Att haja tugget liksom?

Det står en strid om språket och i England förfasar sig Londons borgmästare över att skolan inte bjuder hårdare motstånd mot de förflackningstendenser som finns i etniskt blandade miljöer:

Misplaced fear of interfering with self-expression has led to a damaging failure to correct pupils who communicate in an argot mixing linguistic influences from Cockney to Indian, according to a Centre for Policy Studies pamphlet commissioned by the London mayor, Boris Johnson (länk till the Guardian)

Det är en allvarlig kritik och jag är bekymrad över det retoriska greppet att spela ut självuttryck mot korrektion. Diskussionen riskerar att bli ytlig och jag känner inte igen fenomenet. Har svenska lärare en undergiven hållning till barns språk?

Jag läser Claes Fürstenbergs samling krönikor Du vet att du är från Malmö och skrattar högt över ordbok för Fridhomies (länk – läs hela!)

Det pågår massor med forskning kring det som språkvetarna kallar ”språkbruk i flerspråkiga storstadsmiljöer”. Ett par sådana ord har blivit så vedertagna att de hamnat i SAOL (”guss” som betyder flicka, ”keff” som betyder dålig).

Däremot är det väldigt lite forskning kring ”Språkbruk i enspråkiga villaområden i Västra innerstaden med särskild betoning på Fridhem och Bellevue sjösida”. Och det är naturligtvis upprörande. Hur ska vi någonsin kunna mötas om vi inte talar samma språk? Svaret är ganska enkelt. Det är bara att börja plugga. Här är en första introduktionsparlör för enspråkiga villägare där några vanligt förekommande fraser översatts till malmöitisk ungdomsdialekt.

”Älskling, köper du med dig kräftstjärtar från Johan P?”

Översättning: ”Ey, bieetch, haffa du big fat kräft AAASSES från Joe the Pimp?”

”Vi är Fridhemsbor och vi trivs mycket bra med det”.

Översättning: ”Vi är Fridhomies och det är sjukt fett. Jag svär”.

Zlatan är en av de få som har tagit steget från Rosengård till Fridhem och jag hoppas att han lyckas göra sig förstådd. Till sist handlar det nog mer om status och vilja att kommunicera än formell språkskicklighet? Och en gnutta stilkänsla…

Om Editor

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Österlen, Litteratur, Personligt, Politik, Språk, Utbildning, Värdegrund och märktes , . Bokmärk permalänken.

43 kommentarer till Att haja tugget liksom?

  1. Plura skriver:

    Ja vad ska man säga om skolans språklärande. Inte vet jag, men ibland när vi diskuterar diskriminering och kränkningar på utbildningar jag kör är det slående att förståelsen av ord och kulturella skillnader slår igenom i ordförståelsen.

    Så svensklärarna kanske skulle ägna lite tid till att diskutera ords betydelse också och inte bar adjektiv, verb, subjekt och meningsbyggnad.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jag tror att en del av lärarens maktbas ligger i att representera ”det rätta” och då blir populärkulturen i alla dess uttryck väldigt hotfull. Antagligen erbjuder grammatiken en neutral plats där maktutövningen blir vacker och osynlig?

      Gilla

      • Morrica skriver:

        Språk är makt.

        Att säga något annat är rent hyckleri. Den som har förmågan att uttrycka sig väl har förmågan att nå fram med sitt budskap. Den som har förmågan att tala med bönder på bönders vis och lärde på latin har förmågan att nå fram till ännu fler med sitt budskap.

        Min bestämda uppfattning är att svenska skolelevers genomsnittliga förmåga att uttrycka sig sjunker som en sten. Det är ett sorgligt faktum, och med den sjunker deras möjligheter till inflytande och makt. Detsamma gäller svenska skolelevers läsförmåga. Jag pratar inte om avkodning nu, jag pratar om förmågan att ta till sig innehållet, läsa mellan raderna och analysera texter.

        De som sjunker snabbast och djupast är elever från utsatta områden, från områden där den akademiska traditionen är svag, arbetslösheten ofta hög, bildningsnivån låg och kommunernas intresse för att satsa resurser på skolan än lägre.

