Om jag vore konspiratoriskt lagd skulle jag anklaga Skolverket för att försöka smyga undan utredningen om rekrytering av män till förskola. Inga medier har uppmärksammat den intressant och delvis välskrivna utredningen.
En viktig tes är att rekryteringsarbetet har bedrivits på kommunal nivå och saknat samordning. Det har varit eldsjälsberoende och mycket sårbart.
män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser
Jag funderar fortfarande över rapporten från Skolverket om att rekrytera män till förskolan. Författarna dekonstruerar och maskulinitet på ett nästan rörande sätt. Samtidigt finns det något ängsligt och misstänksamt över texten som gör mig lite illa berörd. Det är möjligt att männen i förskolan inte utför rutinsysslor på samma sätt som majoriteten brukar göra.
Prof Christopher Cornwell, of the University of Georgia, who led the study, said: “The skill that matters the most in regards to how teachers graded their students is what we refer to as ‘approaches toward learning’.
“You can think of ‘approaches to learning’ as a rough measure of what a child’s attitude toward school is: It includes six items that rate the child’s attentiveness, task persistence, eagerness to learn, learning independence, flexibility and organisation.
“I think that anybody who’s a parent of boys and girls can tell you that girls are more of all of that.”
Uppdatering – jag har skrivit en fortsättning under kommentar. Långt.
män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser
;
Jag fortsätter att läsa Skolverkets rapport om rekrytering av män till förskolan. Varför har Norge lyckats där Sverige misslyckats. Rapportförfattarna har en vag förklaring:
De har alltså använt “medierna” och dessutom på ett “medvetet sätt”! (Varför har ingen tänkt på det i Sverige?)
Referensen som styrker påståendet är Marie Nordbergs avhandling från 2005. Det finns modernare forskning som dessutom utgår från norska förhållanden.
Även detta påstående saknar aktuell referens. Jag är lite förvånad över att inte experterna satt sig in i de tyska tandemstudierna eller det rikliga och motsägelsefulla materialet på hemsidan. Enskilda studier med enskilda män är inte en bra grund för att beskriva de komplicerade processerna. Jag skulle önska att frågan avideologiserades och att myndigheten vågade lita på att de förhandlingar som ständigt pågår om tolkningen av professionen sker under värdiga former. Det är minst lika farligt att romantisera männen som förändringsagenter som att tvinga in dem i en traditionell kvinnligt kodad yrkesroll.
Sådant arbetar vi med under förskollärarutbildningen. Hur begränsar vi varandra? Hur uppmuntrar och utmanar vi varandra?
Frågan om sterotypisering tycks vara central och utredarna återkommer till denna vinkel. Jag menar att denna diskussion inte ingick i deras uppdrag, som handlade om att föreslå åtgärder.
Jag förstår inte det här textavsnittet ur Skolverkets rapport. Är det någon som har påstått att män inte behöver utbildning? Eller att kompetens inte är viktigt?
På internetspråk skulle jag vilja kalla detta en rejäl halmdocka. Bilden av en korkad biologist som tycker att det räcker med att vara man – eller att alla män passar för yrket…
Det finns verkligen ingen anledning att ställa lägre krav på män än kvinnor och det är ganska pinsamt sexistiskt att utredarna tycker sig behöva påpeka detta! Vad har de för bild av oss som arbetar för att rekrytera män till förskolan?
Den långa texten:
Jag har varit misstänksam mot Skolverkets utredning om fler män till förskolan. När jag läser presentationen på hemsidan anar jag att det finns hopp. Just så här vill jag att arbetet ska bedrivas:
Skolverket ser behov av ett långsiktigt, nationellt samlat arbete med insatser på flera samhällsnivåer samtidigt, och lyfter också fram betydelsen av långsiktig attitydpåverkan. Vi föreslår en nationell strategi för att öka andelen män som arbetar i förskolan. Exempelvis genom att utöka lärarkampanjen till att särskilt öka mäns intresse för förskolläraryrket.
För att en strategi ska bli framgångsrik krävs att myndigheter med ansvar inom förskoleområdet (Diskrimineringsombudsmannen, Skolverket, Universitets- och högskolerådet, Arbetsförmedlingen samt lärosäten med examensrätt för förskollärarexamen) ges i uppdrag att samarbeta, planera och genomföra attitydförändrande insatser för könsöverskridande yrkesval med särskilt fokus på att öka andelen män som arbetar i förskolan.
