Jag läser en engagerad text om män och manlighet på Sydsvenskans aningen förutsägbara kultursida. Utifrån möten med en hycklande man på en kulturkonferens och en våldtäktsförsvarare drar Joumana Haddad slutsatser om hur mansrollen behöver förändras:

Det är därför vi behöver en ny sorts män: en sort som inte kräver kvinnans underordning, som inte behöver beröva henne hennes rättigheter eller förnedra hennes känslor för att känna sig ”manlig”. Vi behöver också en ny sorts kvinnor: en sort som kan slåss med näbbar och klor för sina rättigheter utan att utpressa eller utesluta männen. Kvinnor som inte strävar efter att ersätta patriarkatet med ett matriarkat utan efter ett verkligt partnerskap med det manliga könet.

Verkligt mod har ett pris. Och många män förstår inte vilket detta pris är. De förstår inte att det handlar om att motstå machismons enkla lockelse och istället stå upp för en anständig, ädel och rättvis uppfattning om sin egen makt, liksom ett frigörande erkännande av sina svagheter.

Det som behövs nu, jämsides med den kvinnliga revolutionen, är inget annat än en manlig revolution: en radikal, strukturell, fredlig och inte bara frasradikal revolution som leder till en mognare och mer tillfredsställande relation mellan könen.

Och medan ni gör det, kära män, kom ihåg det här: machismo handlar inte om män mot kvinnor. Det handlar om pojkar mot män. (min kursivering!)

Det är intressant att jämföra perspektivet med tonläget hos några av de mansgrupper jag följer på Facebook.

http://www.facebook.com/MenSupportingMen

http://www.facebook.com/meninchildcare

Det finns olika uppfattningar om vilken roll män ska spela i barnens liv. Migrationsverket har en del att förklara.

Läs!!!!!

Länk

Att det är vanligt med könstereotypa förväntningar på flickor respektive pojkar i förskolan är väl känt. I framgångslandet Norge har männens inträde till viss del bidragit till att förstärka könsskillnaderna. Det beror på att de anställda männen och kvinnorna utför delvis olika arbetsuppgifter.

Jag är inte säker på om mäns inträde på förskolan verkligen kan bidra till att “förstärka könsskillnaderna”? Om männen inte är där så tänker jag att dessa skillnader (utifrån barnens perspektiv) är fullständiga – eller obefintliga eftersom det inte går att jämföra något om den ena parten saknas.

Utifrån dessa erfarenheter anser Skolverket att det inte räcker med att männen blir fler. Medvetenheten måste stärkas på förskolorna oavsett könsfördelningen i personalen. Dessutom bör förskollärarutbildningens innehåll granskas ur ett genusperspektiv.

Ständigt dessa halmdockor. Ingen har påstått att “det räcker med att männen blir fler”. Men det är då de intressanta förhandlingarna börjar.

Förskolan behöver flera perspektiv och talet om “medvetenhet” riskerar att bli normativt. Vad är det för sannng som ska avtäckas?