Genusvetarhatet på Svenska dagbladet

Genus

genushat (debatten i pdf-form – läs bakifrån)

Jag har en lite underlig position och är därför en aning svävande i den debatt om genusvetenskap som rasar på Svd utifrån Tanja Bergkvists artikel. Min bakgrund som man i förskolan gör att jag har stött på en hel del underligheter i feminismens och genusvetenskapens namn. Jag har upprepade gånger kritiserat genuspedagogiken för att vara normativ och kompensatorisk. Just nu jobbar jag med att rekrytera män till lärarutbildning och det blir ett ganska meningslöst projekt om könsskillnader i grunden ses som obehagliga och farliga sociala konstruktioner.

Se länkar under Genus

Egentligen borde jag glädjas över att debatten äntligen kommit igång – men sen läser jag igenom inläggen en gång till och upptäcker att det är ingen debatt. Genusvetarna har dragit sig undan och låter det hela blåsa över.

Jag förstår dem – tonläget är uppskruvat i falsett och argumenten ofta en blandning av naiv puristisk vetenskaplighet (empirism-positivismen) och allmänt revanschistiska hatutbrott mot sossesverige. Ur detta kan inget gott komma.

vinoud

Om Editor

http://tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Webmaster http://etenjournal.com Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Genus, Högskola, jämställdhet, Lärarutbildning, media, Personligt, Politik, Utbildning. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Genusvetarhatet på Svenska dagbladet

  1. oliver skriver:

    Jag förstår dem också. Jag satt och följde den här så kallade debatten med stigande fascination under gårdagen och blev mer och mer förundrad.

    Det är ju ganska klart att det inte är speciellt mycket forskning som skulle kvalificeras som vetenskap enligt de krav som ställs i de olika inläggen.

    Samtidigt så sitter jag och funderar på om det inte finns lite problem med att en stor del av den samhällsvetenskapliga forskningen har hamnat så långt ifrån de sk vanliga människorna. Det kanske inte bara är de vanliga människorna reaktionära reaktioner som är problemet här.

    Lite mer respekt för den logiska positivismens grundregler, som att inte generalisera från enstaka fall, att behandla begrepp som teoretiska konstruktioner och inte existerande och objektiva fakta, att i alla fall försöka skilja på värdepåståenden och fakta, att ange och argumentera kring alternativa hypoteser, att erkänna sig besegrad när ens hypoteser har blivit falsifierade i stället för att försöka förklara bort empirin och så vidare.

    Jag säger absolut inte att all genusvetenskaplig forskning negligerar det här, men efter några års frånvaro från universiteten så har jag kommit tillbaka som lärarstudent och jag måste nog säga att jag tycker att mycket av forskningen som jag läst andas ett sorts negligerande av empiri och ett uppvärderande av teoribildningen (Är det det här som du menar med att forskningen är normativ och kompensatorisk?).

    Och om jag, och en stor del av mina kurskamrater, upplever det så, så kanske det inte är så konstigt den upplevelsen delas av dem som bara får resultaten av forskningen genom massmedia där de mer spektakulära rönen får uppmärksamhet och där nyanserna i begrepp som ”manligt”, ”kvinnligt”, ”makt” och ”inkomstskillnader” reduceras till intet.

    En sorts didaktik för genusvetare, eller en träning i att ödmjukt kommunicera sina ofta kontroversiella resultat till en icke-akademisk publik kanske skulle behövas.

    Gilla

  2. oliver skriver:

    För övrigt så har jag nu läst hela ansökan. Den är i och för sig ganska rörig och svår att förstå, men jag tycker nog att det verkar vara ett ganska intressant upplägg.

    Här är länken för den som vill läsa:

    Klicka för att komma åt trumpet.pdf

    Gilla

  3. Mats skriver:

    Jo det har funnits något sekteristiskt självbelåtet som jag tror är väldigt provocerande. När riksdagsbeslutet togs om könsmaktsordning som genomgående åerspektiv togs blev det en farlig situation och nu skördar vi hämndlystnaden.

    Det kanske går att komma förbi med pedagogiska knep – men jag vet inte om det finns någon vilja till förståelse hos de grupper som firar triumfer på Svd? Kanske behöver genusvetarna de här reaktionerna för att legitimera sig själv också.

