Centern föreslår studentexamen

Det gör jag med.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Bedömning, betyg, Politik, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

48 kommentarer till Centern föreslår studentexamen

  1. Morrica skriver:

    Ska varje kommun själv utse sina examinatorer, eller är det skolverkets uppgift?

  2. Trofinios skriver:

    Lärarnas riksförbund hakar på.

    http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article13638469.ab

    LR ser en ny möjlig karriärväg för lärare: executer… oops, jag menar examinator. Säger man det på engelska låter det lite coolare och för tankarna till:

    http://t1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcRsVnBzEQ966Xob5jsUNtVYf4TL4OxY6JT43731WR1onXupvLyo

    • Mats skriver:

      Trist att just det förbundet alltid prioriterar frågan om yrkets status. Jag menar att de andra aspekterna är mer intressanta.

      • Morrica skriver:

        Vilka aspekter tänker du på?

      • Mats skriver:

        Studentperspektivet menar jag är mer intressant. Relationen lärare/ elev blir annorlunda om läraren inte är examinerande.

        Högre självständighet och på sikt höjd kvalitet. Det lönar sig inte att fjäska.

        • Morrica skriver:

          Högre självständighet för vem, gentemot vem?

        • Plura skriver:

          Studentexamen, tja inte är det betyg där. I gymnasiet får du slutbetyg i varje kurs du går. De sätter lärarna fortfarande. Om det är som du skriver måste hela gymnasiereformen göras om. Det finns det ingen politiks majoritet för. Läs görna mitt inlägg där utvecklar jag tankarna kring detta.

        • Trofinios skriver:

          Det är väl uppenbart vad Mats menar: högre självständighet för eleven gentemot lärare.

        • Mats skriver:

          Att skilja mellan undervisning och examination skapar nya roller. Självständiga studenter är ett låååångsiktigt mål!

        • Morrica skriver:

          Självständiga studenter, är det verkligen en aspekt för lärarfacken? Deras uppgift är ju att tillvarata lärarnas intressen (t ex genom att arbeta för åtgärder som kan tänkas höja yrkets status), är det inte?

        • Mats skriver:

          Spännande fråga! Eftersom LR har ideologiserat katederundervisning som metod kanske det är svårt att undvika diskussion om förhållandet mellan status och effektivitet.

          På sikt är det resultatet som räknas.

          Kanske.

        • Morrica skriver:

          Ja, det är en spännande fråga.

          Vilket resultat?

        • Mats skriver:

          Den som definierar i kursplaner och tror oss kunna mäta genom examen?

        • Morrica skriver:

          Är det verkligen en fråga lärarfacken bör prioritera? Att lärare fäster vikt vid styrdokumenten, är inte det något man mer eller mindre bör kunna ta för givet?

        • Mats skriver:

          Håller med!

          Båda facken tar väldigt mycket för väldigt stora politiska frågor.

        • Morrica skriver:

          Tillbaka till början – vilka aspekter menar du vore intressantare för lärarfack att prioritera?

        • Mats skriver:

          Jag ser värdet av att driva statusfrågorna, och i en offentlig verksamhet är antagligen löneutrymmet beroende av någon form av folkligt stöd. Baksidan är nog att kåren och facket blir opportunistiskt – vi gör vad som helst för att ni ska tycka om oss (och i förlängningen höja lönen).

          På sikt hade jag nog uppskattat en mer konsekvent professionell stolthet som vågade utmana populismen.

        • Morrica skriver:

          Akademisk och professionell status är något annat än den tillfälliga status man får när man t ex vinner IDOL, jag tror lärarkåren har mer att vinna på att satsa på den förra snarare än den senare. Tror du inte facken anar det också?

          Men det kräver kanske en attitydförändring i kåren?

        • Mats skriver:

          Jo, det krävs nog en sådan. I min akademiska värld är det ganska givet vad som ger status. Alla vet att forskningsmerier slår ut pedagogisk skicklighet vid tjänstetillsättning.

        • Morrica skriver:

          Och vad beror det på att så är fallet, tro? Vad signalerar forskningsmeriterna, och vad signalerar bristen därpå?

