tro att dom skulle bli bokslukare men icke så.

          Anses det inte finare att läsa romaner än att titta på film.

          Jag känner i vart fall av den hierarkin. Man känner det ganska tydligt när man tittar på Babel i Svt.
          Det är ju så där artyfint.
          Är det min dåliga självkänsla som spelar ett spratt eller är det tom min svenskafröken som sa att vi skulle läsa August i stället för att meka med moppar.
          Var det en tidig betingning i skam?

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag försöker undvika den formen av uppdelning i högt och lågt – fint och fult.

          Det viktigaste är vad du upplever och musik och film är minst lika effektiva medier för känslor och reflektion.

          Men de här hierarkierna sitter djupt och min oro handlar om en skola som tycksvara besatt av det skrivna ordet.

          Vad ska vi ha det till?

          Jag skriver väldigt fult och lät länge bli att skriva – eftersom jag förknippade handstilen med ett misslyckat försöka skriva snyggt. Antagligen hade jag blivit betraktad som ett stooooort problem idag. Zoran på LR skriver om barnen som inte lärt sig skriva bokstäver på ”rätt” sätt. Sådant kan man också oroa sig för.

          Gilla

        • Plura skriver:

          Mats, skulle vilja säga emot Zoran och andra förstå sig påare om handstil. Motoriken har att göra med ärftliga anlag. Det hjälper föga att träna den. Det är som att framställa bilder för hand. Somliga kan andra kan träna hela livet utan att lyckas.

          Samtidigt så jag ett intresant inslag på Kunskapskanalen där några skolor hoppar över traglandet med skrivandet först läsåret. Barnen använde datorer med talsyntes. Resultatet vara att ungarna snabbt lärde sig både att skriva och formulera meningar.

          Först i tvåan började de med handstil och hade betydligt bättre sådan än de som traglat ett helt år för att lära sig skriva. Det är först då hjärnan är utvecklad för att klara motoriken.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Zoran är presschef – han är ingen ”riktig tänkare”.

          Gilla

      • Jan Lenander skriver:

        Den ”formaliserade läsinlärningen” kritiseras från många håll men faktum är ändå att det är ett vedertaget sätt att lära ut läsning på. Jag tror man bör ha mer torrt på fötterna innan man kritiserar denna undervisningsform.

        Att sen barn lär sig läsa på andra sätt är förstås bara roligt men inget bevis för andra undervisningsformer.

        Gilla

  3. MrsS skriver:

    Men Jan, det är ju fortfarande samma sexåringar vi pratar om … inte sant? Vore väl trist om inte läsinlärningen pågår redan från dag ett på förskolan … antagligen är inte Fjelkner och Björklund intresserade av progressionen för läsförmåga.

    Gilla

    • Jan Lenander skriver:

      När man ska börja med mer konkret utbildning istället för de friare formerna för lärande i förskolan är en svår fråga. Då Sverige valt en senare skolstart än andra länder kan Mette ha rätt i det hon förespråkar och läser man hennes argument noggrant låter de rätt genomtänkta men jag känner mig förstås inte säker på en så här svår avvägning.

      Mette och Björklund visar stort intresse för progressionen för läsförmåga men låt oss hålla diskussionen levande kring vilken takt den ska ha. De sitter inte med facit utan funderar säkert också kring fördelar och nackdelar.

      Gilla

    • Plura skriver:

      Man kan fråga sig om de inte läst den förtydligade läroplanen Lpfö98. Speciellt oroande är det om inte Björklund gjort det som har skapat och beslutat förordningen.

      Det enda som hänger i luften är väl förskoleklasserna som är en amöba utan läroplan men med ett kapitel i nya skollagen.

      Gilla

      • Anna skriver:

        Ja, och det är ju just förskoleklassen artikeln handlar om… Det är ju lite märkligt som du sskriver att ha ett år som hänger i luften på det sättet – sen är säkert verksamheten ändå helt okej på de flesta håll men om ändå 98% av barnen (eller nåt sånt) är där kunde du ju förtjäna ett tydligare styrdokument.

        Gilla

  4. Plura skriver:

    Man kan undra om sfinxen läst den förtydligade läroplane Lpfö98. Där är lek en väsentlig del för lärandet.

    amtidigt har de inte fattat att det finns fysiologisk utveckling på oss männiksor i den ålder.

    Gilla

    • Jan Lenander skriver:

      Jag förstår inte åt vilket håll du skulle vilja förbättra. Tidigare och tydligare utbildningsinriktning mot ämnen med krav på lärare med den kompetensen eller mer av lärande som en del av förskolans friare lekar.

