Category Archives: Litteratur

Memory Lane

Posted on by
3

Minnie Riperton – Memory Lane

 

Jag läser Fredrik Ekelunds senaste bok och inser att det är alldeles för nära. Vi bodde 100 meter från varandra och beskrivningarna från våra kvarter är smärtsamt detaljerade. Fiskebäcksgatan och Sorlabäcksgatan var världen och Fredriks försök att göra den större och begriplig var också mina. Jag är (fortfarande) två år yngre än Fredrik och minns de stora killarna som avlägsna hjältar – samtidigt var gemenskapen stark på fotbollsplanen och det fanns alltid plats för en offervillig målvakt.

Händelserna kommer ibland alltför nära och jag fastnar i ett petigt avkodande av personer. De flesta har sina egna namn (eller smeknamn) och jag pusslar med ledtrådarna och mina minnesfragment.

Det går inte att skriva om boken som litteratur. Hur recenserar man en barndom?

Ärlig?

Jonas Thente sammanfattar i DN

Det är med andra ord just så patetiskt, fånigt och hjärtskärande smärtsamt som det låter. För min del så tycker jag att det är just det trevande och ofullgångna som gör Ekelunds bok till en bra roman.

”Mer liv än detta har jag aldrig upplevt”, skriver Ekelund på ett ställe om pojklördagarnas fotbollsmatcher.

Han har säkert rätt.

För vem vill sätta sig till doms över sina egna minnen, om de är lyckliga?

Sydsvenskan låter Björn Wiman recensera:

Hans barndomsminnen är givetvis inte mer eller mindre intressanta än andras; vad det kommer an på är som alltid förmågan att gestalta dem. Energikällan i hans bok är ljuset från det förlutna, inte som i mycket annan självbiografiskt färgad romankonst, mörkret.

Det gör ”Fadevår, tack för ljuset!” intagande, om än mer på ett personligt plan än på ett konstnärligt. Någonstans inom oss är Bosse Larsson ändå alltid vattenkammad och det är aldrig för sent att få en lycklig barndom, kanske framför allt inte om man råkar bo i en stad ovan molnen.

I Expressen skriver Nils Schwartz en oblygt självupptagen recension och framhåller bokens svarta sidor.

Åskmolnet på Ekelunds ljusblå barndomshimmel uppenbarar sig först mot slutet av romanen. Det är inte oförsynt att avslöja det – tvärtom tror jag att berättelsen lyser starkare om man från början anar de mörknande skyarna vid horisonten.

Jag håller med. Livet bakom radhusfasaden var skört.

Min bild av den runda fotbollsplanen

Folkpartiets kanonförslag

Posted on by
14

Sydsvenskan bjuder på den generösa rubriken “FP vill lära unga att läsa böcker” och blåser därigenom liv i den periodvis avsomnade kanondebatten. Två skräckinjagande topplistor (barnens och lärarnas) presenteras över vilka böcker som skulle kunna ingå och jag värjer mig mot den här formen av ultrapopulism. Inte heller den samlade litteraturvetareliten torde erbjuda ett trovärdigt alternativ

Om vi ska återupprätta läraryrkets status måste det vara en rättighet att efter 4,5 års högskolestudier ha mandat att avgöra vilka böcker det är som barnen behöver för att uppnå målen i ämnet svenska. Det handlar om professionalitet och yrkesstolthet.

Och att möta barnen där de är.

Vem är litterat?

Posted on by
7

Vi diskuterar ofta begreppet literacy som ibland används om kommunikativa färdigheter i samband med språk. Förvirringen är stor och Langwitch ställer viktiga frågor på sin blogg:

Länk

Samtidigt försöker vi definiera digitalt lärande och idag tangerar de två begreppen varandra. Allt oftare nämns de åtta nyckelkompetenserna som EU pekar ut. Idag räcker det inte med att kunna läsa.

Bilden från Langwitch  – se Creative Commons

Det magiska alfabetet

Posted on by
Reply

Anne-Marie skriver om våra första möten med bokstäverna och jag gissar att många har tidiga minnen från ABC-böcker. Så här i skolstartstider kanske det är dags att förnya genren och Anne-Mari bjuder som alltid på inspirerande exempel. Länk

Jag gjorde en ABC-blogg för några år sedan och ni får gärna fylla på den. (Länk) Kanske är det dags att göra kategorier under flikar? Kan jag tvinga studenter att skriva verser…

Herren pröfvar blott, han ej förskjuter

Posted on by
6

Jag besöker vänner som satsar på att jordvärme ska minska deras uppvärmningskostnader. Grävmaskinisten svär på att han aldrig mer kommer att åta sig ett liknande uppdrag i den här steniga delen av Österlen.