        • Mats skriver:

          Det är lättare att jämföra vetenskapliga texters kvalitet än nytänkande inom undervisning.

          Studentperspektivet är underordnat.

        • Morrica skriver:

          Är det så?

          Om man vet detta, hur kan det komma sig att de som nytänker inom undervisningen inte dokumenterar och prövar detta nytänkande, och ser om det är tillräckligt generaliserbart för att vara applicerbart mer än lokalt och tillfälligt? Är inte vitsen med vetenskapliga undersökningar att få syn på mekanismerna bakom kulissen, sätta ord inte bara på att det fungerar, utan på vad det är som fungerar och hur det fungerar?

          Gör inte det snarare studentperspektivet överordnat?

          • Mats skriver:

            Nja – det finns lärare som har disputerat på sin egen undervisning och ur det perspektivet har du rätt. Då blir forskningen en form av skolutveckling.

            Men i princip är det antalet citeringar som är måttet på framgång och jag har svårt att se studentnyttan här.

        • Morrica skriver:

          Jag missförstår dig antagligen, men du tycks mig lite trångsynt här – är det verkligen bara direkt undervisningsanknuten forskning som kan vara till nytta för studenterna? Hur är det med forskning om lärande, forskning om kognition, forskning om gruppdynamik, om utvecklingen hos människor i olika åldrar etc, kan den inte ha sitt värde den också? Risken med forskare som bara forskar på sin egen undervisning är just att deras resultat blir lite lokala, så det kan behövas rätt många för att ge en generaliseringsbar bild.

          Hur är det med antalet citeringar? Vad säger det?

        • Mats Olsson skriver:

          Det finns olika former av forskning och jag backar – i någon mening är det säkert nyttigt för läraryrkets utveckling. Men det är svårt att beskriva nytta och lätt att hamna i kortsiktiga resonemang.

          Samtidigt tror jag inte att de miljarder som Björklund slänger in kommer att få någon större effekt för yrkets status eller lönenivå.

          Citeringar är ett vedertaget, men ganska bekymmersamt, mått på framgång. Jämfört med bloggvärlden råder en förfärande brist på generositet inom akademin. Ofta handlar det om positioner och allianser. I ett annat sammanhang nämndes Machiavelli – jag tror han hade trivts i den miljön.

        • Morrica skriver:

          Antalet citeringar säger helt enkelt att si och så många funnit texten tillräckligt relevant för att referera till den. Det är i sammanhanget anmärkningsvärt hur lite citerade svenska forskare är i internationella sammanhang. Det borde väcka eftertanke.

        • Mats skriver:

          Väcka eftertanke låter oskyldigt, men som mått på framgång är det ytterst tveksamt.

          Men om ingen bryr sig om vad som skrivs blir det lite sorgligt. Ungefär som en oläst blogg eller ett briljant twitterininlägg som försvann i flödet.

        • Morrica skriver:

          Att ingen citerat betyder inte att ingen läst. Många kan ha läst men funnit texten ointressant, oanvändbar, irrelvant eller på andra sätt otillräcklig. Det kräver mod att tänka efter om det möjligen kan vara så att orsaken till de uteblivna citeringarna faktiskt ligger i arbetet snarare än i att någon vill en illa.

        • Mats skriver:

          Mod är ofta bra.

          ”någon vill en illa”? Jag ser nog snarare en tendens att skapa allianser som gynnar de egna positionerna. Det är inte heller vackert – men antagligen helt nödvändigt i de här snåriga hierarkierna.

        • Morrica skriver:

          Du menar att man okynnesciterar dem man vill hålla sig väl med och ignorerar dem man inte tror sig ha nytta av, oavsett kvaliten på deras forskning och deras arbete?

          Det har jag inte sett många tecken på, men det skulle då innebära att svenska skolforskare är så insignifikanta i den akademiska världen att ingen alls vill associeras med dem, på grund av deras position, inte på grund av kvaliten i forskningen? Förstår jag dig rätt?

        • Mats skriver:

          Fy vad det låter hårt i din tolkning.

          Men jag har en bild av vilka forskare du inte bör stöta dig med om du vill göra karriär. Det är tyvärr en liten värld.

        • Mats skriver:

          Nu blir jag nyfiken – länken fungera inte.
          (iPadproblem?)

