Det ser spännande ut. Fasaden skiftar karaktär efter ljuset.
Det ser spännande ut. Fasaden skiftar karaktär efter ljuset.

Jag delar inte Wolodarskis analys av datorspelens betydelse.
Men är glad att diskussionen lever och att begreppet ANTIPLUGGKULTUR inte nämns.
Hittade den här intervjun från en annan tid. Oron för pojkarna är ingen ny fråga.
Tanken på att barns förmåga att ständigt välja fritt har ökat behöver inte vara ett tecken på kompetens. Jag återkommer till den här bilden.
Och det här radioprogrammet:

En provisorisk styrelse är konstituerad och årsmötet är planerat. Den 17/4 träffas vi på Orkanen i Malmö. Läs mer på hemsidan
Länk

I min värld är förskolan en form av pedagogisk omsorg. Det är dags för förskolan att ta tillbaka det.
Den här definitionen borde även innefatta förskolan.
Jag funderar på om det här avslutande citatet i Mia Heikkiläs intervjustudie med 19 män på förskollärarutbildningen sammanfattar budskapet? Om männen är ensamma blir de liksom mindre patriarkala.
Varför tänker jag på gisslansituation och Stockholmssyndrom?
Jag möter ofta åsikten att barnets kön inte är intressant. Sedan läser jag om könsfördelningen bland de barn som personalen anser borde få särskilt stöd (pojkarna är kraftigt överrepresenterade).
Är det något fel på pojkar i största allmänhet – eller är det förskolans verksamhet som inte lyckas möta dem?
Fast det här visste vi väl om? Jag undrar om det finns en s.k. “Antipluggkultur” även i förskolan?