Jag är stolt över att lärare tar plats i debatten om skolan och jag är glad över att Helena von Schantz lyfter frågan om betydelsen av extern examination.

Länk till DN , Helenas blogg

Bristen på uppföljning är också en av huvudorsakerna till lärarnas låga frihet, status och kompetens. Så länge det inte går att följa upp hur vi gör vårt jobb återstår bara att se till att man vet var och när vi gör det vi gör. 

Jag håller inte alltid med Helena, men just i det här fallet är vi helt överens. För mig är innehållet i examinationen avgörande – vad är det för kunskapssyn vi styr barnens väg genom skolan mot? Sättet att mäta kommer att bli helt avgörande för systemets trovärdighet. Om provet fokuserar på reflektion kommer också undervisningen att förändras i den inriktningen.

Vår dotter gick på IB-gymnasiet och det var en välsignelse att möta hennes lärare. Krävande, ödmjuka och stolta – helt fokuserade på att deras blivande studenter skulle klara den krävande slutexamen ingick de i en äkta handledarrelation med barnen. Proven rättades i Peru och det fanns inga vinster med inställsamhet. De lärare vars studenter uppvisade brister fick veta det och ålades att förbättra sin undervisning om de skulle arbeta kvar på programmet.

En omfattande essäuppgift och sluttenta med starka reflekterande inslag övertygade mig om att det gick att kombinera en modern kunskapssyn och skriftliga examinationsformer. Jag är övertygad om att skolformen ger studenterna en god förberedelse inför universitetsstudier.

Om det var stressigt? Om det  var orättvist? Om de mådde dåligt under provveckorna?

Jo – men det är tyvärr en del av skolans väsen. Idag skriver Nina Björk tacksamt om tigermammans bidrag till att riva bort den vänliga förlåten från konkurrenssamhället.

Länk

Läs även Johan Kant, Anna Kaya

Vem fyller de lediga platserna på högskolan?

Ibland är det lätt att blogga. Emma Leijnse sammanfattar i dagens Sydsvenska bakgrundens betydelse för studieresultatet:

Bakgrunden spelar roll

Hemmiljön allt viktigare för betygen.

• » “Alla ska ha samma villkor”
• » “Utan utbildning kan du bli sparkad”

Men mest av allt, mer än de andra två orsakerna tillsammans, betyder föräldrarnas utbildningsnivå.

Bara var tjugonde elev med högutbildade föräldrar klarar inte behörigheten till gymnasiet. Av de lågutbildades barn är det mer än var tredje. Betygsskillnaden mellan de båda grupperna är mycket större än den mellan killar och tjejer, eller den mellan svenska barn och barn med invandrarbakgrund.

Om man lägger ihop de här tre faktorerna, var och en ganska tydlig, så får man två motpolsgrupper i den svenska skolan. I ena änden har vi de svenska flickorna från välutbildade hem. I den andra änden finns pojkarna med utländsk bakgrund och lågutbildade föräldrar. Det finns få siffror som lägger ihop alla dessa tre faktorer, men en har vi hittat: hur många som går ut gymnasiet med högskolebehörighet.

Av de svenska tjejerna med högutbildade föräldrar är det 85 procent. Av killarna som är födda i utlandet är det 20.

Jag läser och muttrar instämmande. Ibland behövs journalister när inte forskarna lyckas presentera sina rön på ett övertygande sätt.

Idén om att skolan ska skapa “förutsättningar för likvärdighet” känns allt mer främmande. Den kompensatoriska tanken är skör.

Förslagen är många:

1) Bättre lärare med mer ämneskunskaper! Jaha – vilken forskning stödjer den tesen när det gäller just de svaga gruppernas prestationer?

2) Vi måste höja förväntningarna på barnen! Jaha – hur undviker vi att klampa ut i moralismen?

3) Vi ändrar metoder och övergår till katederundervisning? Jaha – skulle det verkligen öka motivationen?

Det enda förslaget som inte hörs är en djup diskussion om skolans innehåll. Synen på skolan som god och neutral kunskapsinstitution förlamar debatten om vad det är för kunskaper det är vi vill att barnen ska ta med sig från sin utbildningstid.

Genuspedagogerna tror sig oblygt kunna anpassa pojkarna så att de klarar av skolan bättre. Vilket parti reser förslag om klasspedagoger och invandrarpedagoger? Eller det kanske vi redan har – fast de kallas specialpedagoger?

Skolans innehåll tycks vara omöjligt att förändra.