När satiren blev vardag: https://t.co/SGFpSYOSDN #förskolan
— Mats Olsson (@tystatankar) November 3, 2015
Senaste kommentarer
andersbwestin på Skolverket och läroplansrevide… invaderace på Plötsligt vaknar mitt intresse… Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar Magnus på Hakelius sammanfattar andersbwestin på Hakelius sammanfattar Mats på Hakelius sammanfattar
Jag gläder mig åt att ha skrivit en pjäs i förskolemiljö; ”Pärlplattan”. Den kunde jag vässat ännu mer. Blev väldigt bra ändå i en uppsättning på Dunkers Kulturhus. för säker 10-12 år sedan. Såväl ledningen för detta ”dagis” som de säger som föräldrarna är skruvade. Dags att vässa och sätta upp igen?
Var det inte Susanne Lanefelt som startade den här kvinnliga överhurtiga ”bry dig om dig själv kulturen”. Vi översköljs numera av hurtiga coachyttringar och mindfulness i en salig blandning.
Får jag påpeka att jag aldrig gillat att man marknadsför ”vård-skola-omsorg” med samma metoder som man kränger prylar.
Jag är nära depression av denna orsak. Skall jag gå till en överhurtig coach.
Mmm. Jag blir själv trött på folk som talar som hurtiga säljare eller gympingcoacher – med hårt artikulerade rrr, i och u, smajlig intonation, tydlig höjning på vartannat ord och alldeles för många ”du”, ”mysig”, ”uppdaterade” och ”ny”. Och de hörs inte bara i reklamfilmer på tv och online utan på olika slags ”events” och i media.
Ibland känns det som att de här personerna förstör svenska språket – deras slickade hurtighet river upp både uttal och rytm.
Jag vet inte om det går att undslippa dem? Min mission är att hålla dm utanför skolan?