Idag är självkritikens dag – vi behöver fundera över innehållet i förskollärarutbildningen.http://t.co/yTOmZRj4gL#förskola #utbpol
— Mats Olsson (@tystatankar) May 9, 2015
I plead guilty
Reply
…men jag tycker nog att det poserande draget är svårsmält här.
En av de mest älskade svenska barnvisorna handlar om en hare som söker hjälp hos en tomte. I texten nämns en jägare som hotar att skjuta haren.
De här våldsamma raderna har länge plågat pedagoger och många har försökt skriva fridfulla versioner om jägare som fångar, kittlar eller “tar” (???) harar.
Jag tröttnade på tramset och skrev en egen version 1996.
Jag bär fortfarande på känslan från den japanska filmen i kroppen. En stum saknad efter något svårfångat.
Finns på Netflix. Plågsamt allvarlig och väldigt gripande.
Jag läser och nickar igenkännande. Samtidigt blir Mia Heikkiläs text allt mer obegriplig. Det är ingen som vill generalisera eller polarisera frågan.
Länk till tidigare blogginlägg
Jag känner igen en halmgubbe när jag möter en. I det här fallet handlar det snarare om ett fält av nypressade rundbalar.
Världen se ut på många sätt. Jag är fascinerad av olikheter och tror att vi behöver träna oss på att se skillnader och likheter.
Den här sidan med clipart erbjuder goda möjligheter.