    Det är något ganska populistiskt över hela tanken på att låta alla ansökningar gå genom folkdomstolen och jag tror att det skulle bli feg forskning om vi släpper lös pöbeln från övre Östermalm.

    Tack för länken – jag har sett värre och diskuterar gärna musik utifrån föreställningar om manligt/kvinnligt!

    Ha en bra vecka!

    Gilla

  4. Wittgenstein skriver:

    @oliver

    ”Lite mer respekt för den logiska positivismens grundregler, som att inte generalisera från enstaka fall, att behandla begrepp som teoretiska konstruktioner och inte existerande och objektiva fakta, att i alla fall försöka skilja på värdepåståenden och fakta, att ange och argumentera kring alternativa hypoteser, att erkänna sig besegrad när ens hypoteser har blivit falsifierade i stället för att försöka förklara bort empirin och så vidare.”

    Det finns lite problem med det här, kanske främst för att alla de saker du nämner(i början ”realism” istället för nominalism till falsifikationism i slutet) inte är ståndpunkter som är vitt spridda eller accepterade. De två jag nämnde inom paranteserna är i första fallet en debatt som pågått de senaste tre tusen åren, och där socialkonstruktivismen(i den mån den är en sammanhängande teorigrupp) är ganska stark för tillfället, i det andra fallet en teori som inte haft några starka anhängare sen Popper(och folk fattar ofta inte hur radikal han var).

    I min erfarenhet så är det inte särskilt många förutom folk som håller på med vetenskapsteori eller metodfrågor som har nån koll på det här, därför blir också utvärderingen av olika former av metoder inom genusvetenskapen väldigt dåliga. En vanligt förekommande mistag är att man tolkar tanken om sociala konstruktioner väldigt ogeneröst(något som kanske är kvar sen ”the science wars”).

    Aja, min poäng är att varenda ”kriterium” du nämner förutom argumentation om alternativa hypoteser är väldigt problematiska. :/

    Gilla

  5. Mats skriver:

    Problemet är väl att genusvetenskapen ofta upptråder med normativa anspråk inom t.ex. pedagogik och då blir det lätt starkt ideologiserat.

    Jag tolkar svd-debatten som om det ligger en rädsla för att staten ska forska fram en ”genusgodkänd” musik och sen tvinga på folket den.

    Denna oro tycker jag inte att musikvetarna ska behöva ta ansvar för. Om jag tolkar ansökan rätt handlar det om att undersöka föreställningar om manligt/kvinnligt i förhållande till viss musik och det är nog bara i paranoida matematikers ögon som någon verkligen tror att klanger skulle ha dessa kvaliteter i någon mätbar form.

    Gilla

  6. Anonym skriver:

    Jag har i och för sig ingen lust att ge mig in i någon debatt med någon pubertal filosofistudent som har mage att ta namn efter 1900-talets största filosof. Men eftersom du besudlar en av de få bloggar jag respekterar på nätet så får jag väl svara dig.

    ”Att inte generalisera från enstaka fall” torde väl vara emperismens grundsats sedan Hume. Att göra svepande generalisering utan teckning i empiri är väl en av de ting som den logiska empirismen, på gott och ont, lovade att hålla vakt mot sedan dess. Och det är väl positivismens livkraft än i dag.

    Och det där om realism. Vad menar du? Just att behandla begrepp som teoretiska förenklingar och inte konkreta entiteter är väl grundsatsen i nominalismen sedan Ockham (”Ord är bara ljud” och har ingen nödvändig motsvarighet i verkligheten). Platon däremot… Ja, han trodde på universialia som konkret existerande begrepp, liksom Frege. Själv har jag svårt för det. Jag håller mig på Quine och Putnam.

    Att skilja fakta från värdeomdömen… Är det fel som en tolkning av logisk positivism? Ja, jag tänker inte ens kommentera det (emotivismens historia Stevenson, Ayer… herregud)

    Att erkänna att sina hypoteser blivit falsifierade…. Ja, det var Popper, och han hävdade att han inte var en logisk positivist. Men ingen, från Mach, Carnap, Russel, Wittgenstein, Frege, Quine, Lars bergström, Hans Mathlein skulle väl för guds skull säga att en logisk empirist skulle hävda att en falsifierad hypotes är godtagbar. Och eftersom falsifikationismen är mer godtagbar än verifikationismen så tog jag den som exempel. Jag anser att de alla tillhör samma delklass (har du läst logik, 5 poäng än?)

