Kanske är det ofint att föra frågan på tal just idag?



 Jag delar inte Wolodarskis analys av datorspelens betydelse.

Men är glad att diskussionen lever och att begreppet ANTIPLUGGKULTUR inte nämns.

Hittade den här intervjun från en annan tid. Oron för pojkarna är ingen ny fråga.

Ibland tror jag att retoriken om “det kompetenta barnet” är ett missförstånd



Tanken på att barns förmåga att ständigt välja fritt har ökat  behöver inte vara ett tecken på kompetens. Jag återkommer till den här bilden.



Och det här radioprogrammet:

Vetenskapsradion den 26/1

#afkrektor15

Länk

Sveriges position…



Om bilden – Vetenskapsradion



Skulle det vara bra för män att inte ha manliga kollegor?



Jag funderar på om det här avslutande citatet i Mia Heikkiläs intervjustudie med 19 män på förskollärarutbildningen sammanfattar budskapet? Om männen är ensamma blir de liksom mindre patriarkala.

Varför tänker jag på gisslansituation och Stockholmssyndrom?

Länk

Är det något fel på pojkarna?

Jag möter ofta åsikten att barnets kön inte är intressant. Sedan läser jag om könsfördelningen bland de barn som personalen anser borde få särskilt stöd (pojkarna är kraftigt överrepresenterade).

Länk

Är det något fel på pojkar i största allmänhet – eller är det förskolans verksamhet som inte lyckas möta dem?



Fast det här visste vi väl om? Jag undrar om det finns en s.k. “Antipluggkultur” även i förskolan?