Det är skolornas och rektorernas fel?

Jag häpnar över ett uttalande från Rosengårdspolitikern Konstatinides (S). Länk

Att förskolan och skolan har misslyckats hävdar han är skolans eget fel.

– De kommer bara med bortförklaringar. De skyllde på Rosengårdsbornas socioekonomiska situation, på kravaller, stenkastning och bränder. Rektorerna har dessutom kört sitt eget race. Många gånger har jag frågat dem om vi kan fortsätta så här men förändringsbenägenheten har inte funnits, säger Andreas Konstantinides.

Nu ska allt göras om. Till dem som inte vill förändra har han sagt att passar det inte kan de söka jobb någon annanstans.

Oppositionen uttrycker förvåning (länk):

– Övriga politiker borde kräva hans avgång. Genom sitt uttalande har Konstantinides avhängt sitt förtroende och hans attityd mot personalen är skrämmande. Hur tror han att de ska uppbåda motivation och engagemang efter en sådan salva?

Det säger Elisabeth Elgh (M), tidigare vice ordförande i Rosengårds stadsdelsfullmäktige under flera år och idag regionpolitiker och ledamot i sociala resursnämnden.

Som högskoleanställd borde jag nog inte ha någon åsikt, men är illa berörd. Jag är glad över att politikerna tror på de nya ledarna, men försöken att lägga skulden på rektorer och lärare är minst sagt skamliga.

Bara en dåre springer där änglar tvekar

Bara en dåre springer där änglar tvekar

Passionbaserat lärande – PBL!

Det verkar som om länken försvinner när jag fuskbloggar på det här sättet!
Washington post

Helena skriver på DNdebatt!

Jag är stolt över att lärare tar plats i debatten om skolan och jag är glad över att Helena von Schantz lyfter frågan om betydelsen av extern examination.

Länk till DN , Helenas blogg

Bristen på uppföljning är också en av huvudorsakerna till lärarnas låga frihet, status och kompetens. Så länge det inte går att följa upp hur vi gör vårt jobb återstår bara att se till att man vet var och när vi gör det vi gör. 

Jag håller inte alltid med Helena, men just i det här fallet är vi helt överens. För mig är innehållet i examinationen avgörande – vad är det för kunskapssyn vi styr barnens väg genom skolan mot? Sättet att mäta kommer att bli helt avgörande för systemets trovärdighet. Om provet fokuserar på reflektion kommer också undervisningen att förändras i den inriktningen.

Vår dotter gick på IB-gymnasiet och det var en välsignelse att möta hennes lärare. Krävande, ödmjuka och stolta – helt fokuserade på att deras blivande studenter skulle klara den krävande slutexamen ingick de i en äkta handledarrelation med barnen. Proven rättades i Peru och det fanns inga vinster med inställsamhet. De lärare vars studenter uppvisade brister fick veta det och ålades att förbättra sin undervisning om de skulle arbeta kvar på programmet.

En omfattande essäuppgift och sluttenta med starka reflekterande inslag övertygade mig om att det gick att kombinera en modern kunskapssyn och skriftliga examinationsformer. Jag är övertygad om att skolformen ger studenterna en god förberedelse inför universitetsstudier.

Om det var stressigt? Om det  var orättvist? Om de mådde dåligt under provveckorna?

Jo – men det är tyvärr en del av skolans väsen. Idag skriver Nina Björk tacksamt om tigermammans bidrag till att riva bort den vänliga förlåten från konkurrenssamhället.

Länk

Läs även Johan Kant, Anna Kaya

Bakgrundens betydelse – och så multiplicerar vi

Vem fyller de lediga platserna på högskolan?

Vem fyller de lediga platserna på högskolan?

Ibland är det lätt att blogga. Emma Leijnse sammanfattar i dagens Sydsvenska bakgrundens betydelse för studieresultatet:

Bakgrunden spelar roll

Hemmiljön allt viktigare för betygen.

Men mest av allt, mer än de andra två orsakerna tillsammans, betyder föräldrarnas utbildningsnivå.

Bara var tjugonde elev med högutbildade föräldrar klarar inte behörigheten till gymnasiet. Av de lågutbildades barn är det mer än var tredje. Betygsskillnaden mellan de båda grupperna är mycket större än den mellan killar och tjejer, eller den mellan svenska barn och barn med invandrarbakgrund.

Om man lägger ihop de här tre faktorerna, var och en ganska tydlig, så får man två motpolsgrupper i den svenska skolan. I ena änden har vi de svenska flickorna från välutbildade hem. I den andra änden finns pojkarna med utländsk bakgrund och lågutbildade föräldrar. Det finns få siffror som lägger ihop alla dessa tre faktorer, men en har vi hittat: hur många som går ut gymnasiet med högskolebehörighet.

Av de svenska tjejerna med högutbildade föräldrar är det 85 procent. Av killarna som är födda i utlandet är det 20.

Jag läser och muttrar instämmande. Ibland behövs journalister när inte forskarna lyckas presentera sina rön på ett övertygande sätt.

