Jag har tjatat länge om pojkarnas villkor i skolan och förskolan. Ofta har jag blivit bemött med nedlåtande blickar (“är han igång nu igen”) eller öppen fientlighet (“han är nog antifeminist”).
Samtidigt upplever jag att kartan förändras och det finns utrymme att lyfta frågor som tidigare har varit tabuiserade. På lärarutbildningen diskuterar vi orsaker till de manliga studenternas avbrott och Lärarnas tidning presenterar ett fylligt reportage om pojkarna och de manliga lärarnas situation.
Genusvetarnas hatobjekt #1 Bertill Nordahl kritiserar DEJA på sitt danska “frispråkiga” sätt:
— Män styr och ställer i offentligheten, men förskolor, fritids och skolor är matriarkat, präglade av kvinnliga värderingar och beteendemönster. Det gäller även manliga lärare som har förvandlats till undflyende och kastrerade hankatter.
Så skarpt uttrycker inte jag mig.
Göran Svanelid tror att pojkarna behöver mer lärarledd undervisning och positionerar sig därmed i den infekterade katederdebatten. Jag skulle hellre se ett fokus på innehåll än undervisningsformer.
Skolverkets nya generaldirektör Anna Ekström har ansvarat för två tunga utredningar inom jämställdhetsområdet. Hur ser hon på de nya vindarna?
Jag funderar på villkoren för minoriteter i skola och förskola. Om det arbetar en ensam man på förskolan är det lätt att han ses som representant för sitt kön, medan den kvinnliga majoriteten inte ställs inför samma krav. Mångfalden finns inom gruppen som en naturlig del av vardagen.
På min gamla förskola arbetade oftast flera män. Jag tror det betydde mer för mig än jag insåg då. Vi var en grupp och det befriade oss delvis från det förebildliga ansvaret. Vi kunde distansera oss från kravet på “manlighet” och ge det en ny innebörd.
Mats, Stefan och Per
Så här uppstår fördomar:
Vissa förskollärare är lata.
Vissa män är lata.
Vissa kvinnor är inte lata.
Vissa män är mycket lata.
Vissa kvinnor är lite lata.
Män är i allmänhet lata.
Kvinnor är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen, mest män.
Män är lata.
Vad du verkar lat. Är du man?
Det var mig en flitig man. Han måste vara kvinna.
En av förskolans mest älskade sånger handlar om en hare som söker skydd hos en tomte undan en skjutglad jägare. Många pedagoger reagerar mot det våldsamma budskapet och försöker skydda barnen från tanken på att jägare skjuter harar. Därför finns det en del lokala varianter där jägaren inte “skjuter” utan “fångar” eller “kittlar” haren.
Jag är en förhärdad buse och behöver tyngre stimulans.
Jag har tidigare kritiserat Delegationerna för jämställdhet i förskolan och skolan. Anna Ekström var ordförande i båda och i mina ögon bär hon därmed ansvaret för att frågan om könsbalans i lärarkåren har osynliggjorts inom politiken. Nu är hon ny generaldirektör för Skolverket och jag kanske borde intagit ett mildare tonfall? Det är svårt att backa på nätet.
Det finns två argument för att inta en aktivt passiv hållning:
1) Eftersom männen är så få riskerar de att stereotypiseras
2) Eftersom det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor spelar det ingen roll vilket kön pedagogen har.
Tillsammans bildar de här två argumenten en perfekt dubbelbestraffande fälla. Jag frågade Anna Ekström om hon var nöjd med Torbjörn Messings sätt att beskriva delegationens arbete och hon uttryckte sin uppskattning för honom.
En undersökning visar att det inte går så bra för jämställdheten i svenska skolor. 50 år efter att målen införts har ingenting hänt enligt Anna Ekström. Marianne Rundström ställer ivriga frågor men lyckas undvika problemets kärnfrågor:
Vilken betydelse har lärarens kön för skolverksamhetens innehåll?
Finns det en sammanhållen teori om “den könsneutrala skolan” som motiverar att vi ska behandla pojkar och flickor lika? DEJA lyfter fram biologiska skillnader i mognadstakt och jag menar att det även går att se skillnader i inriktning. Pojkar och flickor är i perioder av livet intresserade av olika saker.
Jag sammanfattar lite slarvigt:
M .R: Handlar det om diskriminering?
A.E: Det är könsrollerna som begränsar barnen i skolan. Samhället har förändrats men i skolan har ingenting hänt.
M.R: Ställer vi omedvetet högre krav på flickor?
Maria Näsström (gymnasieläraren) jobbar medvetet i sitt ämne och räknar talutrymme i klassrummet. Hon saknar stöd från sina chefer.
M.R. : Kan lärare förstärka traditionella könsroller.
A.E.: Förväntningarna har stor betydelse. Skolan har mycket att lära av andra verksamheter i samhället. Staten bör lyfta fram bra metoder.
Min kritik av DEJA på Newsmill var tyvärr alltför försiktig. Utredningen är ett haveri.
Jag brukar värja mig mot tanken på att männen i förskola och skola skulle ha ett särskilt ansvar som goda förebilder. När det manliga nätverket träffades senast diskuterade vi också de här förväntningarna utifrån Torbjörn Messings text på Newsmill. Han utser mig till förskollärarnas John Wayne och jag tror inte det är menat som en komplimang.Vad menar han med “En ny mansroll”? Vill vi vara en del av det projeketet?