Förhoppningsvis kommer landets lärarutbildningar att vara en viktig del av det här arbetet. Det finns mycket att ta igen. Det tyska exemplet är mycket inspirerande. Vi kan gå in och följa utvecklingen på kommun- och delstatsnivå. Andel män och förändring illustreras grafiskt. Länk
Nu ska jag läsa den långa utredningen!
män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser
Bild från sidan ovan.
Jag läser en lång och snårig text av Per Wickenberg om män och våld.
I alla våldshändelser vi dagligen får reda på via olika media dominerar – utan någon som helst tvekan – mannen/männen: James Holmes vid Batmanfilmen i Denver, Colorado; drogkarteller i krig i Mexico; talibaner i Afghanistan; Khadaffi i Libyen; Nordkorea; Syriens president Bashar el-Assad och hans krig mot sitt folk med tiotusentals döda; 16 våldtäkter på en vecka sommaren 2012 i Göteborg och 1091 våldtäkter i landet i juni och juli i år, enligt Brå. Vapenindustrin går med enorma vinster. Vad är det för män som går omkring i världen, är den fråga som många ställer. Nelson Mandela och Mahatma Gandhi är de strålande undantagen.
Jag menar att det finns betydligt fler undantag än Gandhi och Mandela. Om vi verkligen vill förstå vilka villkor som gäller idag kan vi inte utgå från de här mediebilderna. Professorn i rättssociologi pendlar mellan allmän moralism, vaga rop om handling, krav på problematisering, slängig statistik och teorier om könsmaktsordning.
Helheten blir en ganska fånig demonisering av män som mynnar ut i en önskan om forskningsmedel till den egna verksamheten.
Jag hoppas att PM Nilsson hittar mer kreativa utgångspunkter för sin utredning om mäns situation.
Jag följer några engelsspråkiga sidor på Facebook. De har en positiv syn på pojkar och diskuterar maskulinitet på ett annorlunda sätt. Jag är inte van vid tonfallet.
Jag googlar och försöker förstå vilken spridning de felaktiga uppgifterna om den pedofilanklagade mannen fått. TT skickar ut pressmeddelanden som trycks ordagrant i de flesta landsortstidningar. Dessutom publiceras de på nätet och blir därmed sökbara. Lögnen får evigt liv.
Igår lyckades jag få TT att ändra uppgiften om att mannen skulle vara förskollärare och de flesta tidningar tycks ha följt instruktionerna om att ändra på nätet. Kanske borde jag vara nöjd och sluta där. TT-journalisterna försöker övertyga mig om att “gemene man inte bryr sig om vilken utbildning mannen har” och antyder att jag borde fokusera mer på brottsoffrets perspektiv. Kanske har de rätt – men jag är trött på att leva i skuggan av de här spöklika diskussionerna och nu vill jag verkligen försöka förstå. Det som inte går att förstå.
Min vanliga attityd är att nonchalera folks fördomar och jag försöker uppmuntra våra manliga studenter att inte bry sig om de misstänksamma blickarna eller skämtsamma kommentarerna. De flesta män som söker till förskollärarutbildningen är väl medvetna om problematiken och lyckas bygga upp bra försvar. Jag tror att många tycker mest illa om de medlidsamma kommentarerna – mot dem är det svårare att försvara sig. Trots allt trivs de flesta männen på förskolan och får mycket bekräftelse av barn, föräldrar och kollegor. Om vi inte pratar om problemet kanske det försvinner, brukar jag tänka. Det blåser förbi.
Tyvärr hittar jag en tidigare artikel från den 6/12 i samma ämne. Jag googlar “Hon har nyligen åtalat en 32-årig manlig förskolelärare” och inser att det inte går att hindra spridningen.
Mest förvånad är jag över texten finns på Lärarnas Nyheter.
Andra oroar sig över sociala medier och ansvarslösa ungdomar – jag är mer bekymrad över slarvig åklagare, nonchalant nyhetsbyrå och bristande källkritik bland landets tidningar. Och ansvariga utgivare som sover.
Jag har försökt förklara varför detta är en viktig fråga några gånger. Risken finns att någon tror att jag försvarar pedofiler och bagatelliserar övergrepp mot barn. Det gör jag inte.
Tysta tankar 