Journalistpris till Niklas Arevik?

Vissa reportage förtjänar att läsas om.

Lärarnas tidnings reporter Niklas Arevik har nominerats till Fackförbundspressens journalistpris i två kategorier: Bästa avslöjande text och Bästa nyhet på webben.

Här hittar du alla nominerade bidrag från Lärarförbundets tidningar

Pojkar missgynnas i betygsättningen
Text: Niklas Arevik, Lärarnas tidning nr 3/2011
Nominerad i kategorin Bästa avslöjande text

Dyrt koncept sprids trots låga resultat
Text: Niklas Arevik, Lärarnas tidning.
Nominerad i kategorin Bästa nyhet på webben

Ledare om skolpolitik
Text: Leif Mathiasson, Pedagogiska magasinet nr 1/2011
Nominerad i kategorin Bästa kommenterande text

Har vi inte samma värde?
Fotografi: Maja-Kristin Nylander, Pedagogiska magasinet nr 1/2011
Nominerad i kategorin Bästa fotografi

Behaviorismens återkomst i svensk skola
Illustration: Helena Davidsson Neppelberg, Pedagogiska magasinet nr 2/2011
Nominerad i kategorin Bästa illustration

Daglig intensiv lästräning bäst för lässvaga
Illustration: Joanna Hellgren, Specialpedagogik nr 5/2011
Nominerad i kategorin Bästa illustration

Ibland är jag mycket stolt över mitt fackförbund! Klicka på bilden!

Drengerne i Danmark

Jag vet inte om det går att diskutera pojkarnas vantrivsel i förskolan utan att det blir olustigt och anklagande? Kanske är det lättare att studera fenomenet på lite avstånd.

Länk

Svarene fra 3000 børn i 140 dagtilbud over hele landet viser, at langt de fleste børn trives godt og er glade for børnehave.

Men der er markant forskel på piger og drenge. 10 procent af pigerne er mindre glade for at gå i børnehave, mens det samme gælder for hele 20 procent af drengene. Det svarer i snit til, at to drenge på hver stue trives mindre godt.

Det samme mønster finder undersøgelsen, når de voksne pædagoger skal vurdere børnenes adfærd.

Rastløse drenge
7,3 procent af drengene vurderes af pædagogerne til, at de aldrig eller sjældent udviser hensigtsmæssig social adfærd. Den samme vurdering får kun 2,6 procent af pigerne.

Drengene er, ifølge pædagogerne, klart mere “udadreagerende” end pigerne. De har oftere “raserianfald”, de er oftere “rastløse eller hele tiden i bevægelse”, og drengene gør sig langt oftere skyld i at “forstyrre de aktiviteter, der foregår”.

Tack för tipset Ulla-Karin!

20120229-091618.jpg

I henryckningens tid

Jag följer debatten på Newsmill om ordet “hen” med förstrött intresse. Den här barnboken får mig att vakna upp. Det finns könmönster som bör diskuteras och motverkas. Kanske bör vi ägna mindre energi åt symbolfrågor på den språkliga nivån. De verkliga utmaningarna är mer än tillräckliga.

20120229-062420.jpg

Jag tror inte att motståndet inför ordet “hen” går att övervinna med pedagogiska metoder. Låt oss lägga kraften där det behövs.

Ibland är det skönt att inte ha någon åsikt

DN:s Jenny Nordlander menar att folk inte vågar kritisera Luuks och Lokkos podcast:

Ingen förutom Charlotta (och jag men jag är helt svettig nu) vågar säga att programmet inte infriade deras förväntningar. Vi väntar alla snällt på att det ska utvecklas och bli bättre. För det är vi säkra på att det kommer att bli. Vi vill ju det! Just nu gör de bara en torr och ohärlig variant av ”Filip och Fredrik”.

