Mitt tredje intryck är milt undrande

Uppdatering – jag har skrivit en fortsättning under kommentar. Långt.

män i förskolan – kartläggning oh analys av insatser

;

Jag fortsätter att läsa Skolverkets rapport om rekrytering av män till förskolan. Varför har Norge lyckats där Sverige misslyckats. Rapportförfattarna har en vag förklaring:

20130103-184804.jpg

De har alltså använt ”medierna” och dessutom på ett ”medvetet sätt”! (Varför har ingen tänkt på det i Sverige?)

20130103-185100.jpg

Referensen som styrker påståendet är Marie Nordbergs avhandling från 2005. Det finns modernare forskning som dessutom utgår från norska förhållanden.

20130103-185456.jpg

Även detta påstående saknar aktuell referens. Jag är lite förvånad över att inte experterna satt sig in i de tyska tandemstudierna eller det rikliga och motsägelsefulla materialet på hemsidan. Enskilda studier med enskilda män är inte en bra grund för att beskriva de komplicerade processerna. Jag skulle önska att frågan avideologiserades och att myndigheten vågade lita på att de förhandlingar som ständigt pågår om tolkningen av professionen sker under värdiga former. Det är minst lika farligt att romantisera männen som förändringsagenter som att tvinga in dem i en traditionell kvinnligt kodad yrkesroll.

Sådant arbetar vi med under förskollärarutbildningen. Hur begränsar vi varandra? Hur uppmuntrar och utmanar vi varandra?

Frågan om sterotypisering tycks vara central och utredarna återkommer till denna vinkel. Jag menar att denna diskussion inte ingick i deras uppdrag, som handlade om att föreslå åtgärder.

Om Editor

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Förskola, Genus, jämställdhet, Lärarutbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

68 kommentarer till Mitt tredje intryck är milt undrande

  1. Katharina Andersson skriver:

    Bra. Fortsätt läs! Din loggläsning är givande och hanterar frågan kritiskt!

    Gilla

  2. andersbwestin skriver:

    Du som är mer insatt i skolans värld?

    Varifrån har man fått föreställningen att män och kvinnor skall göra samma saker?

    Jag mitt dumma fån funderar då hur det går med den sexuella selektionen.
    Jag menar – om vi nu skall göra samma saker så är det väl lika bra att vi degraderar oss till en enkönad art.

    Bryr dom sig inte om sådant?

    Varför bryr man sig då om att vargen skall överleva alla varghatare.

    Även vår art bode väl ha ett värde som alla andra arter på detta klot.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Det är en jämställdhetspolitisk fråga – olikheter kopplas samman med könsmaktsordning. Om du är för olikheter är du mot kvinnors frigörelse… Eller tvärt om.

      Äsch – i den långa rapporten finns en historisk betraktelse.

      Gilla

      • andersbwestin skriver:

        Jaha.
        Vi får väl ta och dö ut då!
        Ingen större fara. Andra arter står på kö och bara väntar på att vi skall klanta till det riktigt rejält.

        Gilla

      • Mats skriver:

        S.15
        ”Arbetsfördelningen mellan könen, som en del av genusordningen, handlar därmed om vad kvinnor och män gör eller bör göra, men i samma mån också om det värde, ekonomiskt och socialt, som tillskrivs olika yrken och funktioner. Denna arbetsfördelning kan å ena sidan uppfattas som praktisk och rationell. Kvinnor och män har samma eller olika uppgifter beroende på vad som är mest praktiskt och/eller ekonomiskt förnuftigt. Om arbetsfördelning efter kön handlar om ”förnuftiga principer” borde det vara ganska enkelt för män att söka andra arbetsuppgifter, när ”traditionellt manliga” arbeten genom olika former av tekniska rationaliseringar minskar i antal.
        Arbetsfördelning kan, å andra sidan, ses som en konkretisering av en abstrakt kategorisering efter kön. Särskiljandet är i sig viktigt, men utgör också motivering av en rang- eller maktordning (Hirdman, 1988). Strukturell arbetsfördelning mellan kvinnor och män handlar därmed om mer subtila förhållanden, än vad det är man gör på dagarna och får lön för. Arbetets genusordning blir för individen ett uttryck för vem man i grunden är och konkretiserar och legitimerar samhällelig struktur, ordning och begriplighet. Arbetets genusordning har i tidigare skeden beskrivits som nödvändig för harmoni i samhället (t ex Parsons, 1955), men eftersom den också är hierarkisk, skapar den motsättningar mellan kvinnors och mäns intressen. Betraktas genusordningen som helhet, det vill säga inte bara arbetsfördelningen, karaktäriseras den, jämfört med de flesta andra hierarkiska relationer mellan sociala kategorier, av motsägelser genom att innehålla både intima kärleks- och familjerelationer och makt- och intressemotsättningar mellan kategorierna kvinnor och män.”

