En ovanlig text om genuspedagogik

Hyllningarna till genuspedagogiken blir allt färre och på Newsmill tycks stödet vara minimalt. Många verkar vara mycket upprörda och debatten har gått i stå.

Jenny Strömstedt skriver mycket optimistiskt om en framtid utan förtryckande könsmönster:

Det beror på mig att mina flickor aldrig plockat upp svärden. Deras intressen formas av facebook, skola, kompisar och för all del morfar som blev lättad när han fick ett pojkbarnbarn eftersom han då äntligen kunde släpa med någon på hockey. (Han har gjort en Juholtare på den numera).
Dessutom kostar könsroller. I skilsmässor, pengar och ond bråd död. Det är inget löst antagande att ett jämställt samhälle ger lyckligare relationer, bättre föräldrar, färre trasiga barn och mindre våldsamma vuxna. Jämställdhet är inget annat än frihet.
Men utan människor som obekvämt ifrågasätter våra invanda mönster sker inga förändringar. Det kan vara någon ur genusfolket, eller en helt vanlig hen.
Och ingen kommer någonsin förbjudas att leka med bilar.

Jag menar nog att det avslutande löftet är väl generöst och en aning naivt. Det finns många exempel på pedagoger som har tolkar sitt uppdrag mycket bokstavligt och särskilt pojkar har fått känna på normativitetens svarta baksida.

Samtidigt gillar jag att hon lyfter det personliga ansvaret för att förändra samhället. Men då kanske vi också ska göra det tillsammans. De här obekväma människorna finns överallt och jag är inte säker på om det är rätt att anställa särskilda pedagog i den rollen.

De sexistiska strukturerna är sega och jag är rädd att en del av de genuspedagogiska insatserna riskerar att motverkar sina goda syften. Kategorisering för korrigering känns som en alltför enkel lösning.

I Pedagogiska magasinet diskuterar Ingemar Gens och jag olika sätt att se på leken.

20120226-092933.jpg

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Genus, jämställdhet, Normativitet, Personligt, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till En ovanlig text om genuspedagogik

  1. Medborgare X skriver:

    Mats!

    Jag reagerar på en annan sak i hennes text. Hon säger att könsroller kostar, i skilsmässor, pengar och ond bråd död. Vad har hon för bevis på det?

    Könsrollerna var väl ändå betydligt striktare för bara ett par generationer sedan, men inte var skilsmässorna fler då. Det var tvärtom så att de var färre då. Och vad har hon för bevis på att könsroller skulle kosta i form av pengar och ond bråd död?

    Inte för att jag menar att mer strikta könsroller skulle vara bra, men som krönikör och debattör i genusfrågor så borde det minsta man kan begära vara att man belägger det man påstår.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jo – det är en intressant fråga. Det finns en tendens att hylla moderniteten inom genuspedagogiken och jag brukar ställa frågan om det är möjligt att skilja ut vilka könsmönster det är som ska motverkas?

      Går det att skilja ut ”de traditionella könsmönstren” från andra ”otraditionella”? Eller är alla könsmönster per definition knutna till genuststrukturer och könsmaktsordning?

      Med en sådan vid definition är diskussionen liksom avslutad innan den har börjat.

      Då är det också lättare att avfärda kritiker som traditionalister och allmänt reaktionära. När jag läser kommentarerna på Newsmill verkar det vara många som gillar den här uppdelningen.

      Min kritik mot genuspedagogiken bygger på postmoderna teorier och är möjliga att förena med en vänsterpolitisk hållning.

      Sådan är jag.

      Gilla

  2. Elza Dunkels skriver:

    Skilsmässorna var färre men det berodde knappast på att folk var lyckligare i sina äktenskap, det tror jag du får svårt att leda i bevis. Ond bråd död bland kvinnor beror oftast just på patriarkala strukturer och inget annat, det är bara att studera statistiken. De flesta kvinnor som drabbas av våld gör det inom ett förhållande, till skillnad från män där det handlar om andra förövare. Båda könen har allt att vinna på en upplösning av denna ordning. Ingen tror väl att den man som slår är nöjd med livet?

    Gilla

    • andersbwestin skriver:

      Och vad har detta med genuspedagogik att göra.

      Jag påstår Nada.

      Däremot har vi vetenskap, teknikuppfinningar och industrisamhället och sekularisering att tacka för mycket.

