Finländskt praktflum

Jag städar skrivbordet och hittar ett halvläst nummer av pedagogiska magasinet. Den finländske hjärnforskaren Matti Bergström beskriver baksidan av katederundervisning och plötsligt blir jag en aning mindre trött på tjatet om Finlands fantastiska utbildningssystem och exempellösa framgångar i PISA-mätningar. Det finns sprickor i muren. Länk

Detta betyder att nutidens västerländska kunskapsskola, där målet är att ge barnen största möjliga mängd fakta, måste byta inriktning. Vi lever i en ”informationsålder”, men borde vara på väg mot en ”värdeålder”, eftersom ett urval av värderingar blir det viktigaste även för barn. Därför måste vi bort från en skola med katederundervisning, där eleverna inte får reflektera över vad de tycker om undervisningen. Våra barn tycker inte om kunskapsskolan utan trivs vid sina datorer, där de fritt får välja den kunskap och de värden de vill. Och till slut väljer de alltid rätt! På detta sätt räddar de oss från att bli ”värdeinvalider”, en utbredd social sjukdom som är ödesdiger för mänskligheten.

Jag funderar på att hitta på någon form av omröstning men kommer inte på någon bra och nyanserad fråga. Det är nog bäst att lämna ett öppet svarsalternativ här!

Dagens dos av matematikoptimism!

Vi avslutar kursen om entreprenöriellt lärande och samtalet ramlar in på matematikämnet. En kursdeltagare menar att just de lärarna är mer fokuserade vid bok , prov och betyg än andra och att det därför skulle vara svårare att arbeta tematiskt tillsammans med dem?

Jag redogör för svårigheterna att locka studenter till matematiklärarutbildning och vi muttrar maktlöst. Hur ska vi göra ämnet attraktivt?

Hans Rosling visar att matematik är ett sätt att göra världen begriplig.

Frågan är om det går att beskriva olika lärargrupper status på ett meningsfullt sätt?

Upphovsrätten är det nya svarta

Jag läser ett upprop som uppmanar staten att dela med sig av sina kulturskatter och nickar våldsamt (typ headbanging)

(Länk till Svd, Kristina Alexandersson)

Minnesinstitutionerna vill sprida materialet, men vågar inte. De är rädda att bryta mot upphovsrätten, till och med när de äger materialet eller det inte längre omfattas av upphovsrätten! Kommer någon att kräva ersättning för material man lagt ut på nätet? Ingen vet. Det här borde Upphovsrättsutredningen (2008-2011) ta upp. Bristen på besked skapar rädsla.

Några har brutit dödläget genom att publicera på sajter som har många besökare. Riksantikvarieämbetet använder Flickr, medan Nordiska museet och Regionarkivet i Västra Götaland har lagt ut tusentals bilder på Wikipedia. De är inspirerande undantag. De flesta andra vågar inte eller tycker att det är för krångligt. Lösningen är enkel: Gör det obligatoriskt för minnesinstitutionerna att nätpublicera en viss andel av sitt material varje år.

Om staten gör sitt för att skapa ett fylligare Creative Commonslicensierat material på nätet lovar jag att utbilda framtidens lärare inom fältet upphovsrätt.

Det lär jag väl bli tvungen att göra ändå…

Folksagorna och de tyska prepositionerna

Min hjärna överraskar mig med oväntade kunskaper. Den legendariske tyskläraren Hagman sa att vi måste kunna de här prepositionerna som ett rinnande vatten – även om någon väcker oss mitt i natten. Menade han allvar? Det får jag aldrig veta.

I Sydsvenskan läser jag om en symboltterapeut som använder folksagor för att nå fram till dementa personer:

Länk

Jag undrar om de här prepositionerna kommer att ha samma effekt på mig i framtiden?

Centerpartiets skamliga historia

Henrik Bredberg granskar en skrift som försöker rentvå ett 100-årsjubilerande centerpartiet från anklagelserna om samröre med nazismen under 30-talet. Han är inte nådig.

Länk till Sydsvenskan

Bortförklaringar. Förnekanden.

Inte ett beklagande. Att centerpartister tidigare kallat 1933 års program ”en skamfläck” låtsas ingen om nu när det firas jubileum.

Korsfeldt hävdar också att frågan om huruvida C är ett idéparti eller intresseparti är irrelevant. Märkligt. I själva verket kan Centerns ideologiska irrande ha bidragit till en mottaglighet för osmakliga strömningar. Åter: Var det en ren tillfällighet att flyktingmotståndet i Sjöbo leddes av centerpartister?

Det är synd om C-ledaren Maud Olofsson. En liberal sökare – eller en mästerhycklare? I jubileumsbokens förord skriver hon det självklara:

”Vi måste ha lärdom om vår historia för att förstå och kunna gå framtiden till mötes.”

Att bagatellisera och släta över är knappast att ta lärdom.

Jubileumsboken är ett haveri, intellektuellt och moraliskt.

Centern går inte till botten med sitt förflutna. Centern går bara till botten.

Det kanske ska till en oberoende liberal ledarredaktion för att sanningen ska fram?

Wordle+Prezi=sant!

Wordle och Prezi är två spännande program som kompletterar varandra. Oöverskådliga ordmassor går att gestalta som en spännande resa genom ett myllrande landskap.

Följ med på en tur genom den reviderade läroplanen för förskolan.

Länk

Välj More och Full Screen. Använd piltangenterna för att ta dig fram.

En känd roman – finkultur?

Idag har vi arbetat med frågor om populärkultur med studenter och de tycks inte vara bekanta med 70-talets upphetsade diskussionen om kommersiell skräpkultur. Det var svårt att få någon riktig energi i frågan hur skolan/förskolan skulle förhålla sig till barnens kultur.

“Vem bestämmer vad som är finkultur?”  är fortfarande en viktig fråga och jag anar att vi behöver tugga vidare på skolans uppgift. Handlar det om att bevara traditioner (reproduktion) eller går det att ta avstamp i populärkulturen och producera något nytt och eget?

Wordle: en känd roman

Som pdf – bättre upplösning Roman

Förstora!

Jag har höga tankar om mina läsares bildningsnivå och inspirerad av doktor Ruben, som menar att Wordle är ett redskap för digitalt berättande, utmanar jag er att identifiera vilken roman det är som jag har klistrat in öppningskapitlet från.