        Gilla

        • Johan skriver:

          Man kan ganska enkelt sammanfatta synen på kön och arbetsuppgifter med att det inte ses som något problem att kvinnor ägnar sig åt traditionellt kvinnliga sysslor (normalfallet här), det som är ett problem är om män ägnar sig åt traditionellt manliga sysslor eller utför traditionellt kvinnliga sysslor på ett annat sätt än kvinnor traditionellt brukar göra eller gör det utifrån andra värderingar och prioriteringar.

          Gilla

    • Monika Ringborg skriver:

      Man kan också fråga sig varför alla oavsett kön skall göra samma saker. Om jag hellre vill spela kula med ungarna än att göra något man ser är mer traditionellt kvinnligt, varför skall jag inte få göra det. Varför är det så svårt att se oss som individer?

      Gilla

    • Monika Ringborg skriver:

      Sen vet jag inte vad olika intressen eller förmågor och sexualitet har för samband..

      Gilla

      • andersbwestin skriver:

        Monika
        Läs Darwin. Sexuell selektion är ett vetenskapligt begrepp. Det har inte mer än indirekt med det vanliga sexet att göra.

        Det handlar mer om det spänningsfält som driver den tvåkönade evolutionen framåt.

        Att folk i beslutande ställning inte har en aning om sådant är verkligen en belastning för ett land som vill kunna styra ett lands framtida välstånd.

        Gilla

      • Monika Ringborg skriver:

        Jo då, jag har läst Darwin och en hel drös av gamla tänkare mm. Men nog har vi väl kommit lite längre än så …
        Men jag har alltid varit så korkad att jag inte begripit det och kommer aldrig göra det heller. För hur förklarar man alla avvikelser …?!

        Gilla

        • Mats skriver:

          Jag gissar att man förklarar dem som just – avvikelser!

          Gilla

        • Monika Ringborg skriver:

          Haha …ja, längre än så vill man nog inte gå, för då rasar ju hela tankebygget samman

          Gilla

        • andersbwestin skriver:

          Avvikelserna skapar variation.
          Variation skapar spänningsfält.
          Evolution bygger på variation och selektion.

          I grunden är det fruktansvärt enkelt om man jämför med en massa fysik. Evolutionen fuskar. Den jobbar med en parameter som vi har jäkligt ont av.

          Tid.

          Rätt snyggt representerat av Mats i en tidigare inlaga:

          Gilla

          • andersbwestin skriver:

            Man kan även se avvikelser som sk ”testobjekt”.

            Vart går gränsen för vad som kan fungera.

            Ganska lika som hur dragsterkillarna håller på när de bygger sina extrema bilar eller när Stian Westerhus testar folkets tolerans för vad som får defineras som musik.

            Gilla

          • Monika Ringborg skriver:

            Ja, men då måste man också vara öppen för när det faktiskt fungerar och inte blunda för det eller skygga för att nå gränsen. Jag blir t.ex. inte ett dugg förvånad när jag stöter på en man som inte kan köra bil. För vad säger att den förmågan finns i generna på män? Och vad säger att det sitter i generna på kvinnor att de är bäst på barnuppfostran. Jag har sett många avvikelser gällande de sista. Vi skulle nog ha ett bättre samhälle om vi delade upp efter individens förmåga, istället för efter könet. Det är ett sådant oerhört slöseri.

            Gilla

          • Mats skriver:

            Man kan verkligen inte lita på generna. Frågan är väl varför utredarna lägger ner så mycket energi på att förklara det för oss (och dessutom klä in det i en likhetsfeministisk fernissa).

            Det blir liksom projekt av det hela.

            Gilla

          • Monika Ringborg skriver:

            Ja, du det undrar jag också. Och vem vill bli ett projekt?

            Gilla

          • Mats skriver:

            Oj – Stian verkar vara bra på gränser. Jag skulle nog behöva studera notbilden för att verkligen förstå vilka regler han bryter mot.