        Språk lever, det utvecklas, förändras, växer och är i ständig rörelse. Så är det, och så ska det vara. Nya ord tillkommer, och gamla, ibland uttjänta, ibland ersatta med mer träffande, sjunker ner i glömska och försvinner. Om en lärares maktbas ligger i att representera ‘det rätta’ och detta ‘rätta’ upplevs gammaldags, klumpigt och irrelevant för eleverna förstår jag att populärkulturen kan kännas hotfull.

        Lösningen är inte att begränsa sig till det eleverna redan är bekanta med, men kan ofta vara att ta avstamp i detta.

        Gilla

        • Mats skriver:

          Klokt!

          Du skriver att det är förmågan att uttrycka sig som har sjunkit – jag tolkar den engelska texten som en rädsla för något annat. att språket håller på att förändras och att det inte längre är drottningens engelska som håller samman imperiet.

          Men kanske är det engelska klassamhället av en annan dignitet. Samtidigt hart de en längre erfarenhet av mångkulturalitet som gör frågan komplicerad.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Tack.

          Det är stor skillnad på ett litet provinsiellt och internationellt sett obetydligt språk som svenskan och ett globalt, världsomfattande världsspråk som engelskan, men den tendens som talas om i citatet, den förskrämt politiskt korrekta rädslan att rätta elevernas språk i någon slags ogrundad tro att man i samma handling ska reducera deras lust att uttrycka sig och deras kreativitet, är densamma.

          Man kan jämföra med bildskapande: i skräck för att störa bildskapandeprocessen genom att introducera nya verktyg gömmer man akvarellfärgerna, akrylfärgerna, oljefärgerna, de stora dukarna, stafflierna, paletterna och penslarna högt uppe i skåpen, låser in dem och låter eleverna fortsätta med vaxkritor och kopieringspapper.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jag tror att det är minerad mark. Det går att se skolan som en enkel kvalificeringsinrättning. Barnen får möta en expert som förmedlar avgränsade färdigheter inom de ramar som ämnestraditionerna erbjuder.

          En annan vision är skolan som oförutsägbar mötesplats där lärarens expertposition ständigt är utsatt för förhandling.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Minerad mark röjer man.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Det är många som har lärt sig skutta. fast det är ingen vidare strategi – i alla fall inte för den andra generationen som har glömt bort var minorna är nedgrävda.

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Eller den tredje, som aldrig får veta det utan för nöja sig med att veta att dit går man inte.

          Nej, man röjer.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Röjer- vad betyder det egentligen? Ut och röja på krogen har en helt annan laddning än minröjning som är ett precisionsarbete.

          Här på Österlen röjde man stenig mark och resultatet blev dålig jord och två meter breda gärden. Funkar den bilden?

          I Norrland var det väl mer svedjebruk, som också verkar vara en drastisk metafor för räjandets ädla konst.

          Man kan också se det enkelt:
          – skiten ska bort!

          Gilla

        • Morrica skriver:

          I det här fallet, eftersom du valde metaforen minerad mark, är väl betydelsen ganska enkel och jag har svårt att i sammanhanget se poängen med associationsleken:

          Man röjer bort minorna.

          Antingen genom att detonera dem (en riskfylld, men rask, metod som kan innebära konsekvenser även för kringliggande områden) eller man tar den något säkrare, långsammare metoden och desarmerar dem en efter en. Vilken metod man väljer beror mycket på situation, behov och vilka resurser man har till hands. Det finns alltid en risk att man missar en mina eller två som rätt som det är utlöses av en oskydlig förbivandrare.

          Att minera mark är något som, trots att det kan tyckas vara en god idé i stunden, ofta kostar mycket mer än det ger.

          För att raskt och brutalt lämna bildspråket:

          Att hjälpa eleverna att utveckla sitt språk innebär inte att man tar ifrån dem något, utan att man tillför.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Det är nog säkrast att vi lämnar landet Metaforien innan det blir alldeles för spännande. Som program håller jag helt med dig – bildning tillför!

