Jag mötte Sven-Eric Liedman…

Jag är inte blyg. Ändå var det med en viss vördnad jag beträdde rummet där Sven-Eric Liedman diskuterade sin text Månglarna i templet (länk) under ett utbildningsvetenskapligt seminarium. Vi var åtta personer och det kändes väldigt exklusivt att få möta denne intellektuelle gigant.

Sedan 70-talet har jag läst böcker som dignar av bildning och ingen lyckas med samma självklara elegans förklara komplicerade frågor på ett någorlunda lättbegripligt sätt.

Kanske var jag tagen av stundens allvar – så här dagen efter har jag ingen aning om vad vi pratade om. Men jag var där och tror att jag lyckades stamma fram en fråga.

Om Editor

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i Högskola, Lärarutbildning, Personligt, Politik, Uncategorized, Utbildning. Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Jag mötte Sven-Eric Liedman…

  1. Morrica skriver:

    Var han fantastisk? Klok? Vältalig? Charmerande? Rolig? Oh jag önskar så att jag kunnat komma!

    Gilla

    • Mats skriver:

      Karisman var inte av den omedelbara sorten. Men texten handlar delvis om att komma förbi ytlig retorik!

      Gilla

      • Morrica skriver:

        Intressant! Jag hade äran och glädjen att se och höra honom i November, och många av mina kollegor gjorde ungefär samma reflektion som du – inte omedelbart karismatisk – medan jag och andra med mig satt fullständigt fångad, antecknade tre dokument fulla och andlöst skadade hand med honom och bytte ett par ord.

        Tänk så olika man uppfattar saker och ting!

        Gilla

      • Mats skriver:

        Jag var väl som du – uppfylld av förväntningar. Min norska kamrat hade inte samma andäktiga förförståelse och det var en tankeställare. Hur förklarar jag att hon har träffat en legend?

        Gilla

  2. Plura skriver:

    Men Mats – vilket kryperi!!!

    Om du inte minns ett dugg från föreläsningen var Sven-Erik Liedman klart överreklamerad och urtaskig pedagog. Lite av den känsla fick jag när jag läsat den länk du relaterade till.

    Kund = den jag är till för!!! Och är inte pedagogen till för barnet och eleven?

    Den humanistiska akademiska vinkeln känns ibland lite instäng i tvångströja från flumvänsterns 70-tal!

    Gilla

    • Mats skriver:

      Nja, lite krypande är jag nog och det gör mig förvirrad. Men jag vill inte se pedagogik som underhållning. Ett av de mer svårsmälta budskapen är att verklig kunskap tar tid och jag var inte helt mottaglig. Skillnaden mellan bildning och utbildning är ganska gåtfull.

      Gilla

      • Plura skriver:

        Visst är det skillnad på bildning och utbildning.

        Bildning står för ”goda allmänna kunskaper på många områden” särskilt humanistiska.

        Utbildning däremot är ”systematisk träning som ger kunskaper och färdigheter för visst yrke”.

        Så vad är det gåtfulla? Om man är som jag är kärringen mot strömmen och går till källan. Rätt tydligt tycker jag.

        Nästa fråga blir vad är verklig kunskap? Det är väl ur betraktarens ögon.

        Ordet ”verklig” är ett värdeord som styrs av utolkaren och kan inte mätas via nationella prov eller betyg. Verklig kunskap kan, enligt mig, bara sättas i relation till vad jag har förmåga att kombinera ett antal ämneskunskaper eller på akademiska, vetskaper, för att lösa ett problem.

        Det man lär sig i grundskolan och gymnasiet ger körkortet att gå vidare till akademin.

        På akademin skaffar man sig ytterligare kategorier till körkortet att gå från personbil till tyngre fordon. Men det är bara rätten att sätta sig bakom ratten och köra. Detta säger noll om hur duktig jag är att framföra fordonet. Samma gäller min verkliga kunskap och förmåga.

        Gilla

        • MrsS skriver:

          EN gång sa en ung stundent till mig att denne läste en humaniorakurs för att det bar bra inför ingenjörsstudier. Va fan tror man om humaniora då? Och var lägger man t.ex. tillämpningen av biologismen? Tillämpningen av de fysikaliska lagarna? Och hur kan man tro att bildning och utbildning inte hör ihop? Hur kan man tro så starkt på utbildning i ett väljasystem? Fast det är klart: det blir ju väldigt lätt om man föreställer sig en distinkt linje mellan bildning och utbildning. Lär dig köra en svarv, men va fan ska du svarva? vem ska bestämma det? om du inte har några referenser till historiska användningsområden, praktisk och icke-instumentellt? Och om svarven är en bra arbetsplats och varför svarven behöver utvecklas till en bra arbetsplats kanske vi kan skita i?
          Nä, för mig blir det verkligt tydligt att en pöbelsort som utför formas i en skola där ‘föreställningen råder ‘ om bildning och utbildning som åtskilt, en annan sort som kreativt förverkligar hittar i den förflackade skolan sin vana trogen stigar före dem upptrampade av släkt och familj.