            Jag ska kanske plåga studenter med det här – och tvinga dem att analysera budskapet…

            Gilla

          • andersbwestin skriver:

            Monica
            Det handlar inte om att köra bil.
            Det handlar om att vi MÅSTE VARA OLIKA.
            Olikheten är MOTORN.
            Samtidigt har män och kvinnor grundläggande olika funktioner.
            Honor kan föda fram avkomma. Det kan inte hanar. Hanar är ur ett evlutionärt perspektiv ”parasithonor”.
            Altså måste hanar kunna något annat.
            Vilken hona vill ha en hane som inte kan något annat.
            Honor väljer hanar som på olika sätt kan signalera att de kan något annat. Komplementär resurs.

            Svårare är det i grunden inte.
            Det är så enkelt.
            Jag lovar.

            Det här skall man jämföra med Newtons ”uppfinning” tyngdlagen dvs en slags urkraft som vi bara har att acceptera och förhålla oss till på bästa sätt.
            Ingen har ännu kommit på tanken att utesluta tyngdlagen ur vårt medvetande. Inte ens folk på Skolverket.

            Gilla

        • Monika Ringborg skriver:

          😉 Ja, det där var ju klargörande …
          Nåväl, som sagt. Skämt åsido!
          Vi har den tro vi har …

          Gilla

    • Monika Ringborg skriver:

      Anders
      Det är väl bara så att jag ser oss som mer än bara honor och hanar. Det finns någonting i den mänskliga naturen, utöver reproduktion och sexualitet. Och att detta inte är förbundet med vilka intressen, förmågor mm. vi har. Däremot kan dessa visa sig på olika sätt. Jag som kvinna kanske löser ett problem annorlunda än en man och tvärtom. Så långt kan jag sträcka mig. Men detta annorlunda kan bero på att kvinnan och mannen sen många år har låsts in i ett speciella rum av tillvaron. Min svagare kroppskonstitution har inneburit att jag t.ex. löser vissa problem genom att först tänka ut hur jag skall göra. Därför att jag inte kan lita på kroppsstyrkan.

      Intressen, förmågor och intelligens har ingenting med könet att göra, som jag ser det. Och i vilket fall, så många avvikelser som det finns, borde vi se mer till individen än till om det är en kvinna eller man.

      För jag är inte en hona, utan en människa; en individ som man idag kallar för kvinna. Därför jag är skapat att bära det barn som mannen måste vara med att alstra. Men att detta skulle ligga kvinnan (och mannen) i fatet så länge är ju så obegripligt dumt. Just därför att så mycket går förlorat som världen behöver. Som vi alla behöver. Vi behöver de färdigheter hos båda könen som nu inte får användas i den utsträckning som det skulle vara möjligt.

      Gilla

      • andersbwestin skriver:

        Men även om vi är så mycket mer så kan det väl ändå vara så att det i grunden är på det sätt som jag beskriver.
        Dessutom kan det du beskriver existera samtidigt som grundläggande evolutionära kraftfält styr våra liv.
        Problemet för oss människor är att vi lever i en representation. Evolutionen hade ingen som helst plan och ännu mindre att en av arterna med vetenskapliga metoder skulle komma evolutionens grundläggande principer på spåren.
        Det kanske är därför som så många inte vill veta av hur det funkar. Man värjer sig och stöter bort det ur tankebanorna.

        Min fru säger att jag skall ge upp och försöka frälsa folk i evolutionsläran. Dom vill ju inte veta, Fattar du inte det- säger hon.

        Du säger återkommande att vi är människor. Ja det är vi. Men vi är likt förbaskat underställda både naturlig och sexuell selektion.
        Väldigt många är inne på ditt spår, dvs att vi bara skall vara individer. Det är som att erkänna enbart naturlig selektion och inte den andra komponenten sexuell selektion – könsurvalet – partnervalet – partnervalsleken osv.

        Det man måste förstå är att det finns två delvis konkurrerande dimensioner som går på tvärs relativt varandra. Det är ju därför som livet är rätt komplicerat att leva. Enkönade arter vet inte så mycket eftersom de bara upplevt självbefruktning via delning.

