Förstora!
My mind works in mysterious ways:
34:an i Per Myrbergs version toppade Svensktoppen obegripligt länge när jag var liten. Jag förstod inte att det var en översättning och sången var en stark symbol för det stabila.
Allt förändrades snabbt – utom Per Myrberg och 34.an.
Har detta med skolpolitik att göra? Eller är jag bara ovanligt långsökt och onödigt djup.
Jag kastas från lantlivets stillhet till storstadens pulserande nöjesliv. I kväll kollar jag in Tindersticks på KB. Min karriär som indiekille går lite ryckigt och snart kommer Rasmus och Fredrik att tillrättavisa mig om vad som egentligen är indie eller inte.
Enya?
Helgens viktigaste ord är: S-K-A-R-E
Antagligen vet få skånska barn vad som menas med detta ord och jag tänker att fenomenet måste upplevas för att kunna förstås. Den oländiga terrängen öppnar sig och det är möjligt att gå rakt över sankmark. Efter en vecka av snösmältning har kylan slagit till igen och än bär isskorpan på snöytan.
Men se upp – tryggheten är förrädisk och du kan lätt sjunka igenom.
Skarpoesi – tror jag.
Det är ungefär som undervisning. Ibland är det lustfyllt och spännande – ofta tar det mekaniska över. Owe Thörnkvist hamnar på fel sida strecket. Den här låten har inte åldrats i skönhet.
Jag befinner mig i 740-landet här på Österlens glesbygd och under drivorna tronar stolta Volvobilar. Det är aldrig för sent att plocka reservdelar. Antagligen är detta den sista svensktillverkade bil som är möjlig att skruva med själv. Så säger i alla min händige granne.
Ett bra hö är den bästa huvudkudden. Eller:
– Se till att vända och torka höet ordentligt innan du balar det om du vill ha friska och glada djur under vinterhalvåret.
Min lille vän och jag har tagit årets första utomhusfika. Vem behöver Österrike?
Fler bilder på min lille vän
Mer fototriss
Nu har jag sett Christine Meltzer imitera Pernilla Wahlgren som imiterar Christine Meltzer. Min kropp behöver inte mer underhållning och min kvinnosyn är på helrenovering. Det måste finnas någon form av värdighet även i ett sådant här program. Eller inte.
Andra chansen var sista chansen för min del. Nu är jag definitivt en sur gammal gubbe. (Grumpy old men)
På egen risk – länk till Pernilla och Christine
Det har pågått en del diskussioner om kvotering till högre utbildning och den allmänna meningen tycks vara starkt negativ mot den här typen av åtgärder. I styrelserummen råder den motsatta meningen bland kvinnor.
En majoritet av de 100 kvinnor som anses ha störst makt i svenskt näringsliv är numera för en lag som tvingar börsbolagen att öka antalet kvinnor i styrelserna, enligt Veckans Affärers kommande nummer. I fjol var 32 procent av kvinnorna på tidningens maktlista positiva till en kvoteringslag, rapporterar Ekot i Sveriges Radio.
Genusforskaren och företagsekonomen Agneta Stark är inte förvånad.
– De här sluga maktkvinnorna har insett att nu är det läge att flytta fram positionerna ordentligt genom att trycka på i det politiska systemet på samma sätt som de säkerligen trycker på inom sina egna nätverk, säger hon till Ekot.
Agneta Stark kommenterar omsvängningen av attityder med en viss sälta och jag blir osäker på ordens valörer. Är inte detta en form av härskarteknik? Eller är “slug” ett ord som vi måste omvärdera? Den som tänker ge sig in i de manliga hierarkierna måste antagligen vara som Baloo (både listig och stark).
Jag är vanemänniska och en del av dessa vanor överraskar mig själv. På lördagsmorgnar klockan åtta sänds modeprogrammet Stil och trots att jag inte är det minsta modeintresserad njuter jag av de välgjorda reportagen. Veckans tema är Oscarsutdelningen och de fantastiska kreationer som kvinnorna bär på den röda mattan.
Männen åtnjuter inte samma frihet. Koden är strikt smoking och de som försöker experimentera med udda färger eller tillbehör avfärdas som clowner. Den intervjuade liknar smokingen vid en rustning eller uniform som mannen ikläder sig innan han går ut i strid. Det svarta strama signalerar tidlös makt – oron för att avvika från den trånga normen signalerar något annat.
Nervositet.
Jag anar att Anders B har en teori om varför det ser ut så här?
Våren lär ha kommit till Skåne och medeltemperaturen har varit över nollpunkten i en vecka. Just nu är det bitande kallt – men ljust. I morse lyste solen skarpt genom jättelönnen nakna grenar mot brandgaveln. Vår gård var på 1700-talet en av Malmös första uteserveringar under namnet Italienarens trädgård.
Just nu är jag tacksam för morgonsolen och att Billie Holiday sjunger. Har jag nämnt att jag är hemkär?
Billie Holiday – Back In Your Own Backyard – spotify
Förstora - hitta fågeln
Det finns program för utbyte mellan nordiska högskolor. Nästa vecka ser jag fram emot att få samarbeta med Maria Öksnes från Trondheim. Jag läser om hennes avhandling och inser att den skulle jag gärna ha skrivit. Med en sådan titel kan man inte misslyckas.
Annars ser det ut att bli en intensiv vecka.
Caroline Larsson kommer hit på måndag 10.15 i D138 och berättar om Malmös fantastiska temalekplatser
Sven-Eric Liedman kommer den 8/3 och föreläser under rubriken Kör månglarna ur templet
Den 10/3 kommer Dion Sommer, Carsten Hundeide och Ingrid Pramling introducerar sin nyutkomna antologi.
Den 16/3 ordnar kåren en debatt med anledning av Lars Pålsson Sylls brokiga bildspråk
Jag borde inte klaga på utbudet. Kunskapens trappa är bred, hög och brant.
Tysta tankar 