Jag läser en text i Huffington post som beskriver baksidan av vår fixering vid den skrivna texten. Kanske är blinda och dyslektiker bättre lyssnare. (Länk)
A group of Danish academics say we are passing through the other side of what they wonderfully call theGutenberg Parenthesis, leaving the structured, serial, permanent, authored, controlled era of text and returning, perhaps, to what came before the press: a time when communication and content cross, when process dominates product, when knowledge is distributed by people passing it around, when we remix it along the way, when we are more oral and aural.
Som lärareutbildare sorterar vi studenter utifrån deras färdigheter inom läsande och skrivande. Kanske är det dags att i högre grad fokusera på lyssnandets och samtalets konst?
Tysta tankar 
Många av de nya kommunikationsformer som dyker upp bygger ändå på det skrivna ordet – här, på ert kära Twitter osv. Skriven text lever längre än talad vilket för de flesta av oss innebär att vi tänker en vända till innan vi skriver jämfört med när vi talar.
För mig är det en oroande tanke med sådan teknik som fångar oss när vi inte tänkt oss att det skulle bli så – mobilkamera, inspelade telefonsamtal eller bara när någon refererar till något vi själva upplevt att vi sagt i förtroende.
Jag tror och hoppas att det skrivna ordet får behålla sin särställning – på de områden där det är relevant och mest funktionellt.
LikeLike