        Tror du på fullt allvar att det skulle finnas 55 miljoner läsare av Kenzas blogg per år om det inte existerade ett könsurval.
        Varför är unga tjejer så vansinnigt intresserade av andra tjejers modebloggande. För mig är det helt uppenbart. Dessa unga tjejer konkurrerar med varandra om killar varför de med nödvändighet måste hålla koll på de som jobbat upp högst status.

        Jag vill betona att man kan vara en väldigt snäll människa även om man är delaktig i effekterna av sexuell selektion.

        Genusmaffian har hakat upp sig på maktbegreppet och fullständigt missat den tjusiga sidan. dvs att man gör bra saker pga av sexuell selektion som att tex bygga hus, laga mat, pussas och älska sina barn – tillsammans.
        Frugan gillar dessutom när jag snickrar snygga möbler.

        Gilla

      • Monika Ringborg skriver:

        Väldigt många är inne på ditt spår, dvs att vi bara skall vara individer. Det är som att erkänna enbart naturlig selektion och inte den andra komponenten sexuell selektion – könsurvalet – partnervalet – partnervalsleken osv.

        Det jag främst vill få fram är att det inte är klarlagt utan mer konstaterat med evolutionsläran som stöd, att intressen och förmågor mm har att göra med sexuell selektion. Jag menar inte att vi bara är individer.

        Tror du på fullt allvar att det skulle finnas 55 miljoner läsare av Kenzas blogg per år om det inte existerade ett könsurval.
        Varför är unga tjejer så vansinnigt intresserade av andra tjejers modebloggande. För mig är det helt uppenbart. Dessa unga tjejer konkurrerar med varandra om killar varför de med nödvändighet måste hålla koll på de som jobbat upp högst status.

        Vi föds in i en bestämd kultur. Därför är det inte alls osannolikt att det är en kombination mellan konkurrens i den mening du tar upp och hur vi blir fostrade in i ett speciellt sätt att förhålla oss. Den sidan hos tjejer erkänns och den andra sidan undertrycks. Likadant för killarna – en sida erkänns och den andra undertrycks.

        Jag förnekar inte att sexualiteten eller skillnader mellan könen finns och att det finns vissa krafter som verkar gällande val av partner och hur vi lockar till oss den rätta. Men att detta skall bestämma vad män och kvinnor är intresserade av och har förmågan till, är ju ett kulturellt påfund. Om man går tillbaka i historien, finns det många företrädare som använt sig av den sexuella selektionen för att påvisa kvinnans underlägsenhet och vilken plats hon har. Högre studier påstods det kunde leda till att livmoder och äggstockar skulle skrumpna ihop. Vad nu intellektuella högre studier har med det att göra?

        En lögn eller påfund som sägs tillräckligt många gånger, blir till slut en sanning. Och det tar generationers generationer innan den uppdagas, för den lever kvar mellan människor som om det vore något av naturen given.

        Gilla

        • Mats skriver:

          Jo – historien är fylld av övergrepp och jag förstår att delar av feminismen tenderar att bli revanschistisk (varför skulle vi plötsligt börja lita på män…).

          Idag tror jag att de här diskussionerna måste vara möjliga att föra utan moraliska övertoner. Biologiska förklaringar måste inte legitimera förtryck.

          Gilla

  3. Katharina Andersson skriver:

    Visst, minorna ligger utslängda, men du finner din väg genom din kritiska läsning. Läs mer! och berätta vad du läser. Jag ska också läsa, men inte idag.

    Gilla

  4. Mats skriver:

    Sidan 18 .Utredarna diskuterar Florence Nightinggales egenskaper som organisatör – snarare än självuppoffrande kvinna:

    ”Denna historia om könsstereotypisering på hög nivå kan möjligen jämföras med logiken i hur man tänker om män i förskola/barnomsorg. Ibland verkar det bli nödvändigt att överbetona sådant som kan visas upp som specifikt manliga insatser (vara stor och stark, spela fotboll, leka vilda lekar, vara teknisk o s v) för att motivera närvaron av män i förskolan. Dessa insatser behöver då också framställas som synnerligen viktiga för barn i allmänhet eller pojkar i synnerhet. Kanske är det inte ens antaganden om vad män kan som kvinnor inte kan som är huvudproblemet här. Det kanske bara handlar om att ordningen störs?”

    Jag hänger inte med. Nödvändigt för vem? Vilken ordning? Jag möter många män som är ganska obekymrade om de här normerna. De är inte så unika som utredarna tycks tro.