      Män som slår kvinnor i en välfärdskultur kan endast förklaras via individualpsykologiska förklaringsmodeller.

      Gilla

    • Medborgare X skriver:

      Elsa!

      Vad har du för belägg att folk inte skulle ha varit lyckligare i sina äktenskap förr? Visst har vi det betydligt bättre materiellt sett, betydligt mindre fysiskt slitsamt och det finns ett sekundärt skyddssystem i form av välfärdsstaten som driper in när man får det riktigt svårt i livet. Det kanske är sådant som bidrar till viss lycka? Men det är yttre ting som knappast har med äktenskapet i sig att göra.

      Jaså, beror ond bråd död bland kvinnor på ”patrirkala strukturer”. Intressant då att våldet och brottsligheten idag ökar bland kvinnor. Intressant då att internationella studier visar att det är lika vanligt att kvinnor tar till våld mot sina män som det omvända. Intressant då att relationsvåld är lika frekvent i homosexuella relationer som i heterosexuella relationer.

      Nej, jag tror inte heller att den som slår är speciellt nöjd med livet. Men med tanke på ovanstående så har jag väldigt svårt att koppla det till varesig några ”patriarkala strukturer” eller någon ”manlig könsroll”.

      Gilla

      • Mats skriver:

        Jag tror också att det är svårt att bevisa vilken förskolepedagogik som leder till minskat våld inom familjerna.

        De män som tar sig rätten att slå och grundar det på någon form av ideologi tror jag är en mycket liten grupp och jag är inte säker på om de är mottagliga för pedagogiska budskap.

        För de flesta är våld ett nederlag när alla andra vägar stängts och kommunikationen brutit samman.

        Men det kanske är möjlig att se all form av maskulinitet som potentiellt våldsam. Utifrån en sådan analys handlar det snarare om att oskadliggöra de här vandrande handgranaterna än att försöka hitta någon form av identitet. Min tes är att det går att se andra dimensioner i manligheten än den våldsamme förtryckaren.

        Det är jag säker på att Elza också menar!

        Gilla

    • Medborgare X skriver:

      Elsa!

      Däremot kan jag faktiskt tro (observera tro) att äktenskapen många gånger var mer lyckliga förr. Anledningen till att jag tror det är att då var fokuset i familjen och i hela samhället på ”vi”. Det var familjen som sågs som den minsta nämnaren och det var familjen som gemensamt sörjde för sin gård, sitt arbete, sitt liv och sin framtid. Alla visste att de var beroende av varandra, på gott och ont. Men det gav en helt annan ”vi-känsla” än idag.

      Idag är det ”jag” som är huvudfokus i hela samhället. Om inte ”jag” får som jag vill så får det vara. Då blir det skilsmässa. Om ”jag” får problem så är det inte längre de närmaste som förväntas hjälpa till, utan istället staten. Då ska staten bistå med bidrag, ersättningar, jobbcoacher, psykoterapeuter, osv. För vissa har det t.o.m. blivit ett sätt att leva. Genom att ständigt dra på sig offerkoftan förväntar de sig att staten ska ösa pengar och medel över dem. Exemplen på skrupellösa individer som utnyttjar välfärdssystemet för egen vinning blir bara fler och fler. Hade de försökt utnyttja sin egen familj och sina övriga nära så hade de snabbt stoppats.

      Gilla

      • Medborgare X skriver:

        Elsa!

        Ett exempel på grupper av individer som på detta sätt försöker utnyttja staten för egen vinning är genusfolket. Genom att politisera jämställdheten har de tillsett att satsning efter satsning gör inom deras eget område. Det ska vara genuscertifiering av universiteten, det ska vara jämställdhetsplaner på alla arbetsplatser, det ska vara genuscoacher som ser till att kommunerna agerar ”jämställt”, det ska vara genuspedagoger som tvingar in barn i samma mall, det ska vara genusforskare som utreder allt från trumpeter till antal män/kvinnor i tidningarna, etc.

        Det läggs miljardbelopp på sådant som inte ökar Sveriges konkurrenskraft och som inte återbetalar sig på något sätt. De enda som skor sig på detta är genusfolket själva. På skattebetalarnas pengar. De är kort sagt typiska parasiter!

        Gilla

        • Mats skriver:

          Lugn – den kritiken skulle kunna riktas mot stora delar av den akademiska världen och riskerar att bli populistisk.