        • Mats skriver:

          Efter att ha ägnat dagen åt att diskutera betydelsen av en forskningsanknuten grundutbildning känns det udda att fortfarande inte vara hel hjärtat övertygad om vad som är kärnan i resonemanget.

          Det kan vara resterna från någon marxistisk grundkurs som ligger och skvalpar i bakhuvudet. På 70-talet var det vanligt att studenter försökte förstå skillnaden mellan konst, vetenskap och ideologi (eller det falska medvetandet som de renläriga valde att säga). Idag är det få som bekymrar sig. Vi är rörande överens om att vetenskap är ”systematiserade erfarenheter” och det låter ju väldigt trevligt och neutralt. Ungefär som ett välstädat skafferi?

          Jag ställer nog högre krav på nyskapande och tänker farliga tankar om huruvida det är möjligt att bedriva yrkesutbildning utan forskning.

        • Morrica skriver:

          Jag funderar lite på vad det är i forskning som upplevs som besvärande? Jag kan inte alls föreställa mig hur någon utbildning skulle kunna bedrivas utan forskning, hur tänker du där, Mats?

        • Mats skriver:

          Jag har inga problem att föreställa mig yrkesutbildning som bedrivs åtskild från det vi kallar forskning.

          Om jag ville lära mig ett instrument skulle jag antagligen kolla youtube eller uppsöka en skicklig musiker.

          I en resurssvag högskola måste vi profitera vilka delar som måste finnas i en yrkesutbildning. Vad ger handlingskompetensen? Flexibilitet? Status?

        • Mats skriver:

          Ecole Normale superieure är ett exempel på en skola utan forskningsanknytning.

        • Morrica skriver:

          En skola utan forskningsanknytning som stolt räknar upp en radda nobelpristagare? Hur tänker du då?

        • Mats skriver:

          Det bedrivs ingen forskning vid skolan

        • Mats skriver:

          Vi kan naturligtvis göra det enkelt för oss och kalla alla kloka, goda och kritiska aktiviteter för forskningsanknutna?

          Men det riskerar att bli em ganska platt definition.

        • Morrica skriver:

          Det vore väl rätt dumt, vore det inte?

          Jag pratade dock inte om den vedertagna beteckningen ”forskningsanknytning”, jag sa att jag har svårt att föreställa mig hur någon utbildning skulle kunna bedrivas utan forskning.

          Även yrkesutbildningar bygger i viss utsträckning på resultat forskningen presenterat – bagare använder ju andra sorters mjöl idag efter att ha tagit del av forskningsresultat om såväl odling som näringslära, frisörer har andra arbetställningar efter att ha tagit del av medicinska forskningsresultat osv.

          Ungefär så tänkte jag.

  3. Plura skriver:

    Det är inte bara centern om läser artikel i SvD. Björklund håller på att bereda frågan i departementet. Och jag har skrivit några rader http://pluraword.blogspot.com/2011/09/bonhord.html#comments

  4. Ja, jag sitter bara och förundras och gläds. När det gäller lärarna är det friheten från petande i metoder och tidsanvändning jag vill komma åt. Låt oss göra vårt jobb och ta sedan reda på hur det gick.

    • Morrica skriver:

      Bra tänkt, Helena! Tar vi initiativet till att själva ta ansvar för att utvärdera och följa upp har vi tagit ett stort steg mot högre status.

    • janlenander skriver:

      Ja, professionell uppföljning av oss lärare ökar ansvarstagandet hos kåren och blir en kick för att skolan ska börja arbeta med ständiga förbättringar.

      Då kan vi slippa tramset kring arbetstiden och totalt huvudlösa förslag om betygssättning av lärare.

      Vi måste ta ansvar för att själva kämpa för att det blir synliggjort vad som är bra och dåligt.

  5. andersbwestin skriver:

    Rättvisa kan aldrig uppnås!

    Nu tänker man sig mobba arketypen GAD.

    Den som vid provtillfället (studentexamen) har äkta rännskita.

    Men som hemma i sängen löser livets gåta.

    Jaha

    Det var liksom MVG

    http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Generaliserat-angestsyndrom/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s