    Gilla

  5. Mats skriver:

    Sidan 19

    ”Denna beskrivning av hur idén om det manligas inpassning i sjuksköterskefunktionen förändrats under 1900-talet kan också stämma in på den manliga förskolläraren. Från entydig kvinnlig verksamhet blev det på 1970-talet en manlig politisk (gräsrots-) handling att välja ett kvinnoyrke och skapa alternativ maskulinitet (Wernersson & Lander, 1979). Med andra politiska vindar omskapades det till en etablerad jämställdhetsmarkör med mer byråkratiska förtecken. Florence Nightingale kunde bruka sina förmodat manliga förmågor i kvinnlig förklädnad. Män kunde på 1970-talet välja att bli sjuksköterskor eller förskollärare som aktiva, politiska handlingar som bidrog till ett bättre, mer solidariskt samhälle.”

    I plead guilty, your honour!

    Gilla

  6. Mats skriver:

    ”Denna utveckling kan ses som ett exempel på hur en struktur systematiskt har bearbetas av ett kollektiv av framförallt kvinnor och därmed också fått en förändrad karaktär och framtoning. Betoning av utbildning, vetenskaplig förankring och professionalitet har varit verksamma redskap. Män och manlighet kan också på olika sätt ”användas” i detta sammanhang. Fler män i yrket förväntas således ge högre status och även bättre möjligheter till högre lön. Den befintliga, hierarkiska, genusordningen antas alltså kunna användas för att skapas en jämställd genusordning. Kanske är det är ett tveeggat redskap?”

    Jag har aldrig förstått det här med män som redskap för statushöjning. Det är svårt att förena denna förhoppning med de andra projekten. Och ganska förnedrande för de inblandade.

    Gilla

    • andersbwestin skriver:

      När man läser dessa texter så vet man precis varför man inte vill jobba i offentliga sektorn.
      Något slags akademiskt studieobjekt för socialkonstruktivistiska svamlare som bygger sin egen statusarena har man definitivt ingen lust att vara.

      Då flyr man ut i vildmarken och hoppas att Foucault har helt fel om att svamlarna vinner makten.

      Berätta inte för någon om dessa texter. Då vill inga normala män bli förskollärare / studieobjekt.

      Gilla

    • Mats skriver:

      Och jag som tycker de är ovanligt nyanserade och lättlästa!

      Gilla

  7. Mats skriver:

    S. 21
    Kvinnliga brandmän är ovanliga. Utredarna diskuterar anledningar:

    ”En brandman bör säkert vara empatisk, men denna egenskap behövs rimligtvis också i många andra yrken, exempelvis hos barnskötare och förskollärare, men vid antagning till dessa yrken görs inga mätningar. Det är givetvis svårt att korrekt jämföra kraven inom olika yrken, men den poäng som vi vill göra här är att rekrytering av kvinnor till ett ”machoyrke” i hög grad handlar om att kvinnorna konkret måste visa att de är lika bra som män, medan rekryteringen av män till kvinnoyrken oftare verkar handla om att locka männen. Det finns därmed inte den höga formella tröskel för män som vill in i (vissa) kvinnoyrken som för kvinnor som vill in i (vissa) manliga yrken”

    Jag är osäker på hur ett sådant empatitest skulle se ut. Dssutom är nog kravet på styrka snarare reelt än formellt.

    Gilla

  8. Katharina Andersson skriver:

    Dina citat är intressanta men svåra att följa i ursprungstexten eftersom de inte sidhänvisas. Kan du inte skriva ut sid, e dyl?

    Vad gäller hierarkisk ordning i status brukar psykologförbundet visa att psykologernas sänkta status beror på det ökande antalet kvinnor. Liksom distriktsläkarföreningen, av samma skäl. Utredarna tänker sig en omvänd ordning här, tror jag. Hur ser du på det förnedrande?

    Gilla

  9. Mats skriver:

    S.22

    ”I Högskoleverkets utredning (2009) om män i läraryrket dras slutsatsen att män vid val av utbildningen fäster större vikt än kvinnor vid att det finns konkurrens i antagningen, att utbildningen har status och yrket karriärmöjligheter. Om manlighet kräver synliga prestationer, gärna i konkurrens så kan möjligen varken utbildning till förskollärare eller arbete inom förskola bjuda på detta.”