      Filosoferandet kring Metta och Björklunds kunskaper om Lpfö98 känns lite ovidkommande. Jag är ganska säker på att den här verksamheten behöver större tydlighet. Är det som så att Lpfö98 redan kräver samma sak som det som står i debattartikeln? och att det är kunnande som är för lågt?

      Gilla

    • Mats skriver:

      Nja – tydlighet löser inte alla problem. och diskussionen om lekens ställning i skola och förskola riskerar att dölja väsentliga motsättningar mellan dem som ser lek som en effektiv metod att transportera färdigheter och fakta – och den andra gruppen som ser lek som ett eget värde.

      Ur aspekten det individuella demokratiuppdraget kan det vara viktigt för barnets personlighetsutveckling att kunna leka. Det här värdet är delvis svårt att kombinera med en hårt strukturerad målstyrd vardag där allting relateras till kunskapsmålen i åk3.

      Gilla

  5. Mats skriver:

    Kanske är det dags att lyfta blicken från det som Fjelkner kallar läsinlärning och använda begreppet ”Literacy”:

    Literacy has traditionally been described as the ability to read and write. It is a concept claimed and defined by a range of different theoretical fields.

    The United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO) defines literacy as the ”ability to identify, understand, interpret, create, communicate, compute and use printed and written materials associated with varying contexts. Literacy involves a continuum of learning in enabling individuals to achieve their goals, to develop their knowledge and potential, and to participate fully in their community and wider society.”

    http://en.wikipedia.org/wiki/Literacy

    Gilla

    • Plura skriver:

      Kan ligga något i det.

      Gilla

    • Jan Lenander skriver:

      Jag tror faktiskt inte att det finns några stora skillnader mellan literacy och läsinlärning praktiserat av lågstadieläraren. Så vitt jag förstått så tas det du nämner ovan Mats upp av lärarutbildningen just när det gäller läsinlärning.

      Gilla

    • Mats skriver:

      Jo – vi använder det här breda perspektivet och utbildar förskollärare och lärare för grundskolans tidigare år tillsammans i bland annat en kurs som heter ”Språk och meningsskapande”.

      HSV har bland annat önskat tydligare inslag av ”läs- och skriv” och matematik. Vi följer direktiven glatt och villigt.

      Gilla

  6. Pingback: Materialist javisst (del 1) | Björn – om skola och utbildning

  7. Mona skriver:

    ( detta knyckte jag från en sammanfattning av Carina Fasts bok som en Per Gustavsson har skrivit)

    ”Att läsandet och skrivandet börjar långt före skolstarten är något som jag tror att vi behöver påminnas om ständigt. Barns tidiga språkliga färdigheter krockar enligt Carina Fast ofta med skolans språkliga värld och barns erfarenheter och fantasi tas inte alltid till vara i skolarbetet, som bedriver läsinlärningen på sitt eget sätt. Det är risk att barn hamnar utanför och får dålig självkänsla.
    Carina Fast visar att små barn bland annat möter det skrivna ordet via populärkulturen. Om vuxna i skolan väljer att bortse från detta, tas inte barnens språkliga kreativitet till vara. Fast förnekar inte att populärkulturen innehåller både könsrollsstereotypier och våld, men hävdar att det är bättre att synliggöra detta och prata om det i skolan samtidigt som läs- och skrivförmågan därmed utvecklas. Hon pekar på förebildliga exempel där lärare låtit populärkulturens hjältar möta grekiska gudar i gamla myter. Hon citerar en av barnens lärare som betonar att istället för att förkasta barnens värld, är det bättre att uppmuntra dem att berätta om sin vardag, lekar och fantasier.”

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jag vet inte om det är värt att skaka liv i den här diskussionen – men antagligen hamnar vi där ändå. Formalisterna vädrar morgonluft.

      Här ska tränas handstil!!!!!!

      Gilla

      • Jan Lenander skriver:

        Har du gjort studiebesök på lågstadiet? Det här känner jag inte igen.

        Gilla

      • Mats skriver:

        Hmmmm… vad tror du att lärarutbildare sysslar med?

        Fast vi kallar det inte studiebesök. Som mentor besöker jag skolor och för allvarliga samtal med studenter och deras handledare under den verksamhetsförlagda tiden.