Varför kommer jag att tänka på bonden Paavo?

Högt bland Saarijärvis moar bodde
Bonden Paavo på ett frostigt hemman,
Skötande dess jord med trägna armar;
Men af Herren väntade han växten.
Och han bodde der med barn och maka,
Åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
Gräfde diken, plöjde opp och sådde.
Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
Och med den flöt hälften bort af brodden;
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
Och af den slogs hälften ned af axen;
Hösten kom, och kölden tog hvad öfrigt.
Paavos maka slet sitt hår och sade:
Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe!
Tagom stafven, Gud har oss förskjutit;
Svårt är tigga, men att svälta värre.
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
Jag skall gräfva dubbelt flera diken,
Men af Herren vill jag vänta växten.
Hustrun lade hälften bark i brödet,
Gubben gräfde dubbelt flera diken,
Sålde fåren, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
Men med den flöt intet bort af brodden;
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
Men af den slogs hälften ned af axen;
Hösten kom, och kölden tog hvad öfrigt.
Paavos maka slog sitt bröst och sade:
Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe!
Låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit;
Svår är döden, men att lefva värre.
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till dubbelt bark i brödet,
Jag vill gräfva dubbelt större diken,
Men af Herren vill jag vänta växten.
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
Gubben gräfde dubbelt större diken,
Sålde korna, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drifvan smalt af tegen,
Men med den flöt intet bort af brodden;
Sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
Men af den slogs intet ned af axen;
Hösten kom, och kölden, långt från åkern,
Lät den stå i guld och vänta skördarn.
Då föll Paavo på sitt knä, och sade:
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Och hans maka föll på knä och sade:
Herren pröfvar blott, han ej förskjuter.
Men med glädje sade hon till gubben:
Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran;
Nu är tid att lefva glada dagar,
Nu är tid att kasta barken undan
Och att baka bröd af råg allena.
Paavo tog sin hustrus hand, och sade:
Qvinna, qvinna, den blott tål att pröfvas,
Som en nödställd nästa ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
Ty förfrusen står vår grannes åker.

Jag tänker att vissa dikter skulle varit kul att kunna utantill.

Min nya flagga – alternativ “kulturkanon”

Posted on by
3

Himmel, hav och strand. En vandrare och några fiskebåtar på väg hem. Det är ungefär så jag tänker mig livet i dess renaste form.

Jag läser att folkpartiet ska damma av sitt gamla kanonkrav i valrörelsen – fast i år tänker de använda citattecken kring “kanon”. Det blir inte roligare eller mindre hotfullt för det.  Länk till Sydsvenskan. Säkert tål “barnen” att “tvingas” läsa några “författare” som kallas  “Strindberg” och “Fröding” under rubriken “Litteratur” men jag tror att projektet riskerar att förskjuta frågan om vilken djupare funktion litteraturen kan  ha för läsaren till klassisk avprickning och vårdande av museala traditioner.

Jag litar inte på partier som använder citattecken och är bekymrad över att vagt definierad kunskap och bildning blir slagträ i valdebatten. Folkpartiet har en del att bevisa när det gäller gäller kulturpolitiken och Christer Nylander verkar aningen för ivrig (Svd). Klarar förenklingspartiet av att hantera komplexa frågor som kultur?

Tomas Wiehe skrev en gång:

Jag sökte efter kärlek – dom köpte mig en hund
Jag längta´ efter visdom – dom skicka mig till Lund

Att haja tugget liksom?

Posted on by
43

Det står en strid om språket och i England förfasar sig Londons borgmästare över att skolan inte bjuder hårdare motstånd mot de förflackningstendenser som finns i etniskt blandade miljöer:

Misplaced fear of interfering with self-expression has led to a damaging failure to correct pupils who communicate in an argot mixing linguistic influences from Cockney to Indian, according to a Centre for Policy Studies pamphlet commissioned by the London mayor, Boris Johnson (länk till the Guardian)

Det är en allvarlig kritik och jag är bekymrad över det retoriska greppet att spela ut självuttryck mot korrektion. Diskussionen riskerar att bli ytlig och jag känner inte igen fenomenet. Har svenska lärare en undergiven hållning till barns språk?