    Den här bilden av män som besatta av makt och status är efterhängsen och obehaglig. Skulle kvinnor inte vara intresserade av lön och inflytande? Eller älskar de barn på ett naturligt självuppoffrande sätt.

    De här stereotypierna stämmer inte med de män jag möter på utbildningen. Vi ska vara försiktiga med generaliseringar som tenderar att bli essentialstiska.

    Gilla

  10. Mats skriver:

    S.23
    ”För analyser av den här aktuella frågan har det betytt att mäns förhållningssätt till arbete med barn mer eller mindre entydigt antagits handla om maskulin identitet, som antingen betraktats som strikt subjektiv eller en produkt av abstrakt diskurs. Hur Jag upplever Mig själv och hur Jag framträder i andras ögon är då det centrala. Individen kan dock antas ha en tydligare position som rationell aktör inom, men också gentemot, en objektiv struktur (social organisation, materiella villkor, kollektiva föreställningar). Individen låter sig inte formas blint av sin omedelbara sociala omgivning och konstruerar heller inte sin värld slumpmässigt.”

    Jag stavar mig igenom ovanstående och tänker på Mick från Irland som berättade att det var många arbetslösa som sökte sig till förskolan under lågkonjunkturen. De hade tröttnat på osäkra industrijobb och vant sig vid att frun var ”breadwinner”.

    No big deal.

    Jag tror att utredarna överbetonar det här brottet mot maskuliniteten. De flesta ville bara ha ett jobb ”and provide his family”

    Gilla

  11. Mats skriver:

    S. 25

    ”De olika typer av åtgärder som vidtas för att rekrytera män till utbildning och yrke handlar därför om att hitta infallsvinklar där män exempelvis kan uppfatta ”den jämställda bilden” som mer tilltalande, rationell eller i varje fall som möjlig jämfört med den parallellt existerande idén om könsbunden arbetsfördelning.”

    Här blir det tydligt att männen är indragna i ett politiskt projekt. De görs till symboler för något och förväntas aktivt ta avstånd från föreställningen om könsbunden arbetsfördelning. Jag är rädd att denna norm begränsar förhandlingsutrymmet.

    Och tänker att samma krav på medvetenhet inte ställs på de 95% som utgör normen.

    Gilla

  12. bashflak skriver:

    Som vanligt är det en ideell bloggare som står för den bästa grävande journalistiken. Snabbare, mer sak-kunnigt och mer passionerat än de som får betalt för att granska makten.

    Tidningsdöden är fullt begriplig.

    Gilla

  13. Mats skriver:

    S.29
    Sedan blir det snårigt:

    ”Den övre högra cellen beskriver ståndpunkten att det inte finns någon hierarkisk ordning mellan könen, men att det finns skillnad som handlar om ”harmonisk komplementaritet”. Kvinnor och män antas då ha könsspecifika egenskaper eller kompetenser som ”hakar i” varandra. Om barn fostras i en ensidigt kvinnlig miljö kommer det att finnas, antar man, ett tomrum i vuxenkontakterna, som skulle vara särskilt allvarligt för pojkar.”

    Jag talar aldrig om egenskaper eller kompetenser. Dessa uttryck pekar rakt ut idet biologistiska träsket. Däremot är jag intresserad av att diskutera könskodade erfarenheter.

    Även talet om förebilder eller ”rollmodeller” är ett normativt stickspår. Släpp det innan halmdockan vaknar.

    Gilla

  14. Mats skriver:

    S.31

    ”Argument om mäns särskilda förtjänster som finns inom denna linje är idag kanske inte så ”rumsrena” eller ”politiskt korrekta”, men de finns säkerligen med som en allmän diskurs här lika väl som i många andra sammanhang. Ett exempel från 1970-talet får illustrera. Då byggdes argumentet kring att de män som valde att arbeta med barn var pionjärer och som sådana mer flexibla än de traditionellt väljande kvinnorna. Sjöberg och Ydén skriver exempelvis: ”Om denna uppfattning stämmer, bör samhället även av det skälet stödja och tacksamt ta emot det manliga tillskottet till barnstugeverksamheten.” (citerat i Wernersson & Lander, 1979).”

