Jag har inget att klaga över – inget alls

   
 
En bra dag! Lyssnar på Kalle Lind och Björn Johnsson på gymmet. Lär mig massor.

  
Dammsuger och fascineras av Sigge Eklunds analys av Så mycket bättre.

  
Den här bloggen strävar mot större vardaglighet. Jag ska bli världens vardagligaste bloggare!

(Referens till avsnitt i Alex och Sigges blogg)

Är diskussionen möjlig?

Länk

Samtidigt som ideologin om pojkars antipluggkultur ifrågasätts kommer en artikel som sammanfattar min världsbild när det gäller pojkars utsatthet i förskolan.

Den här typen av texter har varit bannlyst från svensk debatt och borde förses med triggervarning.

Tack för tipset Mick!

  

Betyde det att vi kan gå vidare nu?

  
Länk

Den här analysen har präglat svenskt jämställdhetsarbete sedan Delegationerna för jämställdhet i förskola och skola släppte sina rapporter. Andra förklaringsmodeller förkastades och vi som försökte diskutera pojkars bristande skolframgångar demoniserades.

Jag borde jubla.

En av dessa dagar

Det går en direkt linje från Sophie Tucker till Trazan och Banarne.

C E7 Am
Some of these days, you’ll miss your honey,

C E7 Am
Some of these days, you’ll feel so lonely.

A7 D7
You’ll miss my hugging, you’ll miss my kisses —

Am7 D7 Am7 D7 G7
You’ll miss me, Honey, when you go away.

C C7 F
I feel so lonely just for you only,

A7 Dm Dm7/C
For you know, Honey, you’ve had your way.

E7 F Cdim C A#7 A7
And when you leave me, I know you’ll grieve me;

D7 G7 C
You’ll miss your little honey some of these days.

http://en.wikipedia.org/wiki/Sophie_Tucker