        Den här maktkampenmellan formalism och funktionalism finns på de flesta skolor och bedrivs under mer eller mindre öppna former. Ofta fungerar det bra och de två synsätten kan även komplettera varandra – men när LR talar om den rätta vägen och behovet av korrigering av förskollärares insatser… då är det inte tal om ett kompletterande synsätt.

        Makten blåser upp sig och visar sitt fula ansikte – de källor som Fjelkner backar upp sin position med är anonyma lärarröster som klagar över att allt var bättre förr. Med en sådan bevisföring är allt möjligt.

        Gilla

  8. Anna skriver:

    Men Mats, vem har påstått att det ska tränas handstil? Forskningen om hur barn lär sig läsa, skriva, räkna är väl självklart sådant som just ”lågstadielärare” ska ta till sig. Varför skulle det bli bättre av att förskollärare bottnar sin praktik i den forskningen än lärare?
    Och varför är det så självklart att förskollärare kan ta ”ett steg upp” i åldern men inte grundskollärare ”ett steg ner”? Många av förskollärarna är utbildade för en verksamhet där sexåringar ingick i förskolan – men förskoleklass är ju inte samma sak som den gamla sexårsverksamheten – i så fall hade ju hela flytten in i skolan varit onödig.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Flytten var ett försök att smälta samman två traditioner och det fanns uttalade förhoppningar om att förskolans kunskapssyn skulle påverka skolans arbetssätt.

      Så här i backspegeln kan vi se att det var väldigt naivt och nu vill LR formalisera tolkningsföreträdet när det gäller metoder och innehåll.

      Hitler hittade i alla fall på ett svepskäl innan han annekterade Polen. När skolan nu invaderar förskolan är det mer rakt på…

      Gilla

      • Anna skriver:

        Är du orolig att man ska börja kräva grundskollärare i förskolan också i och med den förändrade läroplanen? I annat fall förstår jag inte din sista kommentar? För övrigt är det väl rätt grovt att jämföra grundskolan som företeelse med Hitler? Förhoppningsvis är de flesta grundskolelevers erfarenheter av skolan betydligt mer positiva än polackernas av annekteringen…

        http://www.skolvarlden.se/artiklar/over-80-procent-av-niorna-trivs

        Gilla

      • Mats skriver:

        Nja – jag är nog mer oroad över att se allt det jag menar är betydelsefullt inom förskolan marginaliseras och ersättas med andra värden. Det finns säkert förskollärare som delar Fjelkners kunskapssyn och gärna vill vara en del av trenden.

        Jag tror dessutom att många av de lärare som vi har utbildat med dubbla behörigheter kan medverka till att den konstiga uppdelningen upphör. De kanske kan brygga broar mellan verksamheterna och förena det bästa från två världar. Men när LR uttryckligen demoniserar förskollärarna reagerar jag starkt.

        OK – ganska grovt är det och jag borde kanske ha valt en annan annektering som exempel?

        Men det känns väldigt skönt efteråt.

        Gilla

        • Jan Lenander skriver:

          Jag vet att du brinner mycket för förskolelärares ställning och för pedagogiken som används i förskolan men jag hoppas att det inte känns lika gott när du tänker efter kring hur många lågstadielärare du förolämpar.

          Dessa lärare gör ett viktigt arbete, de är bra människor som bryr sig om sina elever.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Det handlar om sättet att genomföra en förändring. Jag skulle aldrig snudda vid tanken på att jämföra en lågstadielärare med Hitler.

          Men jag kommer inte på några andra framgångsrika annekteringar?

          Förslag?

          Gilla

      • Jan Lenander skriver:

        Jag tycker om dina färgstarka inlägg men jag tycker du borde tagga ner snarast. Vi är ganska många som blir jämförda med Hitler och det känns väldigt obehagligt.

        Jag tror faktiskt att den kunskapssyn man använder på lågstadiet är väldigt bra för lärande och vill inte polarisera kring två pedagogiska former som båda har något att tillföra den uppväxande generationen men om valet var binärt det ena eller det andra så tror jag mycket på den inarbetade lågstadiemodellen.

        Gilla

  9. Jan Lenander skriver:

    Jag gör lite reklam för ett blogginlägg med titeln: ”Gudrun Neil, en vanlig lärare”. Jag hävdar att de tankarna kring en riktigt hedervärd lärargärning och att lärare blir bra på olika sätt kan ge den här debatten ett nytt perspektiv.

    http://janlenander.wordpress.com/2010/11/21/gudrun-neil-en-vanlig-larare/

    Gilla

  10. Mats skriver:

    Zoran avslöjar att texten är en reaktion mot Sven Perssons betänkande. Facket utmanar forskningen?

