Jag vaknar till radioprogrammet Stil och en intervju med författaren till Apflickorna. Hon beskriver hur leken med djuridentiteter var ett sätt att undvika puberteten.
Barnet dansar i filmen iförd leopardbikini och det tycks vara viktigt för henne. Den vuxna blicken leder vilse. Kanske kan vi lära oss något här – livet är mer komplicerat än vi tror.
(pressbild från filmen)
Jag gillar kataloger från företag som säljer maskeradkostymer. De tar liksom allt lite för långt.
Nu vill jag se filmen!
Kommentarsfälten på Newsmill är inte nådiga mot dem som försvarar genuspedagogerna. Ofta gör debattörerna dramatiska kopplingar till diktaturer och förtryck. Andra är mer lågmälda:
Som Alf Henriksson skrev om Könsrollerna
Den kvinnliga spindeln äter sin man.
Hon är sannolikt mera huslig än han.
Stig Bergman
Jag tycker mer och mer om Skolverkets rekryteringssatsning.
Vilket sjukhus var det som annonserade efter teveriesnygga semestervikarier? Alla medel är inte tillåtna.
Niklas tipsar om den här filmen. Plötsligt läser jag salvelsefulla studenttexter om värdegundens betydelse med en ny inlevelse.
Min lilla oskyldiga text om ordet hen väckte känslor och många hade uppenbara svårigheter att hålla en god samtalston. Av 171 inlägg har 70 tagits bort av redaktionen. Det var nog dags att sätta ner foten.
Jag räknar kommentarer här på bloggen och är stolt över att enbart ha tagit bort en (1) av 28 535 möjliga. Det är en komplimang till er som skriver här.
Jag vaknar sent med en tung känsla i kroppen. Läser diskussionstråden på Newsmill med en känsla av overklighet. Är jag ansvarig för det? Borde jag försvara mig mot attackerna?
Hur var det nu med Marlon Brando i Storstadshamn – det gick inte så bra va?
Det finns något sårbart över Brandos skådespeleri som gör honom ständigt aktuell. Det är en skör manlighet som löper genom hans filmer. Jag skulle gärna diskutera genus med honom.
Det är inte särskilt modigt att kritisera genusvetenskap på Newsmill. Därför försökte jag skriva en text som beskrev olika positioner utan att alltför uppenbart ta ställning för något av alternativen. En del av kommentarerna uppskattar inte mitt försök till resonerande tonfall, andra brusar upp och försöker beslå mig med motsägelser eller andra dödssynder som “biologism”.
Jag brukar försöka delta i debatten, men känner ingen stor lust idag. Det mesta är sig likt förutom att Gunilla Madegård har bytt skepnad och nu kallar sig Sahandra Kalix. När timmen blir sen glömmer hon bort sig och det blir pinsamt. Ett troll förblir ett troll.
Antagligen kommer jag inte att ha förstärkt min ställning bland beslutsfattare genom artikeln, men efter att ha blivit kallad “barnomsorgens John Wayne” av Torbjörn Messing har jag inte mycket trovärdighet att försvara.
Tysta tankar 