Läs hela artikeln: Länk och mina svar till höger. Kommentarerna är som vanligt ett äventyr för sig.
Samtidigt är det viktigt att fundera över vilka förebilder vi själva använder för att skapa riktning i våra liv. Går det att växa upp utan tydliga förebilder?
Vi tänker olika. Någon vill rädda världen och använder Bono som inspiration. John Lennon hjälper oss att tro på fred och människan. Jag nämner Bob Dylan som ett exempel på en förebild som vägrar vara förebild. Den mest oväntade hjälten är nog Leif G W Persson som på något sätt förkroppsligar integritet som livsstil.
Texten:
INTROSÅNG
Du säger att naturen skapat oss till kvinna och man
Och vi ska heterosexuellt åtrå just varann.
Men du heteroman, dina argument faller lätta som löv
för din g-punkt sitter ju faktiskt i din röv.
INTROPRAT
Förut när jag var ensam var det tungt att bära, allt mitt hat
och det var bara mitt, en ren privatsak.
Men nu så står vi så många här
och med en organiserad ilska är det istället hatet som oss bär.
För vi har eldat under vår vrede och kommit fram till samma sak sen
vi har slutat analysera våran förnedring och beslutat oss för att gör något åt den.
Så ta det som en varning du vita funktionella heterosexuella medelklass man.
Vi som inte är som du har tröttnat på att leva i din värld och kommer att förändra den.
VERS
Dom gjorde oss tysta och präktiga
och glömde det essentiella:
Att det är alltid dom stora och mäktiga
som vill att vi ska vara snälla.
MELLANGREJ
Inte bråka, bara krama och ta i famn!
Här – en för Jesus Kristus, Dalai Lama, och alla män med dubbelnamn.
Jag är ledsen, men jag orkar inte längre höra på ert snack.
Bara bash back. Bash back!
REFRÄNG
Tecken på att något är på gång,
på att världen inte längre känns så trång.
Luften är lätt och behaglig att andas.
Fördomar börjar sammanblandas. X 2
MARCH
– Dekonstruering av konstruktioner
– Olovligt intag av könshormoner
– Aggressioner bland rosa fraktioner
– Penetrationer i heterosexuella manspersoner
– Enorma härvor av relationer
– Min strap-on har börjat få morgonerektioner
VERS
Vuxna som tröttnat på ungarnas gnäll
berätta sagor som tystade skriket:
Att tomten kommer om en är snäll
själv får en komma till himmelriket.
MELLANGREJ
Inte bråka, bara krama och ta i famn!
Här – en för Jesus Kristus, Dalai Lama, och alla män med dubbelnamn.
Jag är ledsen, men jag orkar inte längre höra på ert snack.
Bara bash back. Bash back! X 2
REFRÄNG
Tecken på att något är på gång,
på att världen inte längre känns så trång.
Stjärnhimlen gnistrar, de flesta blir kära.
Den queera revolutionen är nära. X 2
OUTRO
Ja, det var nog bara det, se nu den nya dagen gryr
oändligt är vårt könsöverskridande äventyr.
Igår var bara skit men om vi låter oss styras av ett subversivt begär
från mörkret stiga vi mot ljuset och morgondagen tillhör varje queer proletär.
PRAT
Så vägra assimileras, heterosexualiseras, vägra accepteras, var aldrig tyst, snäll och fin så lovar jag att jag bjuder på rötjut när vi efterfestar på det kapitalistiska heteropatriarkatets ruin.
Jag är imponerad av satsningen. Frågan är om jag kan få studenterna att sjunga med i den här lilla trudelutten?
Jag levde i en skyddad värld och var nog lite oförberedd på Zorans tankar om förskollärarna som “kvalificerad omsorgspersonal”. Nu blev det en ganska bra diskussion ändå och Janne klargjorde föredömligt.
När krutröken skingras är det dags att fundera lite över vad som egentligen är viktigt. Genom att studera historien kan vi se hur olika tankar om yrket avlöser varandra. Just nu är det viktigt att vara en del av utbildningssystemet och för många är pedagogik och läroplan redskap för statushöjning. Genom forskning skapar vi en vetenskaplig bas för yrket som ger legitimitet i mötet med företrädare för andra skolformer.
Kanske är det i ljuset av historien som jämställdhetsdebattören Zorans uttalande blir mest stötande. Ur ett kvinnoperspektiv är det möjligt att se yrkets utveckling som en rörelse från privat till offentlig verksamhet. Från det hemlika till en mer institutionell verksamhet. Från yrkesförening till fackförening. Att ta hand om barn blir ett yrke och en samhällelig angelägenhet.
För en del kvinnor tror jag att det ligger nära till hands att tolka Zorans uttalande som manlig härskarteknik. Det manligt dominerade högstadieläraryrket distanserar sig från det kvinnligt dominerade förskolläraryrket och antydningarna om att det inte skulle behöva en pedagogisk utbildning svider mer än Zoran tycks förstå.
Lärarförbundet presenterar yrkets historia föredömligt: här, tidslinje
Tack Zoran för att jag har varit tvungen att gräva i min yrkeshistoria. Det behövs om vi ska kunna skapa en bättre skola i framtiden!
Jag tycker väldigt mycket om självständiga personer som testar gränserna i det offentliga samtalet. Vi är många som undrar över sambandet mellan privatpersonen Zoran och LR:s presschef med samma namn. Han själv menar att det går en skarp gräns mellan dem.
Känner Zoran till den förtydligade läroplanen för förskolan?
Tysta tankar 