Idén om att skolan ska skapa “förutsättningar för likvärdighet” känns allt mer främmande. Den kompensatoriska tanken är skör.

Förslagen är många:

1) Bättre lärare med mer ämneskunskaper! Jaha – vilken forskning stödjer den tesen när det gäller just de svaga gruppernas prestationer?

2) Vi måste höja förväntningarna på barnen! Jaha – hur undviker vi att klampa ut i moralismen?

3) Vi ändrar metoder och övergår till katederundervisning? Jaha – skulle det verkligen öka motivationen?

Det enda förslaget som inte hörs är en djup diskussion om skolans innehåll. Synen på skolan som god och neutral kunskapsinstitution förlamar debatten om vad det är för kunskaper det är vi vill att barnen ska ta med sig från sin utbildningstid.

Genuspedagogerna tror sig oblygt kunna anpassa pojkarna så att de klarar av skolan bättre. Vilket parti reser förslag om klasspedagoger och invandrarpedagoger? Eller det kanske vi redan har – fast de kallas specialpedagoger?

Skolans innehåll tycks vara omöjligt att förändra.

Presens particip – igen

Den akademiska världen består till stor del av gränsdragningsproblem. Var börjar och slutar forskningsfältet? Om vi ska kunna söka bidrag måste omvärlden förstå hur ämnet är uppbyggt och hur det förhåller sig till andra konstruktioner.

Jag läser en debattartikel av Per Tryding som är doktor i lärande. Jag suckar och undrar hur det ämnet förhåller sig till pedagogik, pedagogiskt arbete och utbildningsvetenskap?

Efter tio år på lärarutbildningen är jag ganska trött på ordet lärande, som återkom i många av våra huvudämnen.

Bild och visuellt lärande
Den fria tidens lärande
Engelska och lärande
Geografi, miljö och lärande
Matematik och lärande
Naturvetenskap och lärande
Religionsvetenskap och lärande
Samhällsorienterande ämnen och barns lärande
Samhällsvetenskap och lärande
Tyska och lärande

Nu ska Lärarutbildningen i Malmö byta namn till Lärande och samhälle. Jag har absolut inga åsikter i frågan.

Per Trydings förslag är jag mer skeptisk till:

Det finns en lösning inom räckhåll. Vi kan börja skapa en god spiral genom att sluta fokusera på hur många lärare vi har och börja fokusera på hur bra de är. Allt inom samma budgetar som idag. Lärarna måste få bättre betalt så att talangerna lockas av yrket. Sedan ska vi låta dem jobba i fred.

I Malmö stad lär det dessutom finnas ett förslag om att belöna framgångsrika skolor ekonomiskt. (ingen länk än) Igår hånade jag Maud Olofsson för liknande tankar och Boråsforskarna beskrev i gårdagens tidning de långsiktiga konsekvenserna.

Förlåt Maud. Idag kan man inte lita på någon. Inte ens socialdemokratiska kommunpolitiker.

Skillnad mellan skola och utbildning – nu med learning!

Jag kollade hur två viktiga ord inom skoldebatten har använts under de senaste 120 åren:

school

education

På 30-talet var skolan oerhört viktig som institution, medan vi på 50-talet började diskutera utbildning i en bredare betydelse.

Vart är vi på väg idag?

Uppdatering:

Bertil föreslår att jag även prövar learning och resultatet är tankeväckande:

Vilka strömningar ligger bakom uppsvinget för det här ordet? Presens particip –  är det lösningen på skolans problem?

Presence – närvaro

Participation – deltagande

 

Frihet?

In his recent TEDxSinCity talk titled “Freedom to Learn,” Chaltain outlines the three questions that should be at the heart of every conversation about fixing our schools:

  • 1) How do people learn best?;
  • 2) What are the skills of a free people?; and
  • 3) What in the end does it mean to be free?

Låt oss tala om frihet! Det var länge sedan ämnet diskuterades i skolvärlden.

20110605-013121.jpg

En kväll på Twitter

Ett gott missförstånd förlänger livet. Efter en kväll på twitter kan det hända att jag undrar vad vi egentligen diskuterade och i morse försökte jag söka fram gårdagens aktiviteter. Eftersom vi inte använde hashtag (#) är det svårt att rekonstruera och en del röster saknas. Några ämnen: förhållandet pedagog/lärare, värde/värdighet, identitetsbegreppet, facklig samverkan, kommunalisering (surprise!) och mycket annat.

Anna Kaya ger sin tolkning på Skollyftet och för den som orkar finns ett pdf-dokument här: twitter den 2/6 2011

Som vanligt läser du bakifrån och försöker tänka dig de bitar som saknas.

Den likvärdiga skolan och konkurrensen

Många talar sig varma för en likvärdig skola och jag hör till dem som gärna ser skolan som en utjämnare av samhällets orättvisor. Alla barn har rätt till en bra skola och engagerade lärare. Vi kunde inte vara mer överens om det. Problemet är att uppväxtvillkor och förutsättningar är så olika.

Jag kan inte (djupt inne i min mörka själ) låta bli att tänka på friskolornas ibland skyddade världar när jag ser den här filmen: