Vad säger ni om Emma Leijnses tes:
“Sedan den första delegationen för jämställdhet bildades 1973 har hundratals projekt drivits för att minska könssegregationen på arbetsmarknaden. Bara en liten del av alla projekt har haft som mål att göra tvärtom – få pojkar och män att välja typiskt kvinnliga yrken.
Förklaringen är antagligen att det som kvinnor gör alltid har ansetts mindre värt. Ingen vill övertala män att degradera sig.”
Tysta tankar 
Kan inte låta bli att kommentera. Jag blir frustrerad. Ställd, som jag läste när den kom ut, handlar om en grupp som Faludi tillhör som inte förstår vissa män och hur vissa män kommunicerar. Den handlar också om hur män förlorar på det “kontrakt” som Faludi ser, men det är inte det viktiga här, det brukar kallas radikalfeminism, där befinner sig också reportern från SDS. Det intressanta är att Faludi vågar ifrågasätta sig själv och sina värderingar. Hon blir genuint överraskad av det hon hittar. En ny värld för henne och även för mig. En bättre värld än hon väntat, med män som är “bättre” än hon väntat. Kan ingen genomlysa, öppet och utan fördomar och radikalfeministiska dogmer, den kvinnovärld som gjort lika könssterotypiska yrkesval som den grupp män som Faludi undersökte på 90- talet? Eller finns denna genomlysning redan? Om så, varför refererar inte reportern från SDS till den.
LikeLike
Intressant tes – mitt bildval var som vanligt spontanistiskt intuitvt men antagligen försökte jag nog säga något åt det hållet på mitt lite halvkvädna sätt.
LikeLike