          Frågan är varför så många upplever att de lämnar en bit av sig själv hemma när de ger sig in i den där andra världen?

          Och samvetsfrågan till mig själv är hur jag kan göra studenternas erfarenheter viktiga – samtidigt som utbildning innebär en total omprogrammering på många plan?

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Metaforien är lite som Underlandet, saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara.

          Det är en adekvat fråga – rent spontant tänker jag ‘för att de är rädda att inte duga om de visar upp den biten’. Kan det vara så eländigt, tro?

          Gilla

        • Mats skriver:

          Jo den där skräcken för att bli avslöjad som ”ovärdig” skulle jag gärna vrida nacken av….

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Tänk om det vore så enkelt. Den är ju faktiskt ofta rätt befogad, den där skräcken, på ett plan.

          Gilla

  2. Mats skriver:

    I rapporten nämns också att det är de vita arbetarklassföräldrarna som är minst intresserade av sina barns skolgång. Går detta att diskutera utan att moralisera?

    Gilla

    • Plura skriver:

      Troligen inte.

      Samtidigt har det väl varit så i den klassen att bokliga kunskaper inte är viktigt. Gäller bara att han nödtorftiga färdigheter för att börja jobba. Problemet är att det samhället har vi inte längre i Sverige. De som inte skaffar sig kunskap blir ohjälpligt åsidosatt.

      Gilla

      • Morrica skriver:

        Jag tror att det inte är helt ovanligt att det bakom föräldrarnas markerade ogillande, ibland rent av förakt, mot akademiker och böcker döljer sig en rädsla för att barnen rätt som det är ska kunna mer än vad föräldrarna kan, att de ska börjar röra sig i kretsar där föräldrarna kan komma att betraktas som tölpiga, obildade och dumma.

        Jag tror också att en del av lösningen, givetvis inte hela men en del, faktiskt vore att lyfta föräldrarnas bildningsnivå ett snäpp eller två.

        Gilla

      • Mats skriver:

        Jag tror att det finns något motsägelsefullt här. När jag möter de här människorna med sin aggressiva t-tröjor på Kiviks marknad tror jag att det underliggande budskapet är:
        – Kom inte hit och försök lyfta min djävla bildningsnivå!

        Gilla

        • Morrica skriver:

          Det är klart det är! För under detta underliggande budskap ligger, är jag helt övertygad om (kom ihåg att jag härstammar från bondesamhället, så jag baserar min övertygelse i de erfarenheter jag gjort där) budskapet:

          – För jag vet redan om att du kan mer än mig, och det får mig att känna mig dum och mindre värd. Och det vill jag inte att någon ska veta, för då riskerar jag mitt anseende där det räknas, på bygden, hos min familj och hos mig själv, därför biter jag dig om du kommer för nära och hånar dig när du är på avstånd!

          Folkbildning, folkbildning och åter folkbildning är medicinen. MrsS har en poäng i sitt inlägg nedan. Att vi akademiker kommer med våra mjuka händer och bleka kinder, i opraktiska skor och tillgjorda kläder, och tror att folk har tid att sätta sig och läsa böcker blir bara fel. Skulle det däremot komma från någon som talar så man förstår, som ser ut som folk och förstår vad som är viktigt i livet blir det genast en annan sak.

          Från folk till folk, det är lite samma sak som det som pratas om i Anne-Marie Körlings blogg, om vänskapen som finns i okunskapen.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Att göra okunskapen mindre hotfull och göra akademin mindre högfärdig – två sidor av samma mynt. Och ett mycket värdigt projekt inför hösten!

          Gilla

      • Morrica skriver:

        Sen 1868 still going strong, det är folkbildningen det.

