Vad säger ni om Emma Leijnses tes:
“Sedan den första delegationen för jämställdhet bildades 1973 har hundratals projekt drivits för att minska könssegregationen på arbetsmarknaden. Bara en liten del av alla projekt har haft som mål att göra tvärtom – få pojkar och män att välja typiskt kvinnliga yrken.
Förklaringen är antagligen att det som kvinnor gör alltid har ansetts mindre värt. Ingen vill övertala män att degradera sig.”
Männen i England verkar vara fulla av självförtroende. De verkar vara övertygade om att de bidrar med något viktigt i förskolan.
Det är två år sedan artikeln och avhandlingen publicerades. Jag är osäker på om kritiken har landat.
Ibland glimtar det till i regionala nyheter. Skulle gärna vilja veta mer om hur förskolan förhållit sig till Albins intresse.
http://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/7-arig-bussfantast-i-staffanstorp
More fathers’ leave would help women’s careers. How much leave do dads in your country get? Learn more here http://bit.ly/1TQe5h1 (PDF) #IWD
Jag tycker verkligen om Johan Bävmans utställning på Malmö museum. De flesta bilderna är befriande opretentiösa och fotografen har verkligen lyckats beskriva den kaotiska tillvaron som småbarnsförälder.
En del av männen försöker göra föräldraledigheten till något storslaget och jag anar den politiska retoriken mellan raderna. Kontrasten mellan det pompösa självbelåtna och den vardagliga uppgivenheten är slående. Det var inte jätteroligt hela tiden. Jag är trött på att män som tar hand om sina barn hjälteförklaras.
Just do it.
“Få rapporter avser könsbundna val till högskolan
Ett av de prioriterade områden för DJ:s bidragsgivning var könsbundna studieval till högskolan och minskningen av andelen män som söker sig till högre utbildning.
Bara ett fåtal av projekten har dock avsett dessa frågor. Enligt UHR kan det tyda på att frågorna uppfattas som mycket svåra. Exempelvis är lärosätenas utrymme att påverka könsbundna utbildningsval vid rekryte- ringstillfället ytterst begränsat. Detta på grund av att tillträde till högsko- lan är hårt reglerat. Dessutom grundläggs könsuppdelningen inom utbild- ningssystemet mycket tidigare än vid rekryteringstillfället till högskolan.
”
Jag läser Malena Rydells text om Johan Bävmans hyllade utställning och blir märkvärdigt glad.
För mig var föräldraledigheten en märkvärdig tid och jag värjer mig starkt mot varje försök att romantisera den. Som pappa förväntades jag älska varje sekund och bilden av oss normbrytare som goda förebilder och vägvisare var svår att förena med vardagen. Som jag minns dagarna handlade det i hög grad om att få det att hänga ihop och inte gå under.
Ibland när jag lyckades förtränga alla duktighetskrav var det fantastiskt – kanske handlade det då verkligen om att vara i nuet och ge äkta omsorg. Att verkligen vara där – bortom det politiserade poserandet.
Det är fint om vi lyckas använda de här bilderna till att diskutera omsorgsetik ur ett djupare perspektiv än exotiserande av pappor som gör något mycket enkelt och vardagligt.
För mig som förskollärare skulle jag gärna se en del av det här förhållningssättet i förskolorna. Att vara mer i nuet och våga avpedagogisera verksamheten.
Vi har spelat på ganska många julfester genom åren – och snubblar alltid in i den heteronormativa dimman i Räven raskar över isen.
När slutade pojkar bocka och flickor niga?
Tysta tankar 