    Jag ser senare att du gillar argumentationsanalys. Kul att ni kommit så långt i terminen. Läser ni fortfarande Naess eller kör ni Björnsson?

    Gilla

  7. oliver skriver:

    Jag glömde fylla i mitt namn. Och egentligen vill jag ju kanske inte stå för någonting så pubertalt som det jag just skrev. Jag är ju trots allt just över 30 och man kanske borde växa upp…

    Förresten, du som har mage att kalla dig vid namnet Wittgenstein (varför inte Folke Bernadotte?). Socialkonstruktivism för 3000 år sedan. Är du seriös?

    Gilla

  8. Mats skriver:

    Tack för uppmuntran – jag känner nog att det är lätt att trampa ut på djupt vatten och är glad för all hjälp att klara ut begreppen.

    Ska försöka samla mig till att beskriva min syn på vetenskap – utan att hamna i allt för stora svårigheter.

    Gilla

  9. Wittgenstein skriver:

    Hahaha, känns bra att du inleder din text med att kalla mig pubertal, och sedan inte kan stava till empirism. Var det något i mitt inlägg som var provocerande? Jag tyckte jag höll mig på en ganska respektabel ton.

    Jag tolkar socialkonstruktivismen som nominalistisk(något jag stulit av Hacking), och en hel del genusforskning utgår från nån slags socialkonstruktivistisk tanke. Jag tolkade ditt inlägg som om du tyckte att man inte skulle behandla begrepp som teoretiska entiteter(vilket jag ser nu att du kanske inte gjorde). Jag kanske var lite snabb med att tolka det så, det brukar nämligen vara en ganska vanlig kritik mot genusforskning, att den är anti-realistisk.

    Oh well, resten av ditt inlägg är mest namedropping. Vet inte hur mycket kredd det är att namedroppa Hans Mathlein iof(jag har tillochmed en högre examen än honom, och det säger inte mycket!). Mathlein skulle jag också tro ställer sig väldigt skeptisk till falsifikationismen, den drabbas av liknande problem som verifikationismen: omöjligheten i att falsifiera en hypotes pga stödhypoteser. Det största problemet är kanske att ‘naiv’ falsifikation av olika saker inte kan räknas som vetenskap, den är ofta inte informativ(t.ex. när det kommer till falsifieringen av banala hypoteser). Som exempel falsifierade jag just nu hypotesen att om jag slår ner tangenten ”K” så kommer Mussolini att vara i rummet.

    Min poäng överhuvudtaget var att vetenskapsteori är väldigt jobbigt. Ofta så tar man in falsifikationskriteriumet eller liknande för att lösa demarkationsproblemet, eller för att förkasta nån form utav vetenskap som man tycker är suspekt. Om allt man har läst är en metodkurs eller en av kurserna i vetenskapsteori som naturare brukar gå är risken att man använder de olika förslag som presenteras där för okritiskt. Vetenskapsteori är svårt, och det finns inga uppenbara svar på frågan ”Vad är vetenskap?”.

    Och hur har jag mage att kalla mig Wittgenstein? Hur kan någon vara så neslig att de vågar kalla sig efter en homosexuell, neurotisk, norgekramare? Jadu, det kan du ta och fundera på.

    Gilla

  10. Pingback: Om vetenskap funnes « Tysta tankar

  11. VEB skriver:

    Herregud, den ena tossingen efter den andra som rapar texter som om de vore lingvistisk reliabla utifrån år 2009. Bryr sig nån om huruvida stavningen stämmer på internet så har de uppenbara problem med prioriteringar i livet.

    Beträffande Ian Hackings åsikter om socialkonstruktivism är de så förenklade att de knappast är applicerbara på någonting. Han förväxlade helt enkelt social produkt med social konstruktion. Genusforskning utgår inte från socialkonstruktionism. Genusforskning utgår från en filosof vid namn Simone som hade sex med en filosof vid namn Sartre som i sin tur lärde sig tramsa utopisk goja för att få ryska spionbrudar i säng. Det är från honom som denna påstådda ”socialkonstruktivism” kom i formen av budskapet ”existence precedes essence” kommer. Nästa inspiration kom i formen av en flummare vid namn Lacan som skrivit saker så idiotiska att en fysikprofessor vid namn Sokal för några år sedan fanns sig tvungen att sätta stopp för idotierna genom att skriva lika idiotiska saker själv, få dem publicerade och publicera en artikel i en annan tidning som påpekade även grundläggande vetenskapligt kunnande borde innebära man såg igenom tramset han skrev i sin artikel.