    Gilla

    • Jan Lenander skriver:

      En utredning gjord av forskare är inte samma sak som forskning. Facket utmanar inte forskningen” LR vill väl egentligen bara uttrycka en oro för att den försöksverksamhet som startas ska få en en slagsida för flexibel skolstart.

      Ett antal mycket motiverade skolor provade flexibelt sportlov och fick det att fungera. Nu har jag mött mängder av kollegor som är helt förtvivlade över tre stycken katastrofal veckor där hela verksamheten är i kaos. Min personliga känsla inför flexibel skolstart är en av djupaste olust!

      Gilla

    • Mats skriver:

      Nja – Svens betänkande är en forskningsöversikt. Men jag håller med dig om att förslaget om försök med flexibel skolstart är av ganska tekniskt slag och tycks fokusera på att skapa validitet vid utvärderingen.

      Min cyniska erfarenhet är också att en del lärare kan få vad som helst att fungera – om de verkligen tror på projektet!

      Gilla

      • Jan Lenander skriver:

        Just det vad som helst kan fås att fungera och sen säljs idén som konserverad gröt till alla landets skolor av överbetalda föreläsare. SUCK!

        Gilla

      • Mats skriver:

        Frågan om flexibel skolstart är värd ett eget inlägg.

        Lärare längtar efter homogena grupper samtidigt som vi har en retorik om individanpassning. Hmmm – var tog mötena mellan olikheter vägen?

        Jag ser en hel del EA (eget arbete) som är en väldigt stark form av självdisciplinering av barnen. Det är inte alltid särskilt spännande även om barnen är aktiva.

        Gilla

  11. Morrica skriver:

    Vet ni varför man traditionellt formar bokstäverna i en viss riktning? Om ni inte vet, vill ni veta?

    Gilla

    • Mats skriver:

      Berätta! Berätta!

      Menar du i europeisk tradition?

      Gilla

      • Morrica skriver:

        Nej, jag menar i all tradition. Orsaken är densamma överallt.

        Det är helt enkelt så att skrivriktning av bokstäverna bestämdes av att bläcket eller tuschet tog så lång tid på sig att torka. Man var tvungen att forma skrivtecknen på ett sådant sätt att man varken riskerade att sudda till dem genom att föra handen över dem eller lägga ärmarna i dem.

        *häpp*

        I dagens läge, med bläck som torkar på stubben eller blyerts som snällt håller sig på plats även om man kommer åt det är skrivriktningen fullkomligt egal.

        Det är alldeles sant.

        Gilla

        • Plura skriver:

          Tack för denna kunskap. Hurra, jag har lärt mig något nytt idag.

          Men det här med blyerts. Suddigt kan det bli om man har mjuk hårdhet på stiftet och råkar röra handen över. Vet inte hur många gånger jag lyckades sudda vackra blyertsstreck på de ritningar jag gjorde på den tiden det begav sig.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag gillar begreppet ”mjuk hårdhet”!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Ah, ja, i situationer där man behöver använda alltför mjuk hårdhet blir det ju mer som kol än som blyerts, och plötsligt blir man tvungen att ta hänsyn till skrivriktning, och ritriktning, igen. Det är två olika sätt att tänka kring sitt streckproducerande.

          Gilla

      • Mats skriver:

        Tack!
        En bra och sedelärande historia!

        Gilla

  12. Pingback: Tidigare skolstart | Christermagister

  13. asa.ljunggren@mah.se skriver:

    Jag tycker att kriget mellan de olika yrkeskategorierna är fruktlöst. Jag tror att av alla knäppheter så är det det är det som skadat lärarkåren allra mest. Kan vi inte släppa detta och inte låta ”söndra och härska-modellen” styra längre? DEN gagnar oss verkligen inte!

    Lika illa är det för alla de med så kallad dubbel behörighet (grundskollärare/förskollärare) som av sina förskollekollegor inte räknas som”riktiga” förskollärare. Vaddå riktig? I förhållande till vad?

    Förstår inte heller varför man alltid ska göra läs och skriv till ett ”antingen eller”. I vissa fall kan formaliserade övningar komplettera. Det finns faktiskt de barn som får stor hjälp av exempelvis Wittlingmetoden även om den inte passar alla. Det är heller inget fel att lära barnen att skriva uppifrån och ner eftersom det underlättar för dem att automatisera sitt skrivande.

    Låt oss nyansera och skippa antingen/eller snacket!

    Åsa

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s