          Frågan är vem som ska bestämma över forskningen? Staten, näringslivet eller högskolorna själva?

          Jag har inget enkelt svar på den frågan. Alla tre vägarna har sina problem.

          Gilla

    • Bertil Törestad skriver:

      Kvinnor lever längre. Hur får du in det?

      Gilla

  3. andersbwestin skriver:

    Du missade Jennys rader:

    ”Det finns inga spöken. Genuspedagogik är ingen inriktning som går att välja bort. Det är en demokratisk kunskap som befriar varje unge från förväntningar som har med biologiskt kön att göra.”

    Det är genusfeministernas senaste metodik. Dvs att försöka självklargöra genuspedagogik likvärdigt FN;s mänskliga rättigheter.

    Ja OK! Men då avkräver jag varje förskollärare en samtidig kurs 40 poängare i evolutionslära och humanetologi samt en projektarbete där man sätter in Richard Dawkins ”Den själviska genen” i ett sk barnperspektiv.

    Vad skall en genuspedagog egentligen tillföra annat än att berätta att människan skapar könsareneor och lägger en massa tid på att göra kön, människan är ett tvåkönat biologiskt djur underställt naturlig och sexuell selektion och att det är därför som Charlotte Perelli satstar miljonliknade belopp i sin senaste outfit i Melodifestivalen.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Vi har en läroplan som är ganska utförlig när det gäller allas lika värde. Låt oss vårda de formuleringarna och låta dem lysa vägen genom snårskogen av orättvisor.

      De flesta av oss är nog överens om att det händer att pedagoger behandlar barnen olika utifrån förutfattade uppfattningar om egenskaper kopplade till kön. Dessa föreställningar kan medvetandegöras och förändras. En annan möjlig tolkning är att pedagogerna behandlar barnen olika utifrån en lång erfarenhet och att deras handlande bygger på det som vi kallar tyst kunskap. Utan att vara alltför raljerande tror jag att det finns andra mönster som kan uppfattas som orättvisa.

      Det är vanligt att pedagoger behandlar barn olika beroende på vilken social bakgrund de har. Vilket parti vill lösa frågan med KLASSPEDAGOGER? Det finns också uppenbara skillnader i hur pedagoger bemöter barn med skiftande etisk bakgrund. Vem reser kravet på att varje förskola har tillgång till en INVANDRARPEDAGOG?

      De här faktorerna spelar en avgörande roll för barnets framtida skolframgång – de flesta av oss menar nog att vi inte löser dessa gruppers problem genom att konstruera ett ”neutralt barn”. Antingen det gäller, klass, kön eller etnicitet.

      Gilla

  4. Bertil Törestad skriver:

    Tänk om alla hade en sådan skön och naturlig inställning till
    genusfrågan som den begåvade Jenny Strömstedt!

    Gilla

  5. AV skriver:

    Lite söndagshumor. Genuspedagogiken sprider sina tankar till andra delar av samhället, bl a skogsbruket. Håll tillgodo:

    Frågan om den manliga dominansen i skogsbruket kommer upp med jämna mellanrum. Det framhålls nu att ett mer kvinnligt skogsbruk kan öka produktiviteten. Orsaken är (gammal kvinnlig kunskap) att skogsarbetarnas sång påverkar trädens tillväxt, samt att det råder en artmaktordning i skogen. Detta måste få ett slut. Skogen är fylld av manligt kodade växter. Rejäla granar och tallar med skrovlig bark och grov stock. Allt för länge har skogshuggarnas baryton och bas ekat mellan stammar med hänglavshåriga bröst. Allt för länge har den manlige hegemonin om raka stora manliga granar och tallar rått. Med fler kvinnor i skogen och framförallt med kompensatorisk genussång kan flera sorters träd få plats. Den fjolligt förvridna contortatallen och den lenbarkade dunbjörken utmanar artmaktsordningen i skogen. Förlaget Träsmak har givit ut artneutrala sångböcker där alla artkodningar uteslutits eller utmanats. Sånger som “Aspa blir båttimmer”, “Eke gillar Bok” och “Vide på massafabriken” ska nu sjungas i den genuscertifierade och artneutrala skogen. Endast sopran för att motverka åratal av basröster.
    Redan har ett par mindre skogsbolag nappat på trenden. På bolaget Stå-Pissmyran och Vargnissen arbetar man helt artneutralt. Direktör Riisa Betulaberg berättar: – I vårt bolag vill vi inte sätta fröna i fack det första vi gör. Redan som spiror kommer samhället att lägga på dem en massa roller. “Du är en gran och ska bli byggvirke och du är en vårtbjörk och blir massaved”. Vi har tagit bort alla artnamn i plantskolan. Vi använder det artneutrala “träd” istället. Så kan vi kompensera för samhällets strikta rollfördelning. Och träden kan bli precis vad de vill. Hos oss är varje spira ett oskrivet hjärtblad från början.
    Jag frågar försynt: Jamen träden växer ju upp till tallar och björkar i alla fall. Man ser ju faktiskt på fröna vad de kommer bli?
    Då ilsknar Riisa till: – Du är en trångsynt förbannad tallkramare. En grangris och ett tallslem. En myxomycot. Du har ingen aaning om hur det är att växa upp i en cornifer värd där artmaktsordningen råder. Du glider fram med dina manliga stammar och förstår inte hur det är att vara en björk! Tyst med dig!
    Jag försöker en gång till: Jamen det var ju längesedan man använde Hormoslyr. Numera kommer ju björkarna in på massafabriken.
    Men det hjälper inte: -Där ser du hur strukturerna hindrar oss att komma till toppen. Glastaket stoppar oss och förpassar oss till samhällets botten som massaved.
    – Jo, men se bara på masurbjörken som tog sig helt in i styrelserummet.
    – Det är ju helt otrooligt vilka krav man ställer på unga björkar idag. Allt handlar om fiina ytor. Unga björkar skär sig och bildar onaturliga vrilar för att leva upp till dessa ideal. Försvinn din martall! Ni ska bara tränga er in och martalla er. Inte ens som torrakor blir man av med er! Står i skogen som gamla fallosar.
    Vi lämnar Riisa Betulaberg i hennes ilska och förstår att det inte är lätt att kämpa ensam mot ett kompakt manligt motstånd. Vi är förlåtande och skäms för att vi är födds till dem vi är.
    Jord- och Skogsbrukrminister Erland Eskilsson är nöjd att det manliga deterministiska skogsbruket utmanas:
    – SCA utmanade tidigare med en kampanj med contortatallar. De möttes av ilsket motstånd av rädda manliga jägmästare. “Sådär kan en tall ju inte se ut, den är ju krokig och med bruten topp”. Idag har vi kommit mycket längre i hur ett träd kan se ut, men ännu återstår en hel del arbete. Skogsbruket kan ta efter jordbruket där köttmaktsordningen utmanades av quorn-rörelsen och där man analyserade ur ett sk GMO-perspektiv. Plötsligt var det inte bestämt att en potatis skulle bli pommes eller mos utan växtrollen utökades till att innefatta plastpåsar och etanol. Där har skogsbruket mycket att hämta.
    Fram för mera genusskogsbruk!

    Gilla

    • Mats skriver:

      Oj – det var en lärorik text. Jag är mycket intresserad av träd och gillar ett rationellt skogsbruk. Igår gick vi en tur genom greve Pipers marker och jag konstaterade att hans skogar är helt opåverkade av de inbrytningar du beskriver.

      Jag är för alla försök att bryta dödläget i debatten. Humor kan fungera.

      Snäll sådan.

      Gilla

    • andersbwestin skriver:

      Med den språkliga inlevelsen kan man misstänka två detaljer:

      1) AV jobbar i skogsbranschen.

      2) AV har författardrömmar. kanske en bok om storskogen i Dan Anderssons anda.

      Gilla

      • AV skriver:

        Nästan rätt.
        Skogsekolog i grunden (numera gymnasielärare), uppväxt med skogsbruk och snickeri och har skrivit en bok om Uteliv med barn.

        Och har varit med och bränt kol, som nämnde författare. Bort längtande vekhet ur sotiga bröst…

        Gilla

      • Mats skriver:

        Ack, detta vemod!

        Låt inte din raljanta förmåga ta överhanden. Annars gillar jag din text mycket.

        Gilla

  6. Mats skriver:

    På Newsmill publicerades en läsvärd text idag:
    http://www.newsmill.se/artikel/2012/02/22/vi-f-ds-med-k-nsroller

    Författaren viftas bort som fatalistisk biologist. Suck.

    Gilla

  7. Ping: Genuspedagog på alla förskolor: Drar man det för långt? « One World, One People

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s