    Nästa tok(a) som dök upp hette Judith Butler och var retorikprofessor. Fast än mer påverkan på fältet hade en man vid namn John Money och en kvinna vid namn Margaret Mead. Dessa bägge insåg att verkligheten inte var nådig mot deras teorier och förfalskade raskt (med goda intentioner om att skapa en bättre värld såklart) varsitt forskningsarbete. Mead gav en falsk bild av infödningarna på en söderhavsö. Money dolde att hans försök att träna en liten pojke att bli flicka blev komplett fiasko. Bägge framställde sin forskning som enorma framgångar och blev förgrundfigurer för den nu ”bevisade” åsikten människan var relativ (fast det knakade i sömmarna, invånarna på söderhavsön gillade inte hur de gestalades när de fick veta det och den man som tränades bli flicka närmade sig självmord. Men hindrade detta dem att framställa vad so sades som vettiga saker? Inte alls.

    Så ni som pratar om vetenskapsteori i samma mening som genusforskning har missat det mest grundläggande. Det finns inte en gnutta vetenskap i genusvetenskap. Vetenskapsteori må vara jobbigt men det är ingenting bortsett från att traggla sig igenom den nonsensblandning av kommunism, sartrism, egocentrism och etiska felaktigheter som gav oss kvinnovetenskapen (som raskt bytte namn till genusvetenskap under lingvistikens guldålder på 90-talet) Kritiken mot genusvetenskap handlar inte om att den inte är realism eller nån annan ism. Kritiken mot genusvetenskap handlar om att dess praktiska tillämpning är marxistiska lärare som rapar sina fördomar om världshistoria och pratar om hur jämställt de tycker det var för 10.000 år sedan. Brist på realism? Nej brist på nån som helst vettig tanke.

    Gilla

  12. Mats skriver:

    VEB:

    ”Kritiken mot genusvetenskap handlar inte om att den inte är realism eller nån annan ism.”

    Vem har framfört denna kritik?
    Eller vem har inte framfört denna icke-kritik?

    Den övriga historiska genomgången vet jag inte varför du vill framföra just här?

    Gilla

  13. Ovetande skriver:

    ”Egentligen borde jag glädjas över att debatten äntligen kommit igång – men sen läser jag igenom inläggen en gång till och upptäcker att det är ingen debatt.”

    Jag tror att det behövs lite upprörda känslor för att det ska hända något och ser det här som början till slutet för genusvetenskapen. Det är inte bara här, och nu, som genusvetarna har dragit sig undan. Det har varit så under längre tid. De skyller på backlash – jag tror mer på att de börjar bli genomskådade av folket.

    Gilla

  14. Ovetande skriver:

    en -tillfällig- backlash
    av folket -permanent-.

    Mannen är ju inte överordnad inom alla samhällets områden, och speciellt inte i förskolevärlden, varken som barn eller vuxen.

    Är medveten om att de här inläggen kanske inte tillför så mycket. Det gör därför absolut ingenting om du väljer att radera dem. Vill (hur som helst) passa på att tacka för att du så generöst delar med dig av dina genomtänkta tankar på ett så välformulerat, lugnt och pedagogiskt sätt. Från början kändes den här bloggen ganska konservativ och inskränkt. Men efter en längre tids funderingar har jag kommit fram till att du faktiskt har rätt i det mesta. // Ovetande

    Gilla

  15. Mats skriver:

    Tack!
    Varför skulle jag radera ditt inlägg?

    ”Konservativ och inskränkt” – tja idag verkar det som om alla positioner är möjliga. I ett annat inlägg beskylldes jag för att vara ”udda”.

    Jag har en förmåga att göra om pikar till komplimanger och tar inte illa upp.

    Jag har ju skrivit ganska mycket om genus och den fulla bilden hoppas jag blir mer komplex än ett hastigt nedslag visar.

