Folkbildning om språk

Jag är lite trött på bilden av mig själv som argsint bloggare. Därför är det kul berömma den lokala tidningen för att den tar sitt ansvar och sprider kunskap om barns språkutveckling

http://sydsvenskan.se/inpalivet/article416890/Spraket-borjar-med-ogonkontakt.html

http://sydsvenskan.se/inpalivet/article416902/Barn-lar-sig-prata-utan-ord.html

Kanske behövs det en gnutta svalkande lugn i debatten om barns språk. Politiker tycks ha antagit ett orosperspektiv som blåser upp behovet av experter.

De flesta barn lär sig tala, förstå, läsa och skriva – trots skolan.

vv

Om vetenskap funnes

Debatten om genusvetenskap rullar vidare på SvD och nivån pendlar. Ett spår handlar om vad vetenskaplighet egentligen är och de tvärsäkra påståendena flyger genom luften. Sällan har naturvetenskapen framträtt med så totalitära och naiva anspråk. Oförmågan att förstå eller intressera sig för andra forskningsansaster är deprimerande och när denna arrogans paras med banalt nyttotänkande, primitivt hat mot vänster och feminism – då är det nog klokast ligga lågt.

Vetenskap

Image by Cool Text: Logo and Button GeneratorCreate Your Own

Som lärare är det aldrig för sent att hålla en liten föreläsning och jag tänker försöka sammanfatta en personlig hållning till vetenskapen. Oliver och Wittgenstein diskuterar på en nivå där jag inte känner mig bekväm. För mig gäller det att balansera mellan idealism och relativism utan att tappa fotfästet.

När jag möter studenter som ska skriva examensarbete brukar jag tänka i fyrfältsmodell. Forskningsfrågorna kan vara:
1) Angelägna/ mindre angelägna besvara
2) Enkla att besvara trovärdigt/ svåra att besvara trovärdigt

Varje fält har sina problem och möjligheter, men även mindra angelägna frågor som är svåra att besvara kan visa sig öppna nya fält. Mänskligheten är troligen inte överens om vilka frågor som är angelägna.

Ett vanligt sätt att förenkla en fråga är att avgränsa den. Då skär vi bort sådant som inte går att kontrollera och använder det klassiska laboratiumexperimentet som vetenskaplig förebild. Kriterium för god forskning har en stark tradition här – men vi betalar ett högt pris för förenklingen. Inom psykologi och pedagogik är det ofta komplexa samspel som är intressanta och individuella studier av lärande missar viktiga dimensioner.

Men i grunden är nog vetenskapssamhället överens – det är en styrka att veta VAD som ska undersökas. I mitt exempel ska vi undersöka en samling sten.

sten1

Bilden föreställer stenar fotograferade i strandkanten vid Knäbäckshusen den 18/8 2008. Frågan är nu om frågan gäller:
1) De egentliga fysiska stenarna
2) Bilden av stenarna
3) Vår tolkning (upplevelse) av bilden

En naturvetare skulle antagligen avfärda alternativ 2 och 3 som ointressanta och kasta sig in i jakten på sanningen om stenarna.

Ur en ontologisk aspekt är det viktigt att klargöra om stenarna verkligen finns, om de alltid har funnits eller när de framträder som självständigt objekt. När blev stenen sten och när upphör den att finnas till?

En epistemologiskt intresserad forskare skulle kanske lägga större vikt vid frågan om huruvida det är möjligt att veta något om stenarna. Med vilken rätt hävdar vi att dessa föreställningar är sanna?

Den metodologiskt sinnade forskaren fokuserar på vägen. Hur gör jag för att erövra och pröva kunskapen. Kampen mellan deduktiv (tesprövande) och induktiva (sökande) förhållningssätt är hård men det är svårt att se hur endera sidan klarar sig utan den andra.

sten3

Naturvetaren kanske frestas att söka sanningen om varje sten och möjligheten att genom kemisk analys beskriva den in i minsta beståndsdel tror jag är lockande. Sanningen om Knäbäckshusens stenar resulterar sannolikt i en katalog av verifierbar data. På detta sätt arbetade språkvetenskapen under 70-talet i sina försök att reducera språket till sina minsta beståndsdelar. Sanningen om hur språket fungerar och utvecklas var svår att uppnå genom dessa beskrivningar. På samma sätt är det svårt att fånga stenarnas förändring över tid genom liknande beräkningar. Det är för komplicerat och sanden, vinden och strömmarnas inverkan är svåra att reducera till formler.

sten4

Jag utbildar lärare och de senaste åren har stora förhoppningar knutits till att vetenskapen ska ge svar på skolans problem. Regeringen berömmer sig om att presentera evidensbaserade metoder mot mobbning och delar av forskarsamhället vrider sig generat inför denna retorik. Tron på att lösa komplicerade problem genom enkla metoder döljer oförmågan till djupare analys.