          Gilla

        • Mats skriver:

          Bildning är ett så pass svårt begrepp att många nu väljer att använda det engelska uttrycket ”litteracy” som ett försök att komma ifrån de historiska konnotationerna.

          Jag tror inte att EU:s nyckelkompetenser löser de här diskussionerna även om det är ett ambitiöst försök att vrida nacken av frågan!

          Till sist är jag nog ganska individualistiskt romantisk och tänker mig det hela som en sorts resa mot ”känn dig själv” – fast jag vet att tanken på ett egentligt ”jag” är ett hån mot själva postmoderniteten.

          Gilla

      • Mats skriver:

        Riktigt så enkelt är det nog inte att dela upp de här begreppen och jag tycker du gör det lätt för dig. Redan i utredningen ”skola för bildning” exploderar den här motsättningen mellan klassisk bildning och mer individuella utvecklingsidéer.

        Men ”Den oändliga resan” och ”I en fjärran spegel” utgör en bra grund för diskussionen.

        Verklig kunskap – suck – jag har nog inte snuddat vid tanken vid att försöka se det i stadier på det sätt du beskriver. Det som tar tid är väl att möta människor och försöka förstå deras berättelser och jämföa dem med sina egna tolkningar av världen. Ibland ger skolan utrymme för sådana aktiviteter men för det mesta handlar det om att förpacka och transportera färdiga världsbilder och då tappar jag intresset.

        Nu kom jag på min fråga till S-E L:
        – Är det möjligt att tänka sig en icke-instrumentell aktivitet inom skolans ramar?

        Gilla

  3. MrsS skriver:

    Ah, så intressant … och det är väl ungefär samma klyfta som Liedman avtäcker som hela den liberala idens problem med Folkpartistiska göranden. Och sossarna, da? Va vill dom?

    Fint att bli stum av beundran.

    Gilla

  4. Bertil skriver:

    Riktigt avundsjuk. Liedman var en stor favorit när jag läste sociologi i slutet av sjuttiotalet, hälsar rektorn i periferin.
    Lite kuriosa: höll på att köra på karl’n när han kom cyklande genom Östra Sönnarslöv i mitten av åttiotalet. Tappade ratten,typ.
    Vi hörs

    Gilla

  5. Lars P Syll skriver:

    Hej Mats,
    Liedman är verkligen en av våra bildningsgiganter och en stor inspirationskälla för många av oss. Vet inte om du läst hans senaste bok Hets! som handlar om svensk skola och högre utbildning. I många stycken bra, men jag har en del dubier. Jag har skrivit en lite längre recension på min blog, som kanske kan vara intresse att att ta del av:
    http://larspsyll.wordpress.com/2011/04/02/hets/

    Gilla

  6. Lars P Syll skriver:

    Mats, jag kom apropå vår diskussion om Thorilds devis ”Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större” att tänka på devisen över Latinskolans entré. ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse”. Min salig mor, som gick på skolan på 40-talet, tyckte illa om den, medan jag, som läste franska där på 70-talet, gillad det skarpt. Åter igen handlade det om tolkning. För mig var det självklart så att det var Gud själv som var rädd, medan modern lika självklart hävdade att det var vår egen fruktan saken gällde. [Om jag inte missminner mig har Jacques Werup är rolig grej om denna för Malmöbor så välkända devis i sin fina Malmöbok ”Mitt hjärtas Malmö”]

    Gilla

    • Mats skriver:

      De här deviserna kanske har en viss gåtfullhet?

      ”Varen svenske” pryder Petriskolan och det är ett relativt entydigt budskap. Samtidigt har etniciteten blivit mindre homogen sedan jag gick på skolan 1971!

      Gilla

  7. Lars P Syll skriver:

    Får mig osökt att tänka på SD och svensk invandringspolitik …
    (jag har en liten stänkare om det på
    http://larspsyll.wordpress.com/2011/04/02/sverigedemokraterna-och-invandringspolitiken/)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s