Jag läser Claes Fürstenbergs samling krönikor Du vet att du är från Malmö och skrattar högt över ordbok för Fridhomies (länk – läs hela!)

Det pågår massor med forskning kring det som språkvetarna kallar ”språkbruk i flerspråkiga storstadsmiljöer”. Ett par sådana ord har blivit så vedertagna att de hamnat i SAOL (”guss” som betyder flicka, ”keff” som betyder dålig).

Däremot är det väldigt lite forskning kring ”Språkbruk i enspråkiga villaområden i Västra innerstaden med särskild betoning på Fridhem och Bellevue sjösida”. Och det är naturligtvis upprörande. Hur ska vi någonsin kunna mötas om vi inte talar samma språk? Svaret är ganska enkelt. Det är bara att börja plugga. Här är en första introduktionsparlör för enspråkiga villägare där några vanligt förekommande fraser översatts till malmöitisk ungdomsdialekt.

”Älskling, köper du med dig kräftstjärtar från Johan P?”

Översättning: ”Ey, bieetch, haffa du big fat kräft AAASSES från Joe the Pimp?”

”Vi är Fridhemsbor och vi trivs mycket bra med det”.

Översättning: ”Vi är Fridhomies och det är sjukt fett. Jag svär”.

Zlatan är en av de få som har tagit steget från Rosengård till Fridhem och jag hoppas att han lyckas göra sig förstådd. Till sist handlar det nog mer om status och vilja att kommunicera än formell språkskicklighet? Och en gnutta stilkänsla…

Piratenpriset och det fina folket

Posted on by
16

Jag smiter ner från marknadsplatsen till Kiviks by och utdelningen av Piratenpriset.

Det är en högkulturell tillställning och jag tror att “alla är där”. Brunnsmusik spelas och Piratenkantat läses. Temperaturen stiger något när den rödglödgad litteraturprofessorn Anders Olsson talar om Carin Mannheimers verk. Han rekommenderar oss att köpa boxen Svenska hjärtan eller leta reda på avsnittet där Torsten klipper ryamattan med gräsklipparen på Youtube. Jag hittar bara signaturmelodin och “Jävla radhus-Casanova“.

Till sist kommer den  sponsrande bankdirektören och håller tal till bygden och sitt företag. Församlingen skruvar generat på sig när han överlämnar en sparbössa och ber pristagaren sätta in pengarna på det lokala kontoret.

Carin Mannheimer avslutar med att hålla ett värdigt och roligt tal där hon beskriver sin tid i Lund på 50-talet utifrån två centrala ambitioner. Den ena var att bli av med oskulden och den andra att skriva en avhandling. Tyvärr blev det ingen avhandling men pristagaren menar att Piratenpriset smäller högre. Jag är beredd att hålla med.

Därefter drar det fina folket iväg på picknick vid Esperöds herrgård och jag återvänder till en het marknadsplats.

(Fortsättning följer)

Ödelagd – en lärarroman

Posted on by
2

Jag har sträckläst romanen Ödelagd av Henrik Valentin. Det är en bok som andas stark kärlek till trädgård, mat och dryck. Kanske är jag mer intresserad av huvudpersonen Helenas yrkesliv som lärare, än den uppslitande skilsmässa hon går igenom. För mig är det en omskakande upplevelse att läsa en skolberättelse u-t-a-n demonisering av dagens ungdom och dessutom möta många inspirerande exempel på hur Helena och hennes kolleger jobbar tematisk och ämnesövergripande med aktuella frågeställningar från populärkulturen.

Boken är lättläst (det tycker jag om på sommaren!) och har bra driv i språket. Normal läser jag inte böcker med blommor på omslaget och går långa omvägar runt feelgood-, och chiclithyllan, men Ödelagd kommer jag att bära med mig och rekommendera. Särskilt till trädgårdsintresserade och matglada lärare.

Boken har en egen blogg med extramaterial! Länk

Adlibris

“Sju barn lär sig läsa och skriva”

Posted on by
2

Jag läser Carina Fasts avhandling och kastas mellan hopp och förtvivlan. Det är en lysande text om små barns väg in i skriftspråket. Hennes slutsatser när det gäller förskolans och skolans  vilja och förmåga att ta tillvara barnens erfarenheter i undervisningen är ganska deprimerande. De flesta lärare verkar mer inspirerade av 1870-talets analytiska top down-modell och de känner antagligen väl igen sig i den språksyn som Jan Björklund driver fram.

Länk till en mycket lättläst och läsvärd avhandling