Idag är forskning en karriärväg och ett sätt att ge landets högskolor prestige, eller som det heter “excellence”. Därför anställs enbart disputerade personer på landets lärarutbildare – deras forskarbakgrund ses som en garanti för intellektuell kvalitet. Lärarexamen och undervisningserfarenhet har inte samma status idag. Det finns ingen forskning som bevisar att denna forskarbakgrund skulle vara en garanti för kvalitet i utbildningen. Forskningen har valt att inte beforska sig själv.

På Svenska dagbladet kokar populismen och dess försök att skilja ut nyttig forskning från annan. Om debatten medverkar till att göra genusvetenskapen mindre ideologisk kanske det för något gott med sig.

Genusvetarhatet på Svenska dagbladet

Genus

genushat (debatten i pdf-form – läs bakifrån)

Jag har en lite underlig position och är därför en aning svävande i den debatt om genusvetenskap som rasar på Svd utifrån Tanja Bergkvists artikel. Min bakgrund som man i förskolan gör att jag har stött på en hel del underligheter i feminismens och genusvetenskapens namn. Jag har upprepade gånger kritiserat genuspedagogiken för att vara normativ och kompensatorisk. Just nu jobbar jag med att rekrytera män till lärarutbildning och det blir ett ganska meningslöst projekt om könsskillnader i grunden ses som obehagliga och farliga sociala konstruktioner.

Se länkar under Genus

Egentligen borde jag glädjas över att debatten äntligen kommit igång – men sen läser jag igenom inläggen en gång till och upptäcker att det är ingen debatt. Genusvetarna har dragit sig undan och låter det hela blåsa över.

Jag förstår dem – tonläget är uppskruvat i falsett och argumenten ofta en blandning av naiv puristisk vetenskaplighet (empirism-positivismen) och allmänt revanschistiska hatutbrott mot sossesverige. Ur detta kan inget gott komma.

vinoud

Mitt liv som IT-entusiast 2

Är IT ett perspektiv eller ett innehåll? Sådana underliga frågor uppstår när lärarutbildare försöker beskriva vad blivande lärare ska kunna. Begreppet digital kompetens glider mellan fingrarna och vi famlar efter sätt att göra utbildningen modern.

Under tiden förändras världen snabbt och själva diskussionen riskerar att bli föråldrad innan orden har lämnat munnarna.

“Vägen till skriftliga omdömen”

Den 9/3 kommer Anne-Marie Körlings bok Vägen till skriftliga omdömen ut. Redan nu går det att smygläsa och ladda hem avsnitt från det stora förlaget!

Länk

Om boken är hälften så bra som hennes blogg (och det är den – det vet jag) så är alla läsare att gratulera!

Billig är den också.

Mitt liv som IT-entusiast

Jag kommer från en inspirerande LTIC-föreläsning om PC-tablets och smartboard. Anna från Nacka berättar om hur alla barnen har egna datorer och vilka vinster de gör genom denna investering. Samtidigt diskuterar mina kolleger vad en nyexaminerad lärare måste kunna och det är svårt att inte drunkna i den tekniska aspekten.

Då hittar jag länken hos Anne-Marie till en verkligt rolig demonstration av smartboardens möjligheter och plötsligt känns de tekniska svårigheterna mer uthärdliga.

smart

Malmös skarpaste hjärnor slår till?

Reepalus förslag om att låta elever betygsätta lärare drar igång och i papperstidningen läser jag vad det är för påståenden som enkäten bygger på. Metodologiskt är det underligt och jag tror varken att avsändaren eller de svarande förstår vad det är som efterfrågas.

Min lärare bryr sig lika mycket om vad jag lärt mig på annat sätt än i skolan

Om läraren varken bryr sig om vad eleven lärt sig hemma eller i skolan – då ska eleven ge betyget 5 (jag håller med fullständigt – glad gubbe)

Min lärare tycker att elever och lärare är lika viktiga

Om läraren tycker att eleverna är mycket viktigare – då bör eleven sätta en 1 (håller inte alls med – sur gubbe)

Suck. Detta var värre än jag trodde.

Att vara lärare är en utsatt position

Två nyheter korsar varandra. Länk.

Mittuniversitetet har infört förbud mot att spela in ljud och bild på föreläsningarna. Universitetsledningen har vidtagit åtgärden på grund av lärarnas rädsla att hamna på Youtube. På den populära internetsajten finns mängder av roliga och ibland pinsamma filmsnuttar att beskåda, dock inga med Mittuniversitetets personal.

Den andra handlar om den amerikanska trenden att studenter betygsätter lärare på webbplatsen Studenter tycker till.

Syftet med StudenterTyckerTill.se är att erbjuda studenter oberoende vägledning och möjlighet att göra sina röster hörda.