    Jag tror inte att utredarna delar denna mansromantiska uppfattnibg av männen som risktagare och normbrytare – men faktum kvarstår. De har gjort ett otraditionell yrkesval och blir därmed kvalificerade att tala om vad det innebär att bryta könsmönster utifrån egna erfarenheter. (Jfr Lpfö98

    Gilla

  15. Mats skriver:

    S. 33

    Efter denna oro för steretypisering och maktordning redovisar utredarna en studie som pekar åt motsatt håll:

    ”En annan studie av manliga förskollärare och deras uppfattningar om sitt yrke (Havung, 2000) visar att även om de ger uttryck för en uppfattning om förskolan som en kvinnlig värld så avviker de män som arbetar där inte särskilt mycket. Det finns vissa områden de manliga förskollärarna, enligt studien, undviker att befatta sig med. Det kan handla om heminredning, sömnad och liknande. De aktiviteter i förskolan som framstår som uppenbart ”manliga”, som exempelvis snickeri, fotboll, tar männen däremot ansvar för. Dessa senare aktiviteter är dock inte så frekvent förekommande. Avhandlingen har titeln ”Anpassning till rådande ordning” och det är vad männen, enligt Havung, gjort – anpassat sig. Egentligen är det väl inte heller förvånande att arbetsuppgifter i en förskola kommer att utföras på likartat sätt oavsett om personalen är kvinnor eller män.”

    Enligt Havung tycks inte pedagogens kön spela någon roll för yrkesrollen. På ett plan går luften ur projektet. Var det bara det? En samling män som verkar vara tacksamma över att de är accepterade. Inga större ambitioner att utmana eller förändra något.

    Jag arbetade 25 år i förskolan occh känner INTE igen mig.

    Gilla

  16. Mats skriver:

    Utredarna cirklar kringvde ideologiska frågorna och lyckas nästan slå knut på sig själv i sin iver att problematisera männens drivkrafter och eventuella funktion

    S.37
    En del menar att det handlar om att markera könsskillnader för att stärka genusordningen genom att ge tydligare exempel på hur flickor och pojkar är/bör vara framförallt genom att ge pojkar en tydlig och ”god” förebild/form av maskulinitet. Sådana goda förebilder förväntas ge pojkar möjlighet att bli tryggare och säkrare i sin könsidentitet, vilket antas motverka utveckling av ”dålig” och farlig maskulinitet. Andra menar att männen istället ska bidra till att sudda ut de könsskillnader som vi fortfarande dagligen ser omkring oss. Dessa skillnader konkretiserar en hierarkisk genusordning och män i förskola ska hjälpa till med att ersätta den med en jämställd genusordning.”

    Jag tar aktivt avstånd från BÅDA de här grupperna och intar en mycket lättsinnig hållning. Vi bör distansera oss från de här uppskruvade föreställningarna om att något stort och viktigt ska hända. I det postmoderna samhället har vi svårt att förutsäga framtiden och min ganska banala gissning är att det kommer bli nyressanta förhandlingar om verksamhetens innehåll i de arbetslag där det finns mångfald – antingen det är ålder, kön, etnicitet eller klass.

    Där ungefär slutar min förmåga att sia om framtiden.

    Gilla

  17. Mats skriver:

    S. 39

    ”Betoningen av positiva konsekvenser av manlig närvaro i förskolan som förebilder för pojkar, för bättre löner, arbetsvillkor och status bör inte ta sig sådana former att den kvinnliga personalens insatser nedvärderas ”

    Jag har svårt att ta det här på allvar. Skulle den kvinnliga självkänslan hotas av att män rekryteras? Samtidigt finns det anledning att inte romantisera män som lösningen på världens problem.

    De som tror att det räcker med att vara man – eller att alla män passar för yrket – missar poängen. Som tur är har jag aldrig träffat någon så korkad person.

    Gilla

  18. Mats skriver:

    S.41

    ”Ovan beskrevs hur vissa argument för fler män i förskolan betonar bevarande av viss maskulinitet, kanske ”krigaren/jägaren”, som antas vara naturliga och som hotas om pojkarna fostras av enbart kvinnor. OESC-rapporten tar upp samma fenomen ur ett vidare perspektiv och ser sådan maskulinitet som en global säkerhetsrisk”

    Jag har gjort sånger om både krigare och jägare. Är jag ”en global säkerhetsrisk”?