        Gilla

  3. MrsS skriver:

    Vit arbetarklass lever förmodligen i ett stort vakuum där förr arbetarrörelsen, folkbildningen, studieförbunden, folkets hus, läsrörelsen, fackföreningsrörelsen verkade. Arbetarklassen bildade sig. Vad som hänt med dessa rörelser vet vi, men vad som hänt inuti folk som gör att de kan gå med på att köpa t-shirt som dem ovan, det övergår mitt förstånd. Könsrollsanalys? Plura och Anders BW! 😉

    Gilla

    • Mats skriver:

      Det kan också handla om den inte så ofta diskuterade spänningen stad-land!

      Jag möter en demonstrativ hållning i de här korkade tröjorna som trotsar min analysförmåga.

      Gilla

    • Plura skriver:

      Kan se den polarisering stad och land.

      Men du har en annan polarisering, den mellan de samhällen där industrier var förhärskande förr och till viss del idag. I dessa samhällen hade du en väldigt tunn utbildad elit och en bred massa som jobbade i verkstan eller på bruket. Där gällde det att snabb hyva av skolan och börja arbeta.

      Det mönstret ser även i dag i på mindre och medelstora orter med bred bas av låg utbildningsnivå. De kallas allmänt för glesbygd och den finns inte bara i Norrland.

      Gilla

      • Mats skriver:

        Aha – du menar att industriernas hårda arbetsdelning och uppdelning styrande-styrda skapade de här kategorierna?

        Idag när vi har självstyrande grupper och lärande organisationer inom arbetslivet har mönstren delvis luckrats upp. Men det är klart om du inte förväntas tänka under 8 timmar är det svårt att ställa om till något annat efter jobbet. Då är det lättare att ta på sig en plump t-tröja.

        Gilla

        • Morrica skriver:

          Jag ser tröjorna annorlunda än du gör.

          Diskussionen tangerar den vi förde någonstans någon gång om svårigheten med att vara nörd i ett arbetarsamhälle – inte bara blir man betraktad som underlig och vek, man blir också ett slags hot mot den gängse kulturen på platsen. Man förhäver sig, man betraktas som en som tror sig vara förmer och för fin för verkstadsgolvet.

          I botten ligger givetvis rädslan hos belackarna för att själva bli betraktade som obildade, tölpaktiga, dumma och efter. Bättre då att göra dygd av bristerna och skratta innan man blir skrattad åt!

          Gilla

        • Mats skriver:

          Det är nog en bra strategi! Ironi – utan att veta om det?

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Vem är det som inte vet om det, menar du? Du eller de? De är nog så medvetna om det, tror du inte?

          Gilla

        • Morrica skriver:

          (de unga med akademikerdrömmar, tänker jag på då, inte belackarna, insåg att det blev fasligt otydligt)

          Gilla

        • Mats skriver:

          Ironi är väl det svåraste som finns? Ibland är jag rädd att det snarare blir en distanserad livshållning än ett analytiskt och retoriskt grepp.

          Men jag är inte människa att reda ut det!

          Om humor tänker jag att det ofta handlar om vår skräck för att göra bort sig och det roligaste som finns är pompösa människors tillkortakommande (Läs Fawlty towers)

          Gilla

        • Mats skriver:

          Ironi är väl det svåraste som finns? Ibland är jag rädd att det snarare blir en distanserad livshållning än ett analytiskt och retoriskt grepp.

          Men jag är inte människa att reda ut det!

          Om humor tänker jag att det ofta handlar om vår skräck för att göra bort sig och det roligaste som finns är pompösa människors tillkortakommanden (Läs Fawlty towers)

          Gilla

        • Morrica skriver:

          Humor är som språk, ständigt i förändring.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Visst förändras det och vi skrattar åt olika saker i olika samhällsklasser, men vad tror du om Freuds tes (att det alltid finns en underton av dold aggressivitet?) som på något sätt skulle hålla samman mänskligheten över tid?

          Vi kanske inte ska diskutera samma sak på två ställen. Vi löser det hos dig!
          http://curiousheathen.wordpress.com/2010/07/20/det-finns-ett-samband-mellan-mineralvatten-stavning-och-grammtik/#comment-1119

          Gilla

  4. Pingback: Att tala med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin « You're no different to me

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s