Jag sitter och försöker förbereda en föreläsning om spel och inser att materialet håller på att växa mig över huvudet och att en del av de 300 studenterna kommer att bli besvikna.

Den grupp som inte har läst igenom de anvisade kunskapsöversikterna undrar antagligen varför jag inte sammanfattar dessa. Bilden av läraren som vägvisare och underlättare är djupt förankrad i studentgruppen. Så antagligen kommer jag att läsa högt ur Medierådets och Ungdomsstyrelsens rapporter.

Den grupp som har läst rapporterna undrar antagligen varför jag ska tala om det som de redan har läst sig till. De förväntar sig en knivskarp och personlig analys som vi utvecklar tillsammans i dialog. Så antagligen kommer jag att försöka föra någon form av samtal trots att flertalet inte känner sig delaktiga.

En tredje grupp är mer nyttoinriktade och mäter en föreläsnings värde i förhållande till dessa användbarhet vid tentan. Då kan jag använda tiden till att ge vinkar om hur examinationen ser ut och hur svaren bedöms.

En fjärde grupp är experter på ämnet och undrar antagligen hur någon som inte ens har tagit sig upp till level 30 i World of Warcraft vågar uttala sig i ämnet. Super Mario och Wiigolf är inga tunga meriter.

Det går säkert att hitta andra grupper jag kommer att göra besvikna – storföreläsningsformen har sina begränsningar och ofta undrar jag om det är försvarbart att samla så många studenter under så storslagna förespeglingar.

Poängen är att jag som lärare måste skiljas från min längtan efter den perfekta utvärderingen. Mina kunskaper om vem studenten är och vad hon behöver är bristfälliga och tanken på att göra alla nöjda riskerar att bli ett omöjligt och kvävande krav. Om jag därtill antyder att många lärare lider av narcissistiska drag och är mycket beroende av bekräftelse så har jag inte sagt för mycket.

Betygsatt och uthängd på Youtube samlar jag ihop resterna av mitt självförtroende och går vidare. Det är aldrig för sent att ge upp.

Tack Elza för tipset


In i väggen – av uttråkning

tegel

Att arbeta på högskola innebär ett visst mått av frihet när det gäller arbetstider. Å andra sidan finns det ingen gräns för hur mycket energi det går att lägga ner de olika uppgifterna. Du kan alltid läsa igenom de 40 skrivningarna en gång till för att skydda dig mot den hemska misstanken att din rättning inte är 100 % rättvis. Du kan alltid göra ett VFU-besök till – studenten hade kanske en dålig dag. Du kan alltid engagera dig i det långsiktiga strategiska arbetet ännu mer – någtonstans vilar högar av olästa visionsdokument som skulle kunna förklara vad som är meningen med det hela.

Samtidigt finns det en smygande upplevelse av hotfull tråkighet som några forskare (Wikipedia) nu har satt namnet bored out på och formulerat kriteriefrågor till. Från E24

Så vet du om du är på väg att bli sjuk av understimulans på jobbet

1. Fixar du med privata göromål på arbetstid?

2. Känner du dig understimulerad eller uttråkad?

3. Låtsas du ibland att du jobbar, fastän du i själva verket inte har något att göra?

4. Är du trött och utarbetad på kvällarna, fastän du inte har haft särskilt hög stressnivå under arbetsdagen?

5. Är du missnöjd med det jobb du har?

6. Känner du att ditt arbete inte är riktigt meningsfullt?

7. Skulle du kunna arbeta mer effektivt än vad du gör nu, det vill säga jobba undan uppgifter snabbare?

8. Skulle du hellre göra något annat, men känner att det tar emot, eftersom du kanske skulle tjäna sämre om du bytte?

9. Skickar du privata mejl till dina kolleger under arbetstid?

10. Har du lågt intresse för det du gör på jobbet, eller saknar du helt intresse för dina arbetsuppgifter?

Har du svarat ja på fler än fyra frågor är det enligt Philippe Rothlin och Peter R Werder tecken på att du är understimulerad på jobbet.

Som förskollärare och förälder brukade jag säga att det är bra för barn att ha lite tråkigt ibland. Nu är det dags att pröva teorin på vuxenlivet och mig själv.

Fast jag jag har en del knep att hålla undan ledan.

Digital kompetens och HUT

Man vill inte verka gnällig.

Man vill vara positiv.

Man ska vara tacksam att man har jobb.

Man ska veta att det finns många som har det värre.

Man ska inte använda ordet “man” i onödan – om man inte försöker dölja vem det egentligen är som bär fram åsikten.

Så…

Jag har tidigare kritiserat Lärarutbildningsutredningens HUT:s syn på IT-frågor och känt mig ganska ensam i mina bekymmer. Därför är det skönt att läs Umeås remissvar.
Länk

hogskola1

Nu har jag stora förhoppningar om att Malmö högskola lyckas formulera sig lika väl.