    Det förklarar i så fall varför jag har haft svårt att kommunicera med utredare av den här frågan.

    http://pojkaktigorkester.wordpress.com/

    Gilla

  19. Mats skriver:

    S. 59 Kundperspektivet som förklaring på kommunalt ointresse?

    ”Sedan 2007 studeras i vilken grad ”kunden är nöjd” i ett 15-tal olika verksamheter som kommunerna ansvarar för. Enligt svenskt kvalitetsindex för 2010-2011 är kundnöjdheten för förskolan fortsatt mycket hög även om utbildningssektorn som helhet får ett lägre betyg än tidigare. Det är enbart vatten och avlopp som får högre betyg än förskolan. En relevant reflektion i sammanhanget blir därför: Kan detta innebära att ”kunderna”, dvs. föräldrarna inte ser det som ett problem att det inte är så många män i förskolan? Sökningar på nätet som ger tillgång till ”allmänhetens” åsikter genom bloggar och andra former av media ger i huvudsak uttryck för positiv inställning till fler män i förskolan och betonar att det är en viktig fråga. Dessa opinionsyttringar i relation till ”nöjdhet” innebär att stödet för fler män framstår som mer ideologiskt motiverad än som något problematiskt i den vardagliga erfarenheten av förskolan. Denna (eventuella) skillnad mellan den principiella önskan om fler män och den praktiska erfarenheten att förskolan fungerar väl kan också ha betydelse för hur angelägna olika typer av insatser framstår på kommunal nivå.”

    Jag har läst flera internationella undersökningar som beskrivet att föräldrarna upplever det som betydelsefullt att det finns män i förskola. Jag gissar att de privata förskolorna delvis har rekryterat män av konkurrensskäl.

    Gilla

  20. Mats skriver:

    S.73
    I slutkapitlet diskuteras bilden av maskulinitet på ett intressant sätt:

    ”En annan variant gjord av samma stoff som ”pedofilimisstankar” handlar om den på samma gång så fantastiska och så farliga maskuliniteten. I hela diskussionen om män i förskolan, inklusive i specifika insatser för rekrytering, finns minst tredubbla budskap om hur män är eller bör vara. Kvinnobilden/femininitet har ibland beskrivits som ett madonna/hora- komplex. Mansbilden/maskuliniteten kan kanske parallellt beskrivas som ett hjälte /missdådare-komplex. Djupt i våra föreställningar verkar det finns antaganden om ”mannen som försvarare” som har ”mannen som våldsverkare” som en oskiljaktig baksida. Det finns all anledning att anta att både kvinnor och män upprätthåller dessa föreställningar i lika mån. Såväl mans- som kvinnobilder är stadda i kontinuerlig förändring när samhället förändras, både som en följd av strukturell omdaning av individuell reflektion. I rekrytering av män till förskollärare är det särskilt viktigt att det finns medvetenhet om genusordningens abstrakta symbolik och budskap. Det tredje budskapet som sänds – att både kvinnor och män för det mesta är rätt begripliga människor bör understödjas.”

    Det här kapitlet är delvis både välskrivet och nyanserat. Här borde diskussionen börjat.

    Gilla

  21. Kajsa skriver:

    Jag har en fråga (som inte har något med denna inlägg och göra men jag är bara nyfiken).

    Vad tycker du om kvinnor? Ogillar du kvinnor?

    Gilla

    • Mats skriver:

      Va? Vilken konstig fråga.

      Vad i hela världen får dig att tro det?

      (Nej – jag slår inte heller mina barn)

      Frågan är varför jag skulle ha någon generell åsikt om hur kvinnor är? Jag kan tycka att det är viktigt att män kan arbeta på förskolor – utan att nedvärdera kvinnors insatser.

      Är det svårt att förstå?

      Gilla

    • Mats skriver:

      Jag trivs bra med kvinnor. Annars hade det varit konstigt att arbeta 25 år på förskola.

      Jag tror också att mina studenter hade märkt om jag på något sätt skulle lida av den sjukdom (misogyni) som du antyder.

      Det hade också komplicerat relationen till min fru, min dotter och mina kvinnliga vänner.

      Men det känns konstigt att behöva förklara det för en person jag inte känner.

      Hur ser du på män?

      Gilla

  22. andersbwestin skriver:

    Mats
    Den där kommentaren var inget annat än en kombination av sexism och härskarteknik – ett jäkla försök till sårande nålstick i hjärtat.

    Beakta likheten med

    Jaha- Hur ofta tar du hand om tvätten då ???

    Gilla

  23. Pingback: Omanliga våldtäktsmän och bristen på normer | Bashflak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s