    Gilla

  16. Wittgenstein skriver:

    Jag har full förståelse för varför genusvetare eller folk som pluggat genus inte ”tar debatten”. Det kanske är lite av samma anledning som jag skäms för mina inlägg här? Iaf, VEB kommenterade lite av det jag pratade om, så låt mig klargöra vad jag menade i mitt inlägg och även ge några kommentarer tillbaka:

    1. Som jag uppfattade det så försökte Hacking(i ”Social Construction of What?”) tolka andras användning av ordet ”social konstruktion”, inte presentera en egen modell som skulle kunna appliceras eller användas. Flera av hans tolkningar tyckte jag var användbara i förståelsen av det överanvända begreppet ”social konstruktion”. Det känns lite överdrivet enkelt att kasta det åt sidan enbart för att han mistar social konstruktion för social produkt(vilket jag inte vet vad det är, och alltså inte vet om han mistar sig).

    2. Jag sa att en hel del genusvetenskap utgår från en socialkonstruktivistisk tanke, med det menar jag t.ex. tanken att kön just är socialt konstruerat. Jag sa inte att genusvetenskap utgår från socialkonstruktivism, det finns en hel del inom detta ämne som är helt agnostiskt till om kön existerar, eller har en naiv inställning(forskning kring kvinnlig fredsaktivism brukar ibland vara helt ointresserad av dessa frågor).

    3. Majoriteten av den genusforskning som jag har stött på är ungefär lika vetenskaplig som resten av samhällsvetenskaperna, dvs den använder samhällsvetenskapliga metoder(även om viss tyngd läggs på interjuver och textanalys). Om dessa bör betraktas som vetenskap är en intressant men, som sagt, komplicerad fråga. Jag är inte säker på var jag står i den frågan, enbart att jag inte tycker man ska lägga allt för mycket krut på en del kriterium(falsifierbarhet eller progressivitet, t.ex.).

    Gilla

  17. Mats skriver:

    Här är inte platsen att skämmas! Fy!

    Jag erkänner att jag kanske missar en del av argumentation – men tänker att det här med dogmatisk social konstruktivism är en ganska lustig position. Eller jag blir i alla fall förvirrad när någon tittar på mig strängt och säger:
    – Genus är faktiskt en social konstruktion!

    Som om det var en exklusiv nyhet som uteslöt andra teorier och förklaring till livets alla mysterier. att vi bygger upp identiteten utifrån våra erfarenheter i mötet med andra är ju en ganska banal teori som borde kunna användas av vem som helst – utan att svära trohet till likhetsfeminism eller könsmaktsordning.

    3) Ja den där frågan om vad som är vetenskapligt blir mer och mer overklig i takt med att tonläget skruvades upp på Svd. Jag tappade nog intresset på vägen – tyvärr.

    Ska försöka hitta tillbaka och uppmuntra studenterna att hitta kriterier för god forskning. På en professionsutbildning är det mycket som handlar om användbarhet.

    Gilla

  18. Wittgenstein skriver:

    Det är jämt ganska oklart vad som menas när man kallar något en ”social-konstruktion”. Jag gillade som sagt Hackings tolkningar av det, han menade på att ofta när påståendet ”X är en social-konstruktion” görs så har man en tanke om att X innan har setts som en naturlig eller nödvändig egenskap eller objekt. Kön är här kanske ett bra exempel, uttalandet ”kön är en social konstruktion” blir intressant för att kön kanske ofta ses som något naturligt(biologiskt givet kanske?). Men att säga att ”pengar är en social konstruktion” är inte alls lika kontroversiellt, kanske just eftersom ingen förvånas över att pengar är något som människan och ”det sociala” har skapat.

    Det där är ett av hans resonemang iaf, själva boken ges ut i en (enbart) acceptabel översättning av Thales.

    En annan sak som han nämner, och som en vän också påpekade, är att man har blivit mer medveten om överanvändningen av begreppet ”social konstruktion” inom en hel del post-strukturalistisk forskning. Kanske används begreppet inte alls så mycket nu för tiden?

    Jaja, läs boken om du är intresserad. 🙂

    Användbarhet hänger absolut ihop med nån intuition om god forskning, problemet kanske blir att formulera det till något allmänt förhållningssätt. Det är ju ganska svårt att se vad som är användbart i förväg, eller vad man ska använda saker till. Lycka till med att hitta tillbaka!

    Gilla

  19. Mats skriver:

    tack för tipset – jag har nog fuskat med grunderna….

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s