Det kanske är en tröst att Mona Masri gör samma bedömning i Sydsvenskan:

Men i det andra avsnittet låter Luuk och Lokko dessvärre mer som två sköna grabbar, á la Filip & Fredrik, som gör relations­radio om manlig vänskap, skilsmässa och faderskap. Vore de två kvinnor som spontandryftade ditten och datten så skulle många kanske fråga ”vem bryr sig?”. Ungefär som man gjort med bloggosfären.

Jag anar ett mönster. Killar som pratar strunt kommer i fortsättningen att kallas “Filip och Fredrik” och det är ingen komplimang. Har de här tre artiklarna något med kön att göra?

Dagens goda nyheter

Den här boken är en storsäljare i England

20120228-144359.jpg

Och på radion berättar Hans Rosling att barnadödligheten minskar mest i Afrika.

Att motverka traditionella könsmönster – och möta barnens intressen

Det är två uppdrag som inte alltid är lätta att förena. Jag diskuterar frågan med en ambitiös student som står inför utmaningen att stimulera ett barn med två mycket avgränsade intressen: hjullastare och stridsflygplan.

Vi kommer överens om att det viktigaste är att pojken inser att den kvinnliga studenten förstår att han behöver veta mer om dessa områden. Tillsammans kan de sätta sig in i två verkligt spännande fält. Jag är rädd att de kurser vi erbjuder på högskolan inte erbjuder fördjupade kunskaper.

Njut av en filmen “Hjullastaren från Helvetet”

De patriarkala strukturerna

Vi diskuterar bilden på TV4:s nyhetsankare och många är upprörda över att mannen placeras i centrum.

Själv är jag mer bekymrad över de fyra kvinnornas behagsjuka ansiktsuttryck. För det kan väl inte vara så illa att just dessa leenden är förutsättningen för anställning på TV4?

En ovanlig text om genuspedagogik

Hyllningarna till genuspedagogiken blir allt färre och på Newsmill tycks stödet vara minimalt. Många verkar vara mycket upprörda och debatten har gått i stå.

Jenny Strömstedt skriver mycket optimistiskt om en framtid utan förtryckande könsmönster:

Det beror på mig att mina flickor aldrig plockat upp svärden. Deras intressen formas av facebook, skola, kompisar och för all del morfar som blev lättad när han fick ett pojkbarnbarn eftersom han då äntligen kunde släpa med någon på hockey. (Han har gjort en Juholtare på den numera).
Dessutom kostar könsroller. I skilsmässor, pengar och ond bråd död. Det är inget löst antagande att ett jämställt samhälle ger lyckligare relationer, bättre föräldrar, färre trasiga barn och mindre våldsamma vuxna. Jämställdhet är inget annat än frihet.
Men utan människor som obekvämt ifrågasätter våra invanda mönster sker inga förändringar. Det kan vara någon ur genusfolket, eller en helt vanlig hen.
Och ingen kommer någonsin förbjudas att leka med bilar.

Jag menar nog att det avslutande löftet är väl generöst och en aning naivt. Det finns många exempel på pedagoger som har tolkar sitt uppdrag mycket bokstavligt och särskilt pojkar har fått känna på normativitetens svarta baksida.

Samtidigt gillar jag att hon lyfter det personliga ansvaret för att förändra samhället. Men då kanske vi också ska göra det tillsammans. De här obekväma människorna finns överallt och jag är inte säker på om det är rätt att anställa särskilda pedagog i den rollen.

De sexistiska strukturerna är sega och jag är rädd att en del av de genuspedagogiska insatserna riskerar att motverkar sina goda syften. Kategorisering för korrigering känns som en alltför enkel lösning.

I Pedagogiska magasinet diskuterar Ingemar Gens och jag olika sätt att se på leken.

20120226-092933.jpg

Kan man klaga över att inte bli tillräckligt lurad?

https://mobile.twitter.com/#!/tystatankar/status/173365136629837824

20120225-122630.jpg

Jag inser att detta inlägga står iett problematiskt förhållande till mitt föregående.